Svart hål--oändlig densitet?!

Jag tror att det är annorlunda i ett svart hål. Hur starka beståndsdelar en partikel/ett objekt än har, så kan det inte stå emot de extrema tidvattenvågorna i ett svart hål. Men om vi skulle säga att kvarkar är där gränsen står (alltså det finns en gräns för hur små saker kan bli), så innebär det alltså att objekt "spaghettifieras" ner till kvarknivå. Men vad händer sen, då, med partiklarna? Kan de stå emot den enorma gravitationen i singulariteten?

Läste en utgåva (minns ej nr) av Illustrerad Vetenskap (vetenskapstidning) där dem skrev att neutronstjärnor består av det tyngsta och mest hållfasta material som vi känner till, om det nu existerar.
Tydligen ska densiteten vara 1 miljard ton per kubikcentimeter, dock är detta enligt wikipedia.
Ett populärt namn för det är Neutronium, vilket enbart består av neutroner, men i verkligheten har jag för mig att neutronstjärnor består av lite andra partiklar också, så "neutronium" kanske bara avser en viss del av neutronstjärnan.

De flesta håller med om att svart hål har en jävla massa, men jag är osäker på om de har oändlig gravitation och jag har sannerligen inte de fysikkunskaper som krävs för att yttra mig om detta i annat än gissningar och spekulationer. Men om de har oändlig gravitation, bör de inte ha oändligt stor massa? Och om de har oändligt stor massa så borde hela jäkla universum "sugas" mot det svarta hålet pga dess otroliga massa? Men ändå så påverkar inte svarta hål oss (till den grad att vi märkbart och hastigt dras mot dom)?

Nu när sista meningarna bara blev flum så nöjer jag mig just nu.

Här frågar Big M om densitet i svarta hål och får svar av Evolute:
https://www.flashback.org/t263487
Inte oändlig densitet men ganska hög eller inte...

En punktformig partikel har ingen rumslig utsträckning och påverkas därför inte av tidvattenseffekten.

Vad som händer sedan... tja, ett infallande objekt möter, antar jag, singulariteten som en ströms av partiklar. Väl innanför händelsehorisonten överstiger accelerationen ljushastigheten och alla möjliga hastigheter en partikel kan ha är riktade mot det svarta hålets centrum. Ju närmre de kommer desto mer riktad blir partikeln i sin bana. Väldigt nära singulariteten går i princip alla möjliga vägar partikeln kan ha rakt mot singulariteten.

På frågan om det är logiskt kan jag svara: Tycker du det är logiskt att universum har ett slut? Tycker du det är logiskt om det inte skulle ha det?

Nationalencyklopedin håller inte med evolute. Jag vet inte heller vad han pratar om.

http://www.ne.se/svart-h%C3%A5l

Ett svart hål har innanför händelsehorisonten oändlig densitet. Det som bygger upp dig som ett objekt måste i så fall bli oändligt litet.

Finns det bevis för att tidvattenvågor, även när de är som extremast i ett svart hål, inte klarar av att separera kvarkar?

Du skriver också vilken riktning alla partiklar färdas mot när de väl är innanför händelsehorisonten, men inte vad som händer med dem. Du ponerar att tidvattenvågorna sliter sönder objekt till kvarknivå, men sen då? De är så pass starka (tidal forces) att jag tror att även kvarkarna hade slitits sönder tills det inte finns några partiklar längre, utan någon sorts energi. Du påstår dock att i ett svart hål är det nämligen en massa kvarkar som färdas mot dess centrum...

Över universums storlek är jag förbryllad, men jag tror ändå att det har en specifik storlek, och att den inte är oändlig. Bara riktigt stor.

Men ifall man anser att den inte är oändligt stor, så kan man ju också undra, vad händer när man kommer till universums ena ände? Är det som en stor, osynlig vägg som kanske hindrar dig från att komma vidare, eller är universum runt, som jorden?

Du missar ordet punktformiga i inlägget du citerar. Hur sliter du isär en punkt?

Jo och vad omger då den här runda jorden?

Tidvattenvågorna gör det på precis samma sätt som de sliter i sär allt annat i sin väg? Varför skulle en punktformig partikel vara någonting annorlunda? En atom är väl i grunden också punktformig, men den kan slitas isär till mindre punktformiga partiklar. Jag vet inte varför en sak skulle vara omöjlig att dela på bara för att den är "punktformig".