TÄNK om debatten i media efter den här killens självmord hade kommit att handla om den sektliknande pseudovetenskapliga mylla hans föräldrar och deras omgivning sådde honom i, i stället för hur flashbacks medlemmar agerade i den stund han redan bestämt sig för att ta livet av sig. Tänk om hans mamma och pappa - i stället för att mata honom med "biodynamiska" grönsaker och gå "eurytmi"-utbildningar, hade litat på modern psykiatri och - för mamman - till exempel KBT. Men nej, hon valde att försöka måla bort sina besvär:
Citat:
Därefter började successivt minnen från barndomen komma tillbaka; minnen som hon inte visste att hon hade; minnen av att hon blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. Anna kände att hon behövde professionell hjälp att ta itu med dessa minnen. Hon visste inte vart hon skulle vända sig, men hamnade så småningom hos en expert på RFSU.
/.../
Anna prövade i stället några andra vägar, som till exempel målningsterapi
Eller för all del den här inställningen till sitt arbete på en skola, där hon har hand om elever med liknande besvär som hennes sons:
Citat:
Till stora delar experimenterar Anna sig fram i rörelseträningen. Hon litar på sin egen kropp och dess inneboende intuition. Hon tänker sällan: Om jag gör så här kommer det att få de och de konsekvenserna. I arbetet med ett enskilt barn handlar det med Annas ord snarare om att ”våga vara i ovisshet och att hitta glädje i det”.
(Min fetning, men det är fanimig anmärkningsvärt). Tänk om Aftonbladet kunde lyfta den här typen av idioti till ytan i stället för att lägga skulden på Flashback.