Vänsterpartiet ska se över sin politik

Vänsterpartiet har varit en aktiv del i svensk politik sedan 1917. Vänsterpartiet har flera gånger varit nere runt 3 procent och har räddats kvar av att partispärren tidigare har varit lägre. Senaste gången Vänsterpartiet var nere på 3 procent var 1968. Många tror att perioden 1960-1975 var framgångar politiskt för vänstern i västvärlden. Det var det inte, kulturellt ja, men inte politiskt.

Folk tenderade att rösta socialdemokratiskt alternativt på partier till höger. Vänsterpartiet har bara två gånger fått över 10 procent. Det var 1944 och 1998 med Gudrun Schyman. I princip har Vänsterpartiet pendlat mellan 8-3 procent sedan partiet bildades och bara två gånger har Vänsterpartiet nått över sju procent (1917 och 2002), förutom deras två toppresultat (1998 och 1944). Jag tror median ligger kring 4-6 procent.

Det är viktigt att komma ihåg att Vänsterpartiet har varit betongvänster sedan 1917, med viss lutning åt nazismen och extrema identitära ideologier på 1930-talet. Efter murens val, krävdes det förnyelse och denna förnyelse genomdrevs av Gudrun Schyman, som 1993 blev ordförande. Tre år senare, år 1996 utropades vänsterpartiet som ett ”feministiskt parti”, vilket gav stora framgångar 1998. Partiet fick 12,0 procent och det blev det största någonsin. Naturligtvis insåg vanligt folk att det var samma gamla kommunistparti valet 2002 och Gudrun Schyman var blåste det ju rätt mycket om. Valet 2002 blev en katastrof. De föll till 8,3 procent (inget dålig val historiskt sett) och 2003 avgick Gudrun Schyman. Sedan blev det Ulla Hoffmans tur att ta över ett år som interim-ordförande. Lars Ohly tog över och den gamla betongkommunismen borstades av. Fallet mellan 2006 och 2010 val är rätt litet. Det handlar om 0,2 procent. Vänsterpartiet kan köra på samma spår de gjorde tidigare, under fyra procent kommer de inte landa, i alla fall inte de kommande tjugo åren.

Anledningen till att vänsterpartiet fick 12 % 1998 var inte för att partiet utropade sig som ett feministiskt parti utan för att folk var förbannade över att den socialdemokratiska regeringen bedrev högerpolitik en politik som till största delen stöddes utav vänsterpartiet.

Dessutom får man inte glömma bort att Schyman är en bra retoriker och säkert drog några röster.

Men om man ser framåt så är det fortfarade så att sossarna till viss del bedriver center-höger-politik, det gäller bara för V att skrika tillräckligt högt om det.

Hade socialdemokraterna haft en riktig partiledare nu i valet hade man kunnat puttat ur vänsterpartiet ur riskdagen.

Till att börja med bordede kasta ut feminismen. Man vinner få röster på unket manshat, vilket Fi har bevisat.
Man skall inte hller försöka kopiera socialdemokraterna eller miljöpartiet. Vänsterpartiets marknad är helt klart vänsterpolitik. MEN det fär natuligtvis inte vara vilken vänsterpolitik som helst. De borde helt och deffinitivt bryta med marxism och leninism. Den lilla promille av Sveriges folk som tror på detta håller på att dö ut, och kan hållas i Kommunistiska partiet och rättvisepartiet socialisterna. Istället borde de formulera en ny och kritisk analys av tre fjärdedelssamhället och segregationen ur ett vänsterperspektiv. Bli de svagas talesmän. Vidare skulle de hitta egna oväntade frågor att driva. Ta matematikundervisningen i skoan t.ex. 70-talets elever skulle skratta ihjäl sig åt dagens matematikundervisning. Då drevs det radikala pedagogiska experiment som "new maths" vilket gav mycket goda resultat. Idag har vi en skolminister som bara talar om hårda tag, och en opposition som bara vill ge mer resurer. Inga talar om att förbättra pedagogiken.

