Philosophers stones - Första gången, och verkligen inte sista!

Hallå där!

Hängt på flashback väldigt länge men nu är det dags för min första post och tråd
Att det skulle bli på den här delen av forumet förväntade jag mig aldrig.

Substans: Philosophers stones
Dos: 18 Gram
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 64
Längd: 173
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis


Varning för mycket text!


Det började med att jag pratade med en kompis som hade käkat svamp tidigare (toppisar) och jag blev väldigt intresserad och fascinerad av hans historier och tänkte att jag fan måste göra det själv någon gång. Frågade runt lite bland kompisar och vi blev 4 personer totalt, men en skulle inte vara med och trippa utan hålla sig i bakgrunden ifall något skulle hända. Jag hade 2-3 veckor innan läst på så mycket jag kunde om allt som har med effekterna att göra så jag var väldigt förbered och nyfiken. Jag led också av depression och läste att det här kunde bota det.

Kompisarna:
Philip
Gustav
Linus (Den som inte skulle trippa)

Gustav hade rökt cannabis tidigare, Philip hade inte provat på någon drog alls, förutom alkohol.


Fick hem ett brev med tryfflar, tog en väska och packade ner en kamera, en påse chips, lite varma kläder och tryfflarna såklart! På vägen till Gustav (Han vi skulle trippa hos) så mötte jag Linus och Philip. Jag och Philip var väldigt glada och pratade om det vi skulle uppleva, även Linus var väldigt nyfiken.


När vi kommer fram så promenerar vi en bit från tåget och möter upp Gustav på vägen. Väl hemma hos Gustav packar vi upp och förbereder allt. Väljer den planerade spellistan på Spotify, dukar ute på terrassen och hämtar varma filtar, tänder några ljus och dämpar belysningen så att det blir riktigt mysigt. När allt är klart så sätter vi oss och pratar om allt mellan himmel och jord, efter några minuter tar vi fram tryffeln och skrattar, "nu ska vi göra det!" Jag blir lite nervös eftersom jag har läst om allt som jag kommer att få uppleva, väldigt spännande känns det. Tryfflen ser ut som nötter, jag öppnar påsen och luktar på det, det luktar torkat gummi som man doppat i vinäger och salt.
Vi delar upp dem och får 18 gram var, de smakar vinäger och var väldigt torra. Smaken hade jag inga problem med men att den var torr fuckade min hals så jag fick sänka dem med massa yoghurt.


När tryffeln är förtärd så började vi prata vi om random saker i väntan på att effekten ska slå in. Det går kanske 25 minuter och Linus går in till sovrummet och loggar in på facebook. Jag, Philip och Gustav bestämmer oss för att stirra ut i skogen och kanske märka av någon effekt. Jag tittar på ett träd med väldigt smala grenar som skulle kunna se ut som armar. Efter ett tag känns det som trädet blir större och åker emot mig, blir lite rädd men skrattar samtidigt och säger något liknande: "Åh jävlar, såg ut som om trädet skulle äta upp mig ". Det var ingen OEV men det var nog mer tankarna som spelade mig ett spratt. Efter 15-20 minuter orkar vi inte sitta vid huset och går ut på en liten promenad. Linus stannar i huset och spelar slumpmässiga browserspel.


När vi lämnat huset så går vi ner för en brant backe och ser lyktstolpar på vänster sida av vägen 80 meter bort. De lutar runt 20 grader ifrån vägen och ser allmänt skumma ut.


Jag: Va fan är det här, är det bara jag eller lutar stolparna brutalt mycket ?
Philip: Hahaha, ja det har du fan rätt i


Det var ett par jävligt fula stoplar, vi lägger flera roliga kommentarer och ett skrattanfall bryter ut. Skrattar så jag nästan får tårar. Tänkte att nu fan slår effekten in. Jag kände mig fortfarande normal. När vi gått förbi de extremt lutande stolparna så komme vi till en lång väg som kanske är 200-300 meter och efter vägen ligger en sjö. Jag tycker att det står 2 personer längst bort och blir väldigt nyfiken och pratar och längtar tills jag kommer fram så att jag kan se vad det egentligen är. Men den tanken glöms bort när vi går förbi några stora stenar som är upplysta från villorna, när jag kollar på stenarna så såg det ut som en djävul som hade krabbklor, Gustav och Philip ser något liknande, en indian och en demon. Gustav blir lite rädd så vi bestämmer oss för att gå förbi snabbt.


