2010-10-11, 00:11
#1
Substans: Rökmix Boom från Spice Nordic
Dos: Inte säker, 0.6-0.7 gram
Ålder: 19 Kön: Man Vikt: 85
Tid: 4 tim +
Beskrivning:
Jag vill börja med att säga att jag inte skriver detta i syfte att avskräcka eller bedriva anti-drog propaganda, utan snarare för att jag fortfarande såhär i efterhand mår väldigt dåligt, det är tre dagar sen, och gärna vill ha lite respons. Jag har inga erfarenheter av tyngre droger, utan cannabis och alkohol brukar vara gränsen för mig.
Den trevliga delen
Det är fredag, och kvällen började med att jag och några kompisar skulle ta det lugnt, lyssna på musik och röka lite hasch för omväxling skull. Vi skulle vara hos en kompis och jag kommer dit vid åttatiden och vi sitter där i några timmar. Haschet visade sig vara ganska värdelöst, och vi blev alla mest sega och trötta. Det slutar med att vi drar ut, klockan är runt 12, men redan efter en öl börjar folk gnälla om att de är trötta, och det slutar med att även jag är på väg hem, klockan är inte mer än ett.
På vägen hem ringer en kompis som vill att jag ska komma hem till honom och en annan kille och röka på lite. Jag var inte särskilt trött och tyckte att det verkade trevligt. När jag kommer dit är de redan riktigt stenade, de har tydligen rökt hela kvällen, och kvällen innan också. Min vän börjar rulla upp en ny joint, och det är stora mängder han har i, jag har rökt generation 2 tidigare, och bedömde på skoj detta som helt livsfarligt.
Inga konstigheter, vi går ut på gatan och röker. Jag skrattar lite inombords och tänker på vad jag har läst om styrkan på dessa nya rökmixar, så farligt kan det väl inte vara?
Redan när jag fimpar så känner jag hur världen svajar till, och jag inser att jag redan var på väg att bli riktigt stenad. Vi börjar gå in igen, mina kompisar försöker prata med mig, men jag lyckas inte formulera en enda mening, alla ord kommer ut i helt fel ordning. Börjar tänka på varför jag inte kan formulera mig, och kommer fram till att det beror på att jag rökt, och försöker igen, men nu är det försent och jag kommer inte ihåg vad min kompis frågade.
Den otrevliga delen
Vi går in i lägenheten igen, och min motorik är ungefär lika bra som efter sju liter öl, jag får koncentrera på att sätta ena foten efter den andra, och jag uppskattar min puls till ungefär fyra tusen slag per minut. Det bör sägas att jag vid det här laget inte mår dåligt, jag känner mig bara helt otroligt stenad, och det är varken skönt eller jobbigt, bara "weird".
Jag går fram till soffan och sätter mig ner. Det känns som om jag faller baklänges, och världen börjar "hacka", jag ser allting i stillbilder. Jag landar i soffan efter vad som känns som en halvtimma, och nu bryter helvetet lös. Tills den här punkten har jag varit medveten om att jag mår som jag mår på grund av att jag har rökt, men nu är det slut med det.
Jag vet inte exakt vad som hände, men jag fastnade i den värsta "tankeloopen" jag någonsin varit med om, det är nästintill omöjligt att förklara, men jag det kändes som om jag gled igenom flera olika världar/dimensioner och jag hade ingen aning om vilken som var riktig. Med varje dimension följde olika känslor, som glädje, panik, hopplöshet, ilska, svårt att förklara. Och samtidigt hade jag tankeloopen malandes i bakhuvudet, "Varför är jag här, och varför tänker jag överhuvud taget, för jag kommer ju ändå dö och försvinna, men varför tänker jag såhär, jag kommer ju ändå dö och försvinna" och så vidare..
Efter vad som kändes som en timma började tankelooparna gå snabbare och snabbare, och jag har nu ingen verklighetsuppfattning över huvud taget, ju snabbare loopen går, ju mer börjar jag inse att jag faktiskt är död, och har fastnat i det här tillståndet för alltid.
