Socialistisk lösning på bostadspolitiken?

Satt och funderade lite i soffan och någon från det vänstra hållet kanske kan hjälpa mig att svara på detta.

I Sverige har vi en reglerad hyresmarknad. Man betalar alltså i de flesta fall mindre - särskilt i innerstaden i Sthlm - än vad marknadshyran skulle ha varit. Bor man däremot i en bostadsrätt eller en villa så kan man ta hur mycket betalt som helst vid försäljning förutsatt att någon är villig att betala den begärda summan. Jag tycker själv att det är ett väldigt okonsekvent system. Varför ska det ha betydelse om man själv äger sin fastighet eller om man hyr av någon annan som äger fastigheten?

Min fråga är följande. Ni som förespråkar detta system, hur vill ni utveckla det (de flesta är nog överens om att bostadspolitiken idag inte är fungerande)? Ska man förbjuda folk bo i bostadsrätter? Ska vi införa prisreglering på villor så att alla hus i hela riket kostar låt oss säga 500 000 kronor? Är det verkligen rimligt att reglera den ena marknaden (hyresrätter) medan man låter den andra (bostadsrätter, villor) vara fri?

Helt enkelt, hur låter den Socialistiska lösningen på - framförallt Stockholms - bostadspolitiken?

Staten bör bygga bort bostadsbristen genom att bygga mängder av nya hyresrätter, gärna i områden som idag är rika. Typ Djursholm, Västra hamnen, Lidingö och så vidare. På så sätt pressas priserna ned så att alla har råd att bo någonstans, samtidigt som vi minskar segregationen.

Men är det verkligen en realistisk lösning på problemet? Kommunen har ju planmonopol, det är alltså kommunen som bestämmer vart och vad man får bygga. Vore politiskt självmord för moderaterna i Danderyd att smälla upp massa stora hyreshus. Skulle de göra det skulle de som redan köpt sina villor där välja att flytta till ett annat villaområde. Tycker du inte att varje person själv ska få bestämma var någonstans hon/han vill bo? Staten bygger idag inga bostäder överhuvudtaget, tycker du att staten ska ta över de kommunala och privata bostadsbolagen och planmonopolet?

Priserna är ju redan reglerade för att alla ska ha "råd" att bo någonstans..? Är ju ett av grundproblemen till att det byggs så lite hyresrätter. Eftersom det inte är lönsamt helt enkelt. Visst kan man på en planekonomisk grund bygga bostäder och hyra ut dem med förlust men det måste ju bygga på att man tar pengar ifrån någonting annat, tex sjukvård skola mm. Dessutom skulle det göra att alla som bor i villa eller bostadsrätt förlorar en massa pengar. Hur ska man göra med dessa bostadsformer, ska de inte längre få existera?

Det finns ingenting som heter okonsekvent. Det heter inkonsekvent.

Det är lite elakt att beskylla kommunisterna här inne för att vara för nuvarande system. De föredrar att placera folk i arbetsläger istället för att bara reglera hyrorna.

Ärligt talat tycker jag inte att man ska ta så jävla mycket hänsyn till vad de rika i Danderyd tycker om att ett gäng arbetare flyttar in. Isåfall bryr jag mig mer om arbetarnas önskan att bo billigt.


Jo, naturligtvis ska man få bestämma var man ska bo. Och om vi bygger fler hus kommer folk att flytta in i dem, det är bara en prisfråga. Staten kan genomföra ett nytt miljonprogram eller liknande, fast jag tvivlar på att vi behöver så många som en miljon nya bostäder i dagsläget.


Uppenbarligen fungerar inte dagens system. Många unga har ingenstans att bo och segregationen är ett stort problem. Och naturligtvis ska man få äga sitt hus själv om man vill, det är bara det att jag tycker att politikerna ska prioritera billiga bostäder för de unga och fattiga framför några procent av villapriserna.

Sedan tjänar hyresvärderna grova pengar idag, det finns ingenting som säger att deras vinstmarginal inte är stor nog för att man skulle kunna hyra ut billigare och ändå tjäna nog med pengar för att slippa dra ned på sjukvård eller liknande.