När vi till slut kommer till sjön så går vi ut på bryggan och slår en sjua. Vi är lite besvikna på tryffeln, vi hade ingen aning om det som skulle hända väldigt snart, vi var nog bara väldigt ivriga och spända. Det kändes som en evighet hade gått men det handlade bara om 40 - 60 minuter. Det är väldigt tyst och det ända man hör är gässen långt bort som "skriker?".


Jag: Vad är det som händer, låter för fan som om de blir tagna i röven


Ett till skrattanfall bryter ut, ännu värre än det första. Vi är nu glada och taggade och går längst vattnet, vi går på en "bro", fast längst med vattnet, med ett stort trästaket som når upp till mina bröstvårtor (lol). Jag känner att jag har varit här förut, i en dröm! På andra sidan sjön så är det några hus, men det är mörkt och vi ser bara lamporna.


Jag: Hmm.. om vi stirrar på ljuset kanske vi ser något? En hallucination!


Jag börjar stirra på ljuset, det är 3 ljus som är formade så här: '.'
Efter ett tag ser det ut som två ögon och en mun, men sen
så ser det ut som en indian! Med den stora fjäder hatten och
hela paketet! Den svävar emot mig, jag vågar inte kolla bort utan forsätter stirra på den, den stirrar på mig och ge mig tillåtelse att gå vidare. Fyfan, blev både rädd och imponerad av det jag sett, Philip såg ingenting men Gustav såg något men jag lät han behålla det för sig själv.



Vi börjar plötsligt springa utan anledning och skrattar medan vi gör det...tills!!!
Vi kommer fram till en stor sten som ligger på höger sida av vägen, den ser ut som ett ansikte...med en stor näsa....Shit vad ful den är, det måste vara den fulaste stenen jag sett, vi skrattar mer och mer efter varje kommentar som fälls. Till slut kommer judeskämten och jag kan inte hålla mig och det brutalaste skrattanfallet jag upplevt kommer. Jag skrattar så mycket att jag knappt kan stå för att mina ben skakar så mycket. Lägger mig ner på asfalten och gråter för att jag skrattar så mycket, jag ser färgade kristaller av färgerna blå, röd, grön och gul "blinka" över mig. "Nu händer det" tänkte jag.


Gustav klättrar upp på stenen och ser ut att smälta in i den, han blir en sten. Eller något.. jävligt ful blev han iaf, ännu mer tårar och skratt!
Nu känner jag mig glad och kramar staketet som blir min tillfälliga vän.


Gustav: Jag ska visa er ett magiskt ställe nu grabbar!!


Vi springer en bit till och kommer till en stor äng, det ser ut som ett paradis. Vi skuttar ner som barn för ängen och rullar runt i gräset som känns så härligt. Philip ser några bänkar längst vid vattnet, vi blir lite mystiska och går sakta mot bänkarna, utgjorde de något hot? Det skulle vi snart få svar på...
Philip blev lite rädd men jag sa att det inte var någon fara och att vi skulle lösa mysteriet. Medan jag går mot bänkarna så kollar jag runt väldigt förvånat men lägger snart hela min fokus på bänkarna. Jag stannar upp 5 meter ifrån och stirrar på dem...till slut accepterar bänkarna oss, och vi accepterar att de står på ängen. Alla blir glada igen och skuttar runt, jag inspekterar hela ängen tills jag ser några blommor som tar upp en area på en ungefär 1 kvadratmeter. Går ner på mina knän och kollar på blommorna, jag vill bara känna på dom! Jag vill lära träffa känna dem! Börjar ta på dem med hela handen och kollar helt fascinerat. Lägger mig ner och tar min kind mot blommorna....va fan är det här? Det är musik! Det är förfan en fest här!

Jag: Grabbar, jag har hittat värsta festen
Philip: Va :O?
Gustav: En fest ?

