Straffrabatt/mängdrabatt/påföljdsrabatt ?

29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift
7 § Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock dömas till fängelse i högst fjorton år.
Brottsbalk (1962:700).

Uppsatsen behandlar straffreduktion vid flerfaldig brottslighet, även kallat straffrabatt. Straffrabatter ges idag enligt asperationsprincipen då en gärningsman ska dömas för flera brott samtidigt och innebär att ett
gemensamt straff ges för den sammanlagda brottsligheten. Straffet motsvarar inte de olika brottens sammanlagda straffvärde som vid kumulation, utan viss rabatt ges för att upprätthålla bl.a. humanitets- och
proportionalitetsprinciperna.

Det låter onekligen "fullständigt orimligt" att den som misshandlar "Kalle, Pelle och Stina" får kraftig rabatt på brotten mot "Pelle och Stina", som Åkesson sade i Almedalen i söndags. Ska det löna sig att begå mer än en misshandel, mer än ett bankrån?

Men lämnar vi det känslomässiga finns det en förklaring: rabatt är fel ord. Den som sitter i fängelse för misshandeln av Kalle, Pelle och Stina gör det inte bara för Kalle, utan för alla tre. Mängdrabatten handlar om att finna ett straff för hela brottsligheten som är rättvist i förhållande till dess allvar, dess straffvärde. En sådan moraliskt grundad bestraffning måste ställas i relation till andra brott. Straffet för rån är således högre än för stöld, eftersom vi anser att rån är ett allvarligare brott.

Straffsystemet förutsätter alltså mängdrabatt för att hålla ihop. Annars skulle den som rånar Kalle plötsligt anses som mindre klandervärd än den som begått en lite större mängd stölder, trots att rån är ett betydligt mer klandervärt brott. Bestraffningen skulle förlora sin moraliska koppling.

Straffmätning vid flerfaldig brottslighet

Av professor NILS JAREBORG

I de flesta länder blir straffet för flera brott som bedöms vid ett tillfälle lägre än summan av de straff som skulle dömts ut för vart och ett av brotten. I artikeln diskuteras om denna form av ”rabatt vid flerfaldig brottslighet” går att förklara utifrån ett straffvärdetänkande. Enligt författaren styrs straffmätningen vid flerfaldig brottslighet av behovet av ett godtagbart maximalt straffmaximum samtidigt som straffet för ett allvarligt brott måste bli ganska strängt. Följden blir att den tillgängliga straffskalan för flera brott inte lämnar utrymme för kumulation av mer än ett begränsat antal allvarliga brott. Genom ett rabattsystem lämnas större utrymme för att gradera kombinationer av brott i svårhetshänseende. Även andra principer än proportionalitetsprincipen måste emellertid beaktas vid straffrättskipningen.