Gör v en sådan omorientering, som nog kräver en ny partiledare, skulle de bli en stark possitiv kraft i svensk politik, men tyvärr har jag lite hopp. Feministerna och marxisterna har fast grepp om partiet och drar det med sig i undergången.

Till att börja med får jag rätta TS, V har faktiskt bara gått bakåt 2002, 2006 och nu 2010, det vill säga tre val i rad.

Sen tror jag absolut inte det finns någon risk att V kommer åka ut redan 2014 eller 2018, oavsett om de gör förändringar eller ej. Det är helt enkelt så att ca 5-6% av Sveriges befolkning är riktiga vänstersocialister, och dessa har inte mycket annat att göra än att rösta på V (såvida de inte vill slänga bort sin röst på Fi, K, RS eller något annat parti som inte kommer komma in i riksdagen). Men om de vill öka sitt inflytande bör de göra någonting, tex så här:

• Byt ut Ohly. Gammelkommunisten har redan suttit två val, lyftet mot Schyman-nivåer har inte kommit, så då är det dags för något nytt. Jonas Sjöstedt skulle nog vara ett bra val, om det inte är dags för en kvinna i "det feministiska partiet".
• Bryt med de Rödgröna. Vänsterpartiet har inget att vinna på att samarbeta med liberala miljöpartister och maktkåta sossar. Det är bättre att vara fri att driva de frågor man anser vara viktigast, utan att behöva ta hänsyn till vad kollektivet tycker. Då kan vänsterpartiet fungera som en "opposition mot oppositionen", det vill säga en kraft som kritiserar sossar och miljöpartister och snor de röster som är missnöjda med vad Mona och Co håller på med, röster som idag går till SD. Dessutom får V aldrig vara rädda för att fälla en regering, oavsett om den är röd eller blå. De egna frågorna framför allt.
• Håll er på vänsterkanten. Det finns redan 6 partier som slåss om mittenväljarna, och det blir inte lättare om det blir ett sjunde. V måste inse att bara för att 60-70 % av Sveriges befolkning är socialliberala mittenväljare så innebär det inte att man måste vinna den gruppen. Det finns 10-20% väljare som är så vänster att de bara har att välja på V och S (bortsett från småpartierna naturligtvis). Många av dessa röstar på S idag, men kanske kan man sno några procent som är missnöjda med sossarnas försök att styra in mot mitten.
• Fokusera på låginkomsttagarna. Sverige har idag en hög arbetslöshet. Många går på A-kassa, sjukpenning, studiebidrag eller soc. Dessa personer skulle jubla över några hudralappar mer per månad, och V kan fullkomligt skita i att höginkomsttagare gnäller eftersom höginkomsttagare ändå inte kommer rösta på V, vad de än gör. Rikta också skarp kritik mot låga löner, bidrag som knappt går att överleva på och så vidare.
• Angrip Socialdemokraterna. Sossarna är inne i en djup svacka just nu, och så länge Mona Sahlin klammrar sig fast vid rodret kommer svackan fortsätta. Några starka ord om "feta nackar" och "svek mot klasskampen" kommer kunna plocka några vänstersossar.
• Angrip Miljöpartiet. Detta är främst inte för att sno Mp-röster, utan snarare för att locka över sossar i Norrlands inland och annan glesbygd. För vid varje tillfälle fram de fruktansvärda följderna av höjd bensinskatt, traffikavgift och så vidare (och glöm inte att i varje debatt nämna att en röst på S är en röst på Mp).
• Satsa på industrin. Att gå ihop med utvecklingsfientliga Mp var ett stort misstag. V är ett parti som vill ha så mycket industrier som möjligt, dels för att det ger arbete dels för att ett samhälle med många industriarbetare är mer vänster än ett samhälle med många tjänstearbetare. Företagen ska inte behöva betala högre skatt, det är de som är chefer för företagen som ska betala mer skatt.
• Satsa på de unga. Det här är en väljargrupp som V redan når ganska bra, men de skulle kunna göra det ännu bättre. Fokusera mycket på orättvisor, på hur tuff arbetsmarknaden är och hur få fritidsgårdar det finns.