De springer helt ivriga till mig och de sätter sig emot mig så vi bildar ett "Y"
Vi lägger alla ansiktet mot blommorna och "går in" i festen. Det är väldigt chill och stekigt, jag går ner för några trappor och kommer till helvetet, vakterna är riktiga biffar som är röda med horn och kollar hotande mot mig. Jag är inte välkommen, känner att rädslan kommer väldigt fort så jag ställer mig upp direkt och säger att jag inte vill vara kvar på festen. Philip och Gustav håller med och vi forsätter med vårat äventyr, nu kommer vi plötsligt in i Vietnamkriget och kryper taktiskt upp för ängen, vi låtsas kasta granater och spränger "gulingarna". Nu är hotet borta och vårat äventyr kan fortsätta!

Vid kanten av ängen, mellan ängen och skogen så är det massa stenar, och ett litet "berg" skulle man kunna kalla det. Jag och Gustav blir nyfikna och känner att vi bara måste dit. Vi måste bestiga berget för att komma till "hemligheten" det är lite svårt att klättra upp då det ligger massa lösa stenar. Vi inser att vi blir jagade av något! Vi blir milt panikslagna och klättrar upp, väl uppe så pustar vi ut och forsätter. Vi kommer till en liten damm med massa stenar runtom. Det är en underbar plats och vi känner oss väldigt harmoniska. Gustav plockar 2 kaveldun och de blir våra personliga vapen och vänner. Sen inser vi att vi glömt något....Philip! Det är kanske inte var slutet på äventyret, vi måste rädda Philip!


Jag går tillbaka samma väg medan Gustav går runt, vi måste gå delade vägar för att senare mötas upp igen. Jag använder magiska krafter för att hålla tillbaka skuggorna när jag går vägen tillbaka. När jag kommer tillbaka till ängen ligger Philip på gräset, Gustav frågar vad som hänt.


Philip: Jag har blivit skadad!
Gustav: Vi måste hitta en dryck som helar honom!


Vi springer ner för ängen medan vi viftar med vårat kaveldun, vi kommer ner till bänkarna och ser att det är en liten brygga över till ett parti skog. Gustav har mobilen i fickan som spelar musik, det låter som om musiken kommer från alla håll, som om man var inne i ett spel. Det är musiken som leder oss på vårat "quest"

Medan vi springer över bryggan låtsas Gustav att han springer över med massa soldater
Gustav: Nu tar vi våran armé och besegrar de onda krafterna

Det låter så fult och bögigt att jag skrattar medan jag springer över men jag är fortfarande med i kriget mot de mörka krafterna. I skogen slåss vi med vårat kaveldun mot buskar och kvistar. Efter slaget så kommer vi till sjön, vi är fortfarande i skogen.

Gustav: Vi måste dricka det här helande vattnet för att få tillbaka våra krafter och bli starka igen

Jag märker att vi är helt borta men det hindrar inte mig från att dricka heligt vatten.
Vi sätter oss bekvämt vid vattnet och dricker det, det var gott! Sen ser jag att vattnet på mina händer blir blod! Det är en sjö av blod!

Jag: Shit, vi har blivit lurade, vi är omringade av fiender !

Vi ser massa ansikten i skogen mellan träden och kvistarna

Gustav: Fort! Droppa ditt vapen (kaveldun) i vattnet, det är så vi ska hela Philip!

Vi gör det snabbare än blixten och springer ut ur skogen tillbaka till ängen. När vi börjar närma oss Philip så blir han en boss, han ställer sig upp och ryter mot oss, vi springer mot honom från 2 olika håll och slår honom en gång var med vårat vapen. Han ramlar och vi "helar honom". Han är tacksam och vi kan gå tillbaka till den heliga dammen. Philip blir lite negativ och säger att jag förstört allt. Jag är full av positiv energi och säger massa saker så att han ska bli på gott humör igen.


Vi är nu tillbaka vid dammen, och ser en stenvägg, Berlinmuren! Det är våran uppgift att bestiga den!
Vi klättrar upp på väggen/muren utan problem och vad kommer sen...en större damm! Nu blir alla glada och sätter sig precis intill vattnet på stenarna. Vi känner att vi måste hela oss helt, så jag och Gustav bestämmer oss för att hoppa in i vattnet! Jag tar av mig jackan, strumporna och drar upp mina jeans till knäna. Sen inser vi vilken dum idé det är och nöjer oss med att lägga in fötterna i vattnet. Stenarna ser ut som ansikten, dödskallar! Jag blir inte rädd utan tycker det är coolt och mystiskt. Vi flummar runt vid dammen i kanske 10 minuter. Vi får syn på ett träd, bakom några buskar uppe på en kulle. Stunden är extremt mystiskt och vi bara måste prata med trädet.