Jag minns sedan hur jag börjar se igen, och världen spelas upp framför mig som en film, och ser hur mina kompisar står framför mig och frågar hur jag mår, jag hör någon skratta o säga något om att jag har sneat. Jag inser att jag står upp i hallen, och försöker gå tillbaka till soffan. Ju mer jag rör på mig, ju mer kontroll över verkligheten får jag, och när jag sätter mig i soffan börjar helvetet med tankelooparna igen, så jag reser mig upp och börjar gå runt i lägenheten. Jag tar ett glas vatten, men vattnet försvinner i tomma intet så fort jag häller det i munnen, så jag ger upp efter några glas.
Jag greppar verkligheten mer och mer (Även om jag är väldigt osäker på att det är "rätt" verklighet, och efter ett tag bestämmer jag mig för att gå hem. Jag minns hur min kropp gick hem utan att jag ansträngde mig, samtidigt som min hjärna kämpade mot tankelooparna som försökte ta över mitt medvetande. Jag har vid det här laget extrem existentiell ångest, och jag kommer ihåg hur jag kände mig glad över att det snart var julafton, men samtidigt kommer tankeloopen smygandes och säger, "vad spelar det för roll, du kommer ju ändå dö", och så började det igen.
När jag kommer hem minns jag hur jag spyr på toaletten, och somnar sedan. När jag vaknar mår jag ganska bra, men ångesten fanns kvar, och även nu i skrivande stund ligger tankelooparna och pumpar i bakhuvudet, och jag mår allmänt dåligt.
Utvärdering:
Säkert bra i rätt dosering, men jag är väldigt tveksam till hur hälsosamma dessa rökmixar är, inte minst psykiskt. Såhär i efterhand drar jag slutsatsen att mina kompisar antagligen hade utvecklat mycket större tolerans mot ämnet än jag, och att det var därför det blev som det blev men det är min egen gissning. Det var ett rent helvete, värsta skiten jag varit med om, och jag kan bara säga samma sak som andra har sagt, var extremt försiktig med dessa rökmixar. Första gången jag skriver en rapport, hoppas den är läsvärd!
0/5
Dos: Inte säker, 0.6-0.7 gram
Ålder: 19 Kön: Man Vikt: 85
Tid: 4 tim +
Beskrivning:
Jag vill börja med att säga att jag inte skriver detta i syfte att avskräcka eller bedriva anti-drog propaganda, utan snarare för att jag fortfarande såhär i efterhand mår väldigt dåligt, det är tre dagar sen, och gärna vill ha lite respons. Jag har inga erfarenheter av tyngre droger, utan cannabis och alkohol brukar vara gränsen för mig.
Den trevliga delen
Det är fredag, och kvällen började med att jag och några kompisar skulle ta det lugnt, lyssna på musik och röka lite hasch för omväxling skull. Vi skulle vara hos en kompis och jag kommer dit vid åttatiden och vi sitter där i några timmar. Haschet visade sig vara ganska värdelöst, och vi blev alla mest sega och trötta. Det slutar med att vi drar ut, klockan är runt 12, men redan efter en öl börjar folk gnälla om att de är trötta, och det slutar med att även jag är på väg hem, klockan är inte mer än ett.
På vägen hem ringer en kompis som vill att jag ska komma hem till honom och en annan kille och röka på lite. Jag var inte särskilt trött och tyckte att det verkade trevligt. När jag kommer dit är de redan riktigt stenade, de har tydligen rökt hela kvällen, och kvällen innan också. Min vän börjar rulla upp en ny joint, och det är stora mängder han har i, jag har rökt generation 2 tidigare, och bedömde på skoj detta som helt livsfarligt.
Inga konstigheter, vi går ut på gatan och röker. Jag skrattar lite inombords och tänker på vad jag har läst om styrkan på dessa nya rökmixar, så farligt kan det väl inte vara?
Redan när jag fimpar så känner jag hur världen svajar till, och jag inser att jag redan var på väg att bli riktigt stenad. Vi börjar gå in igen, mina kompisar försöker prata med mig, men jag lyckas inte formulera en enda mening, alla ord kommer ut i helt fel ordning. Börjar tänka på varför jag inte kan formulera mig, och kommer fram till att det beror på att jag rökt, och försöker igen, men nu är det försent och jag kommer inte ihåg vad min kompis frågade.
