Var Adolf Hitler verkligen så ond?

".. den i första hands skuld till den otroliga översvämning av underhaltiga element som det politiska livet i våra dagar är utsatt för. Medans den sanne ledaren drar sig tillbaka från den politiska sysselsättning som till största del inte består av arbete och skapande utan av köpslående och schackrande om en majoritets gunst, känner sig de små själarna lockade av en sådan verksamhet, den motsvarar deras förutsättningar. Ju obetydligare en sådan småkrämare är med avseende på intelligens och kunskaper och ju klarare han själv inser vilken jämmerlig figur han i själva verket är, desto belåtnare är han med ett system som inte förutsätter en jättes energi och genialitet, utan snarare en sockenpamps knipslughet. Ja egentligen föredras en sådan framför en empirikers vishet. Ett dylikt kräk behöver ju aldrig bekymra sig om att stå till svars för sina handlingar. Den sorgen har helt och hållet lyfts från han skuldror. Han vet att hans öde står skrivet i stjärnorna, oberoende av vad hans statsmansmässiga kvacksalverier resulterar i."

"Allra mest motsvarar emellertiden demokratins uppfinning en egenskap som på sista tiden har utvecklats på ett verkligt skandalöst sätt. Nämligen fegheten hos en stor del utav vårat såkallade ledarskikt. Vilken lycka att vid varje avgörande av någon betydelse kunna gömma sig under rockskärmen av en så kallad, majoritet. Man behöver bara betrakta en sådan politisk marodör för att konstatera hur angelägen han är vid varje ärende tigga ihop majoritetens bifall så att han vid varje tillfälle ska ha tillräckligt många kumpaner att avlasta ansvaret på."