Relationen mellan konservatism och libertarianism [Samlingstråd/Mod]

Claes G. Ryn har skrivit en artikel som kortfattat och mycket skarpt pekar ut den kardinala skillnaden mellan det liberala och det konservativa tankesättet:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/...n-liberalismen

Jag anser att den etniska frågan ett lackmustest för hur man ska bedöma konservativa skribenter. Har man inte insett den etniska komponentens betydelse för vårt samhälles välstånd (enligt en konservativ värdeskala) så har man inte egentligen någon rätt att kalla sig konservativ.

Att Claes G Ryn skulle inse det var ingen högoddsare. Mer spännande var att se om han skulle våga skriva det. Följande stycke är formulerat för att äga plausible deniability, men det är ändå relativt vågat:

Bump.


En konservativ befolkning och frihet verkar hänga ihop i hög utsträckning. När välfärdsstaten inte finns så blir det naturliga att ett starkt civilsamhälle växer fram istället. HBT-vänster och liknande existerar idag för att de åtnjuter skattemedel. De hade inte varit framgångsrika i ett fritt samhälle.

Liberalismens idéstoff är så motsägelsefullt att den i sin renodlade form ter sig obegriplig. Däremot kan man givetvis kombinera drag som förknippas med ideologin med drag från konservatismen. För närvarande ser jag dock faktiskt utifrån ett konservativt perspektiv liberalismen som långt farligare än marxismen.

Dock är det klar skillnad på modern liberalism och klassisk sådan. Håller med om att liberalism är farligare än marxism idag om man ser till modern liberalism (den som gift sig med kulturmarxismen). Klassisk liberalism har jag inte så stora problem med och går ofta hand i hand med konservativa värderingar.

I anglo-saxiska kulturer som Storbritannien och i synnerhet Amerika har man ju en tradition av att låta konservatismen influeras starkt av liberala ståndpunkter, även om jag själv känner mig mer hemma i den tyska mer socialkonservativa inriktningen. Det är inte så att det rör sig om en tulipanaros, men jag upplever dock att samhällsutvecklingen skjutit de båda åskådningarna längre bort från varandra än vad som var fallet bara ett sekel tillbaka.

Frågor som fri rörlighet och marknadsekonomi blir i modern kontext vattendelare på ett helt annat sätt än vad de var när Burke levde och verkade.

De liberaler man själv har träffat på har några gemensamma nämnare;

- Hatar "sossar och vänsterfolk" men har själv, medvetet eller omedvetet accepterat deras beskrivning av verkligheten (svenskar finns inte, minoriteten skall härska majoriteten, HBTQ, vit skuld, ansvar för alla utan de egna osv.)

- Religiösa i sin övertygelse, pragmatismen finns öht inte, det är bokstavstolkning av Rand/Hayek mfl som är det ända rätta. Någon egen tid för eftertanke finns inte. Det är här den största skillnaden finns i jmf med en konservativ sinnad person. Moral, historia, skillnader finns inte för liberalen, allt är universellt och lägre skatt är svaret. Detta skrämmer mig ärligt talat. Liberalerna på 20-talet framstår som nationalister i jmf med dagens.

- Pengar är målet.

Så är det. Libertianerna och vänstern lierar sig kring dess gemensamma nämnare vilket är just öppna gränser, individens överhöghet gentemot majoritetssamhället och antipragmatism. Det intressanta är dock att det är den kollektivistiska socialismen som gör avkall på sin ideologi och indirekt främjar liberalismens idéer om den "fria" människan som det främsta målet. I slutändan betyder det även att konservatismen med en utgångspunkt från samhället snarare än individen står som ensam opposition, men det kanske även är därför som sd nu går starkt framåt. En individualistisk socialism lockar inte.

Intressant diskussion. Inte minst då jag själv har gått från konservatism till libertarianism och anser att dessa två ideologier bör vara väldigt nära släkt med varandra.

