Svart hål--oändlig densitet?!

Som sagt, ingen expert på ämnet. Grundideen är precis som det låter att alla partiklar egentligen är små, svängande, vibrerande strängar. Olika vibrationsmönster ger strängarna olika egenskaper, vilket vi uppfattar som olika partiklar. Så en u-kvark är en sträng som svänger på ett visst sätt, och en foton är en sträng som svänger på ett annat sätt. När strängar interagerar kan de dela upp sig i nya, ändra svängningsmönster osv. Detta tycker jag är en fin grundtanke. Denna idé är ganska gammal, och var länge avfärdad, då matematiken inte verkade fungera. Sedan kombinerade någon smart människa denna teori med idéen om supersymmetri och supersträngteorin var född. Supersymmetri är en förutsägelse om att varje partikel ska ha en "superpartner". Dessa ska vara andra partiklar som på ett komplicerat sätt hänger ihop med den vanliga partikeln. Dessa har vi inte ännu observerat, men folk hoppas att LHC kanske kan hitta superpartner.

När man sedan räknar på supersträngteorin visar det sig att den bara kan fungera om vårt universum har 10 dimensioner. Men vi observerar ju bara 3 dimensioner, så då säger man att de övriga är "små" och hoprullade. Dessutom visar det sig att det finns ett antal olika typer av strängteorier som alla fungerar. I vissa kan strängarna vara slutna i öglor, i andra måste de vara öppna och i ytterligare någon kan båda typer förekomma. Dock finns det hopp om att alla dessa teorier ska gå att foga samman som olika specialfall av en större, korrekt teori, M-teorin. Denna kräver istället 11 dimensioner, och ingen vet egentligen så mycket om hur den ser ut (tror att M:t står för Mystery).

Det finns så klart en massa andra delar av strängteori, som är svåra både att förstå och förklara. T.ex. är det inte alls enkelt hur de små, hoprullade dimensionerna ska vara "rullade" och vilka konsekvenser deras hoprullning har. Det hör till saken att all matematik som används är väldigt svår, och fysiken ligger före matematiken. Ed Witten, vilket är kanske den största figuren inom strängteori, har fått en Fields-medalj, vilket är typ matematikens nobelpris.

Jag är själv fascinerad av supersträngteorin, men har bara läst Ma D, så jag har lite svårt att förstå ibland.

Jag öppnade dokumentet, och det verkade vara lite cool stuff där inne, men det är inte som om jag inte läst dokument där mycket krångligare matematik används. Sen vet jag inte varför du hoppade av strängteori-kursen; för det första verkar det inte vara särskilt svårt att förstå sig på den, för det andra verkar den väldigt intressant. Och sen vet jag inte varför man måste läsa så där många kurser som du påstår för att kunna läsa strängteori-kursen. Jag tror inte man behöver ha kunskap i så många områden för att kunna baserna i en specifik kurs.

Så du säger alltså emot Einsteins fältekvationer, som visat sig stämma var man än provat dem hittills? Kom ihåg att vi lever i en planet av miljarder i vår universum; vi vet långt ifrån allt om det (speciellt när man pratar om krafter).

Entr0pi, när du menar att "alla partiklar" egentligen är vibrerande strängar, då syftar du väl på elementarpartiklarna?
Hur insatt är du i det här ämnet? Har du läst nåt på universitetet?

Jag säger att de inte är en fullständig beskrivning av gravitationen, det är allt. Detta vet jag då de inte är kvantmekaniska till sin natur, och naturen är i grund och botten kvantmekanisk. Sedan att de stämmer väldigt bra överallt man har testat dem stämmer ju, men det var inte min poäng.

Eh, jag läste ingen kurs, jag läste en lånad bok. Strängteori måste dessutom vara ett av de absolut svåraste ämnena att förstå sig på (försök får du se). Jag har haft en professor som forskar på högenergifysik som sa att han hade försökt läsa en bok om det, men bara kunde förstå grunderna. Och tyvärr, man behöver så mycket förkunskap för att kunna förstå grunderna. Fysik är inte enskilda kurser, avancerade ämnen bygger i princip på alla enklare. För att förstå kvantfält-teori måste man dels kunna ganska mycket matematik, samt klassisk fältteori, kvantmekanik, klassisk mekanik och speciell relativitetsteori.

Ja, jag menar elementarpartiklarna (dvs kvarkar, elektroner, fotoner osv.). Är inte allt så insatt i ämnet, har läst en del populärvetenskapliga beskrivningar samt ett par inledande kapitel i två olika strängteori-böcker. Mitt universitet ger inga kurser på området :/

Tror du kraften från ett svart hål skulle kunna rå på strängarna? Det måste ju bli något av dem under deras måttlösa långa resa in mot den oändligt lilla singulariteten? Kanske krossas de till strängbitar eller färdas med så hög hastighet att de kanske blir till värme/gas eller något liknande?

Så låt säg stjärnorna Antares o Betelguize (röda superjättar), kommer att kollapsa i ett svart hål. Men, massan är ju inte oändlig, men volymen är noll. Så visst blir det en oändlig densitet. Men massan finns där, därför blir stjärnan inte ett supersvarthål (den benämningen kom jag på själv nyss). Men gravitationen avtar med kvadraten på avståndet, dvs. ganska rejält.

Men vänta, hur kan volymen egentligen vara noll när massa inte är det? Det skulle vara logiskt ifall volymen gick mot noll, då densiteten utvidgas obegränsat, men volymen noll säger oss ingenting. Det vore som om det svarta hålet hade varit tomt på materia.