Den otrevliga delen
Vi går in i lägenheten igen, och min motorik är ungefär lika bra som efter sju liter öl, jag får koncentrera på att sätta ena foten efter den andra, och jag uppskattar min puls till ungefär fyra tusen slag per minut. Det bör sägas att jag vid det här laget inte mår dåligt, jag känner mig bara helt otroligt stenad, och det är varken skönt eller jobbigt, bara "weird".
Jag går fram till soffan och sätter mig ner. Det känns som om jag faller baklänges, och världen börjar "hacka", jag ser allting i stillbilder. Jag landar i soffan efter vad som känns som en halvtimma, och nu bryter helvetet lös. Tills den här punkten har jag varit medveten om att jag mår som jag mår på grund av att jag har rökt, men nu är det slut med det.
Jag vet inte exakt vad som hände, men jag fastnade i den värsta "tankeloopen" jag någonsin varit med om, det är nästintill omöjligt att förklara, men jag det kändes som om jag gled igenom flera olika världar/dimensioner och jag hade ingen aning om vilken som var riktig. Med varje dimension följde olika känslor, som glädje, panik, hopplöshet, ilska, svårt att förklara. Och samtidigt hade jag tankeloopen malandes i bakhuvudet, "Varför är jag här, och varför tänker jag överhuvud taget, för jag kommer ju ändå dö och försvinna, men varför tänker jag såhär, jag kommer ju ändå dö och försvinna" och så vidare..
Efter vad som kändes som en timma började tankelooparna gå snabbare och snabbare, och jag har nu ingen verklighetsuppfattning över huvud taget, ju snabbare loopen går, ju mer börjar jag inse att jag faktiskt är död, och har fastnat i det här tillståndet för alltid.
Jag minns sedan hur jag börjar se igen, och världen spelas upp framför mig som en film, och ser hur mina kompisar står framför mig och frågar hur jag mår, jag hör någon skratta o säga något om att jag har sneat. Jag inser att jag står upp i hallen, och försöker gå tillbaka till soffan. Ju mer jag rör på mig, ju mer kontroll över verkligheten får jag, och när jag sätter mig i soffan börjar helvetet med tankelooparna igen, så jag reser mig upp och börjar gå runt i lägenheten. Jag tar ett glas vatten, men vattnet försvinner i tomma intet så fort jag häller det i munnen, så jag ger upp efter några glas.
Jag greppar verkligheten mer och mer (Även om jag är väldigt osäker på att det är "rätt" verklighet, och efter ett tag bestämmer jag mig för att gå hem. Jag minns hur min kropp gick hem utan att jag ansträngde mig, samtidigt som min hjärna kämpade mot tankelooparna som försökte ta över mitt medvetande. Jag har vid det här laget extrem existentiell ångest, och jag kommer ihåg hur jag kände mig glad över att det snart var julafton, men samtidigt kommer tankeloopen smygandes och säger, "vad spelar det för roll, du kommer ju ändå dö", och så började det igen.
När jag kommer hem minns jag hur jag spyr på toaletten, och somnar sedan. När jag vaknar mår jag ganska bra, men ångesten fanns kvar, och även nu i skrivande stund ligger tankelooparna och pumpar i bakhuvudet, och jag mår allmänt dåligt.
Utvärdering:
Säkert bra i rätt dosering, men jag är väldigt tveksam till hur hälsosamma dessa rökmixar är, inte minst psykiskt. Såhär i efterhand drar jag slutsatsen att mina kompisar antagligen hade utvecklat mycket större tolerans mot ämnet än jag, och att det var därför det blev som det blev men det är min egen gissning. Det var ett rent helvete, värsta skiten jag varit med om, och jag kan bara säga samma sak som andra har sagt, var extremt försiktig med dessa rökmixar. Första gången jag skriver en rapport, hoppas den är läsvärd!
0/5
Sneade väll aldrig men mådde otrolig illa på bussen hem, fick käkreflexerna innan stationen jag skulle gå av vid så det var bara att kasta sig ur bussen och spy. tur att jag lyckades hålla de inne, höll på att göra bort mig totalt inför en fullsmockad buss... Likblek i ansiktet var jag också enligt min vän