Detta är naturligtvis bara en tillfällig lösning. Bäst vore naturligtvis om arbetarklassen själv tog tag i det här och ockuperade hus i stora massor, byggde nya med utrustning och material taget från företagen de arbetar på, som de naturligtvis också tar över. Men jag är rädd att den socialistiska revolutionen inte verkar speciellt aktuell i dagsläget. Tråkigt nog.

Tack, det stämmer.


Ok, det samhället du förespråkar med någon form av socialistisk revolution från arbetarklassen är inte mer än en utopi. Det jag i alla fall hade tänkt på mig är om det finns några realistiska lösningar för att lösa bostadssituationen? Jag anser till exempel att vi skulle ha mycket att vinna på att helt enkelt slopa hyresregleringen, kanske skulle segregationen öka men antagligen marginellt. Det skulle på så sätt kunna bli lönsamt att bygga båda billiga hyresrätter för ungdomar och större, dyrare för välbeställda barnfamiljer. Detta är dessutom ingen särskilt omvälvande reform, visst skulle de som nu är bosatta på attraktiva platser få högre hyror och några skulle kanske tvingas flytta. Men det skulle radera ut bostadsköerna helt och det är väl viktigare att folk har någon stans att bo än att man bor på "rätt" ställe? Hur lösa bostadspolitiken om vi bortser från den lilla möjligheten av en revolution, finns det några pragmatiska lösningar som inte grundar i ideologisk fundamentalism?

Alltså, båda de lösningar jag tagit upp är fullt genomförbara och inte speciellt fundamentalistiska. Även om den sista kräver ett helt annat politiskt klimat än vi har i dagens Sverige finns det inget orealistiskt eller omöjligt i något av alternativen. Däremot har historien visat oss att det är omöjligt att avlägsna klyftor (och därmed brottslighet, knark osv) genom att ge kapitalisterna mer makt över samhället (vilket du verkar förespråka).

Ja, jag menar att alla människor - kapitalister eller ej - borde få så stor makt över sina egna liv som möjligt men det känns lite off topic. Hade hoppats på förslag av lite mer pragmatisk karaktär som till exempel en hypotetisk Socialdemokratisk regering skulle genomföra. Men om du menar att i den bästa av världar så ockuperar folk hus som de vill bo i och "tar över" företag som de jobbar på så vet jag inte vad jag ska svara på det. Generellt så finner jag det mycket svårt att se varför denna vilja finns att dela upp samhället i vi (arbetstagare) mot dem (arbetsgivare). Är ju en ömsesidig relation där båda parter är lika beroende av varandra. Vi är ju inte livegna längre direkt... Men det finns nog plats för en sådan diskussion i en annan tråd. Tack för responsen.

Bygga billiga bostäder efter reella behov och inte skydda överklassområdena och främja segregationen.

markanden talar om vart reella behov finns. det råder bostadsbrist pga av regleringar och ni vill reglera mer titta på de asiatiska städer där skyskrapor byggs på löpande ban (shanghai, bkk,delhi, bombay) de har en relativt fri bostadsmarknad. överallt där det är bostadsbrist eller byggs på helt fel ställen ala kinesiska spökstäder så beror det på centralplanering.

angående egretationen så är det helt iditotisk att med hjälp av statligt våld söka integrera människor som inte vill bli integrerade. låt folk bo vart dom vill det är deras eget val och inget du eller jag har något att göra med.

Marknaden talar om vad man kan göra pengar på. Det är inte realistiskt att tro att arbetare kan öppna plånboken hur som helst samtidigt bygger man bostäder för alla rika, alldeles för många och det är därför marknaden inte speglar behoven bra alls.

mm nej det är kanske sant att arbetare inte har råd med en lägenhet när dom skattas för 2-300k om året . seriöst. det är det dummaste jag hört att inte arbetare skulle ha råd att åtminstone hyra en lägenhet och antagligen också köpa en lägenhet, vart tror du pengarna som ska bygga dessa hus genom centralplanering kommer ifrån egentligen?det är konstigt att man ser så många nybyggen i asiatiska städer, varav många skyskrapor, när deras ekonomi är sisådär 50 år bakom vår men det kanske är bara överklassen som bor i dom
det du säger kanske stämde bättre för 150 år sedan men inte i dagsläget. inte en chans. jag känner massvis med folk som hyr lägenheter och köper rätt så dyra lägenheter med i skapligt fina områden trots vårt skattetryck. de är inga trasproletärer men heller inte några styrelseledamöter.