Nu försvinner Philip, jag och Gustav inleder ett nytt äventyr för att prata med trädet. Gustav springer runt trädet och klättrar till slut upp. Jag nöjer mig med att lägga mig en bit ifrån det. Jag lägger mig ner och bara njuter, jag är så glad! Jag vill krama någon! Jag ler för mig själv och jag vill...jag är så glad att jag inte vet vad jag ska göra . Musiken från Gustavs mobil låter så behaglig, jag stänger ögonen och ser många underbara CEV's med färgade slingor som flyger runt och ansikten. Nu dyker Philip upp från ingenstans och säger att Linus ringt oss, han är säkert orolig! Philip sätter sig brevid mig och jag bestämmer mig för att ringa Linus, shit. Vad svårt det är att hantera den här mojängen...va fan är det jag håller i! Den vibrerar när man trycker på knapparna och stunden känns mycket mysig.


Philip springer iväg för att möta upp Linus, de kommer efter en liten stund tillbaka och Linus vill att vi ska berätta saker. Har läst att man inte ska trippa med folk som inte är med, men den här Linus är helt mystisk och "fuckad" så det fungerade utan problem. Han ville verkligen veta, han ville ha svamp, han ville gå på festen! Han blev väldigt nyfiken, men det mystiska blev humor när vi började dra skämt och skratt attacker kom gång på gång. Jag hade fortfarande mitt kaveldun till vän och skyddade den. Den skiftade färg, ibland var den ljus, sen blev den svart! Jävla blatte! Men den var min vän så det spelade ingen roll. Plötsligt föddes Gustav, trädet födde honom och han satte sig vid oss och berättade om sin upplevelse uppe i trädet. Han började ta ut äpplen ur sina jackfickor som trädet skänkt honom. Shit vilka fula äpplen, varje äpple hade ett ansikte, det ena fulare än det andra. Gustav hade han mött alla element, vatten, vind, jord, och snart skulle han möta eld elementet


Jag hade risslor i min ficka, så Gustav fick idén att göra en stor joint av sitt kaveldunn. Jag kände att jag började komma tillbaka till verkligheten men att jag inte skulle lämna den underbara världen än.
Vi kände att vi skulle ta oss hem, vart fan är mina kläder? Hittade dem vid dammen och tog på mig allt. När jag skulle knyta skorna så glömde jag bort hur man gör, va fan är det jag tar på mig?! Min kompis fick knyta dem åt mig


Vägen hem minns jag inte mycket av, väl hemma så blev alla sig själva igen och vi började prata om upplevelsen. Nu kommer det sjuka, jag som brukar vara blyg blev helt utåtriktad. Jag pratade om allt och alla och fick mina vänner att skratta åt allting. Vet att det var tryffelns verkan men vi hade nog skrattat en del åt det nyktra med. Jag blev som en stand up komiker, eller så blev jag mitt riktiga jag, det gick inte att få tyst på mig .


Vi snackade säkert i 1 timme innan vi bestämde oss för att gå och sova.
Vaknade mitt i natten av att jag var lös i magen och spydde
Dagarna efter kände jag mig lite "tom", jag var inte ledsen eller glad. Men efter några dagar till så kändes allt skönt! Min depression var som bortblåst! Jag var inte gladast i världen men "klarade" mig, och det gav mig kraft att fixa alla problem i mitt liv.


Utvärdering:
Jag skulle ge det 4/5 i betyg. Det som fattades var en till person och mer passande person, kände att det kunde blivit en snetripp om jag inte fick min kompis att sluta vara negativ. Fick uppleva många spännande saker



Minns inte så mycket mer, då det var 4-6 veckor sen det hände. Nästa gång blir det toppisar, och om den här rapporten uppskattas så skriver jag gärna en till ^^
Ska se om jag lägger till något mer om jag minns, blev säkert lite flummigt, orkar nog inte läsa igenom allt jag har skrivit idag, blev väldigt trött av att skriva och minnas allt.
Hoppas ni tycker att min tripprapport var underhållande att läsa


Btw:
Jag har inget emot bögar, judar eller asiater. Jag gillar bara att skämta om mycket

Lät som en riktigt härlig upplevelse, någonting som jag bara måste testa

5/5.