Det jag kan säga utifrån ett par av posterna här ovan är att det tyvärr är en sak som har satt sig i den svenska debatten. Många "nyliberaler" i Sverige idag ligger väldigt nära den kulturmarxistiska ideologin. Men sanningen är att det även finns en annan sida. Tittar vi på den sortens libertarianer som till exempel Misesinstitutet representerar så är det en betydligt mer konservativ variant. Båda dessa sidor kallas för libertarianer, men det finns en ganska tydlig konfliktlinje mellan dem, och ser vi till just invandringsdebatten så hittar man libertarianer på båda sidorna.

Om vi nu skall utgå från "de stora massorna" så framstår Misesinstitutets folk som något unikt i sammanhanget. Jag har för den delen ALDRIG mött på en person med någon som helst liknande åsikter som de på Mises, de flesta har han där Norberg som sin idol eller Rand. Därför ser jag inte heller något ljus i tunneln om en framtida "allians" mellan de konservativa och de liberala, splittringen kommer bara bli större och större.

Det är intressant att du själv gått från konservatismen och blivit liberal, vad fick dig att göra så? Vilka frågor kunde liberalismen svara på som inte konservatismen hade svar på?

Misesinstitutet är långt ifrån ensamma om att ha dessa åsikter i de liberala kretsarna, bland riktiga libertarianer är deras åsikter ganska vanliga. Det är bara det att de liberaler som hörs och syns i medierna ofta har ganska tajta band med etablissemanget och etablissemanget släpper i princip bara fram kulturmarxister.

Därför kan det lätt se ut som att alla libertarianer är kulturmarxister eftersom dessa är de enda som syns utåt, medan det finns en hel del "miseslibertarianer bland gräsrötterna". Det finns några väldigt bra lackmustest att titta på om du vill ha reda på vilken sorts libertarian du har att göra med, och det kanske bästa sådana enligt mig är att fråga hur de ställer sig till skolplikten. Konservativa libertarianer hatar den. Kulturmarxistiska låtsasliberaler brukar gilla den.

Jag räknade mig själv som konservativ fram till för 5-6 år sedan. Jag delar fortfarande väldigt mycket av de konservativa människornas världsåskådning. Att jag inte längre ser mig själv som i första hand konservativ har att göra med att jag anser att allt som konservatismen står för kan libertarianismen göra minst lika bra. Det finns ingenting unikt som konservatismen har att erbjuda som du inte redan kan få med libertarianismen. Däremot slipper du en del av konservatismens problem och konstiga hang ups när du väljer den libertarianska vägen. Dock menar jag att dessa två ideologier när de är som bäst går hand i hand med varandra.

De konservativa människorna är som mest framgångsrika i ett fritt samhälle. Samtidigt behöver libertarianismen människor som åtminstone delvis lever efter den gyllene regeln för att kunna överleva.

De konfliktpunkter som jag har med konservatismen är att dess förespråkare alldeles för ofta har någons sorts föreställningar om att de ska tvinga på sin vilja på folk. Det handlar om hur de ställer sig till rätten att bestämma över sin egen kropp (droger, prostitution etc), och sina pengar (gambling framförallt), och individens självbestämmanderätt. Som libertarian kan jag aldrig någonsin acceptera människor som förespråkar skolplikt eller värnplikt, men tyvärr gör många konservativa detta alldeles för ofta. Däremot har jag stor respekt för argumenten i abortfrågan även om jag inte nödvändigtvis håller med.

Vad konservativa anser här är ofta att de måste tvinga in människor i någon sorts mönster för att samhället ska fungera. Jag håller inte med om detta. Om man bara slutar belöna folk som beter sig illa, som socialismen gör så kommer människor automatiskt att tvingas skärpa sig. Det finns liksom ingen anledning att genom lagstiftningen tvinga folk att bete sig på ett visst sätt (och därmed även orsaka massa annan skada för skötsamma människor). Det räcker med att sluta belöna vårdslösa människor med skattepengar så kommer de automatiskt att tvingas ställa om sitt beteende för att klara sig.