Citat:
Ursprungligen postat av anjoh66
Julistaja tycks köra huvudet i sanden så fort du kommenterar hans inlägg då han aldrig svarar dig.
Ja det är nog för svårt för ett JV att svara någon som verkligen vet vad som försigår i Rikets Salar.
...eller så tycks jag tillämpar bibliska principer emot en som inte vill förbli i Kristi lära?
(2 Johannes 9-10) "Var och en som tränger sig fram och inte förblir i Kristi lära, han har inte Gud. Den som förblir i denna lära, han har både Fadern och Sonen. 10 Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom."
"svårt för ett JV att svara någon som verkligen vet vad som försigår i Rikets Salar" säger du. Ursäkta men
vad vet du om det? Fortsätt lyssna på bittra x-jv jag bryr mig ärligt talat inte. Var och en efter sitt eget samvete. Dessutom handlar tråden om "
katolska kyrkan som alternativ", inte jv.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
text
”I*begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud [grekiska:
ton theon], och Ordet var Gud [
theos].” I*den här versen förekommer två former av det grekiska substantivet
theos (gud). I*den första förekomsten föregås substantivet av
ton, en form av den grekiska bestämda artikeln, och i det här fallet avser theọn den allsmäktige Guden. Men i den andra förekomsten står theọs utan bestämd artikel.
Johannes evangelium skrevs på koinégrekiska, som har särskilda regler för användningen av den bestämda artikeln. Om
både subjektet och predikatsfyllnaden (det substantiv som står predikativt) har bestämd artikel är båda orden bestämda, ska behandlas som identiska, betyder ett och detsamma och är utbytbara. Ett exempel: i Matteus 13:38 sägs det: ”Åkern [grekiska:
ho agros] är världen [grekiska:
ho kosmos].” Den grammatiska konstruktionen här gör att vi förstår att orden är utbytbara. Man skulle också kunna vända på det och säga att världen är åkern.
Men hur blir det om subjektet har bestämd artikel men inte predikatsfyllnaden, som i Johannes 1:1? Bibelforskaren James Allen Hewett nämner den här versen som exempel och säger: ”I*en sådan konstruktion är subjektet och predikatsfyllnaden inte ett och detsamma, inte jämställda, inte identiska.”
Hewett hänvisar till 1 Johannes 1:5 för att belysa det, där det står: ”Gud är ljus.” På grekiska har ordet för ”Gud” bestämd artikel –
ho theos. Men ordet för ”ljus”,
phōs, föregås inte av någon artikel. Hewett säger: ”Man kan alltid ... säga om Gud att Han kännetecknas av ljus; man kan inte alltid säga om ljus att det är Gud.” Liknande exempel finns i Johannes 4:24, ”Gud är en Ande”, och i 1*Johannes 4:16, ”Gud är kärlek”. I*båda de här verserna har subjekten bestämd artikel, men inte predikatsfyllnaderna ”Ande” och ”kärlek”. Subjekten och predikatsfyllnaderna är alltså inte utbytbara. Man kan inte vända på det och säga att ”Ande är Gud” eller ”kärlek är Gud”.
Många bibelöversättare och kännare av biblisk grekiska bekräftar att det Johannes 1:1 framhåller, är inte ”Ordets” identitet, utan en egenskap hos ”Ordet”. Bibelöversättaren William Barclay säger: ”Eftersom han (aposteln Johannes) inte har någon bestämd artikel framför
theos, utgör det en beskrivning. [...] Johannes identifierar
inte här Ordet med Gud. För att uttrycka det mycket enkelt och klart: han säger
inte att Jesus var Gud.” Jason David BeDuhn, docent i teologi, säger något liknande: ”Om man på grekiska inte tar med den bestämda artikeln framför
theos i en mening som den i Johannes 1:1, så kommer läsarna att utgå från att man menar ’en gud’. ... Genom att
theos inte har någon bestämd artikel skiljer det sig helt från det bestämda
ho theos, precis som ’a god [en gud]’ skiljer sig från ’God [Gud]’ på engelska.” BeDuhn tillägger: ”I*Johannes 1:1 är Ordet inte den ende Guden, utan en gud eller ett gudomligt väsen.” Eller som teologen och språkforskaren Joseph Henry Thayer, som var med och utarbetade bibelöversättningen American Standard Version, säger: ”Logos [eller Ordet] var gudomlig, inte det gudomliga Väsendet självt.”
Guds identitet är inte ”ett outgrundligt mysterium”. Jesus menade inte att det var det. I*sin bön till Fadern gjorde han
tydlig åtskillnad mellan sig och sin Fader, när han sade: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om vi tror på det Jesus säger och förstår vad Bibeln klart och tydligt lär, kommer vi att respektera honom som den han är – Guds Son och tillbe Jehova som ”den ende sanne Guden”.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Som jag har talat om på annat håll svarade den spanska inkvisitionen till monarkerna och inte till påven. Påven gav sitt medgivande först, men sedan fick inkvisitionen ett eget liv och Ferdinad och Isabella hade nu ett ganska mäktigt vapen de kunde rikta så som de själva önskade. Spanska inkvisitionen var nog inget trevligt, men frågan är hur mycket koppling den hade till påven i Rom, annat än ett nominellt, åtminstone inledelsevis, stöd.
Monarkerna i sin tur hade frågat påven om lov, mycket riktigt. Det skrev jag ju, inget nytt under solen. Påven och RKK försökte också stoppa span.ink. RKK har å andra sidan godtyckligt mördat människor som de anser varit "kättare", det verkar som att rätten till en åsikt inte gällde.