Missnöje och bråk i KD efter valet

KD har snart inga egna väljare kvar. Hela partiets existens är beroende av moderata stödröster. Med tanke på partiets väljarprofil måste nog partiet ta ett kliv högerut för att locka missnöjda moderater. I mitten finns ingen plats kvar för KD. Familjepartiet kanske är en återgång till KDS-idelalet med KDS-familjen på partiloggan?

Det är ju exakt detta som är poängen. M har varit på stadig uppgång sedan finanskrisen kom oktober 2008 och det har tystat precis all kritik och dolt alla skiljelinjer. Det betyder inte att motsättningarna är lösta i grunden utan de kan blossa upp så fort det vänder neråt igen. Du såg samma fenomen hos sossarna där deras opinionssiffror alldeles efter valet gjorde att "förnyelsedebatten" avtog helt och hållet. Hur låter det inom S nu tror du?

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga med resten av inlägget, menar du att det inte finns några betydande falanger i M som det finns inom KD och S (och för den delen i precis alla partier i hela världen)? Ett häpnadsväckande påstående i så fall.

Att alla sitter stilla i båten så länge som partiledaren levererar rekordsiffror på 30% är en helt annan sak än att alla är nöjda med den ideologiska utvecklingen, det hoppas jag du (och framför allt M:s partiledning) förstår.

Jag delar inte den analysen. Det missnöje du talar om har tagit sig ton när stridbara frågor hamnat på bordet. Det är inte så att "gammelmoderaterna", "bunkergänget" eller vilka du nu tror utgör oppositionsfalang till Reinfeldts gäng tittar fram när det går dåligt i opinionen och gömmer sig igen när den vänder.
Nej. Jag sa att det inte fanns rena skyttegravskrig mellan bergsfasta falanger.
Återigen beskriver du situationen som att det fanns någon djup splittring inom partiet.

KD skulle kunna nischa in sig på den väljargrupp som står för tradition och konservativa värderingar. Ett sätt att fylla tomrummet till höger i politiken, men också ett sätt att utmana SD som med nuvarande patiledning inte kan bli ett värdekonservativt parti.

Det har du rätt i, det är snarare så att gammelmoderaterna numera saknar representation i partistyrelsen och att man är irriterade över detta. Varifrån tror du själv att kritiken 2008 kom? Låtsas du fortfarande att den inte fanns eller att den var en isolerad företeelse på SvD:s ledarsida?

Det fanns det inte inom S när det gick bra heller. Som sagts flera gånger. Falangerna syns inte förrän konflikterna dem emellan blossar upp, vilket kan ske när som helst som opinionen vänder ner. Så har det sett ut inom alla organisationer i hela världen genom hela världshistorien och att tro att Moderaterna skulle vara förskonade från den regeln är ofattbart naivt.

Det är väl klart att det finns. Konservativa försvarsvänner och fanatiskt FN- och EU-älskande socialliberaler kommer aldrig komma överens eller vilja föra partiet i samma riktning. Det borde väl ändå även du förstå?

Åter igen beskriver jag för övrigt alla partier och organisationer som existerar, då de i grunden fungerar likadant. Det finns falanger inom alla dessa även om du som bländad politruk uppenbarligen vill hävda att Moderaterna utgör ett historiskt undantag. Inom Partiet med stort P råder det tydligen 100% uppslutning bakom Ledaren i alla väder.

Istället för familjepartiet så borde de kalla sig anti ensamtstående/ anti ensamstående med barn och antisambopartiet...

Nya Högerpartiet är väl ett bra namn?

Enskilda stridspittar. Det finns ingen oppositionell falang att tala om.
Konflikterna kan naturligtvis ske oavsett hur opinionsläget ser ut. Exempelvis kom ju den första stora dykningen för Socialdemokraterna först efter att konflikten kring det rödgröna samarbetet brutit ut. Innan dess hade Mona åkt på patrull gång efter gång i sitt förnyelsearbete. Detta trots att hon hade ett rekordstöd i opinionen.
Ja för EU-frågan är ju verkligen en riktig spricka inom moderaterna. Det finns gott om folk som har sakpolitisk invändningar, men något motstånd mot Reinfeldts färdriktning är ju bara fjantigt att tala om. Även de mest inbitna "gammelmoderater" har ju vid det här laget insett att det med få undantag inte skett någon politisk förflyttning, samtidigt som vi fått det maktskifte de alltid drömt om.
Nej, det finns ingen djup splittring. Det finns det förövrigt inte heller i alla partier och organisationer som existerar. Jag har aldrig påstått att det inte finns falanger, jag har påstått att det inte pågår någon intern strid och att Reinfeldts falang hursomhelst är fullständigt dominerande.

Kriskommissionen i KD presenterar sin rapport. Denna kommission verkar i vilket fall vara helt inriktade på att driva partiet åt höger. Förhoppningsvis får de genomslag.

http://svtplay.se/v/2201319/svt_foru...k108205,1,f,-1

Man är flitiga med att kalla de övriga allianspartierna för socialliberaler, även om vänsterliberaler är en mer rättvis benämning, samtidigt som man aktar sig för att kalla sig själva för något annat än "kristdemokrater". Varför? Törs de inte kalla sig konservativa, är de inte konservativa, eller vad är det frågan om?

Sedan den ständigt återkommande, men aldrig uttalade frågan: hur kan man förena en gemensam värdegrund med "multikulti, mångkultur, integration", och allt vad det heter? Varför anammar man inte Merkels retorik? Det hade varit ett första steg mot att närma sig "verklighetens folk".

I övrigt så tilltalas jag av deras budskap—kanske allra mest av hur de slår vakt om medborgardygden. Bravo!

Antingen är Reinfeldt århundrades bästa marknadsförare eller har jag helt missuppfattat det.

Lundgrens skattepolitik var väl långt mer radikal än vad Reinfeldt har mäktat med. Reinfeldt själv sa ju att de gick alldeles för långt 2002. Sedan var väl de gamla moderaternas idé att montera ner den förhatliga socialdemokratiska välfärdsstaten, inte att bara förvalta den som Reinfeldt gör.

Kriskommissionen bestod inte bara av en falang av partiet, det verkar snarare ha varit en blanding mellan ickefrikyrkligt konservativa och liberala personer. Det de kan enas om är att KD skall stå till höger ekonomisk samt att man skall ha en straffskala som är mer kompatibel med det allmäna rättsmedvetandet. Detta är faktiskt kontroversiellt i ett parti där många människor står väldigt långt åt vänster, en stor fåra inom kristdemokraterna är vad man kan kalla kristen vänster.

Det måste till en konfrontation inom partiet ifall man vill lyfta igen, försöker man göra alla nöjda kommer man sakta men säkert tyna bort.