Svenska och Svensk accent på engelska, sexigt?

Vad har hänt i den här tråden? Hur kan wazzobazzo ha citerat JeanLucs inlägg även fast JeanLuc skrev senare än wazzobazzo?

Något är väldigt underligt här.

wazzobazzo redigerade sitt inlägg senast kl. 12:59 och JeanLuc skrev sitt 12.30. Inga övernaturligheter.

Haha där ser man. Jag får väl ge mig själv en sån här då.

Sen bump. Ehum.

Min erfarenhet av engelskspråkiga konversationer med jänkare, engelsmän, irländare, kanadensare, skottar, aussies, kiwis och sydafrikaner är att de uppfattar mig som jänkare eller irländare pga min engelska. Jag talar verkligen inte perfekt engelska men det är många på vitt skilda platser som blivit mäkta förvånade när de frågat var jag kommer ifrån och jag har svarat "I'm from sweden".

En polare som pratar flytande amerikansk engelska anser att det är inget fel på min grammatik eller ordförrådet men mitt engelska uttal är hemskt. Riktigt dåligt och med en mycket tydlig svensk accent trots att jag inte pratar som kocken i Mupparna eller det klassiska "haj ajm fråm swiden. Kän ju hälp mi witt a littel pråblem?" Exakt hur mitt utal är dåligt har jag inte fått någon förklaring på men h#n tycker det är mycket märkligt att någon skulle kunna missta mig för att vara amerikan eller från brittiska öarna.

Generellt brukar folk anse att svenskar pratar bra engelska. Det är väl mer äldre generationer (de som är 55+) som pratar med väldigt tydlig accent a la Stig "ajm fråm swiden" Helmer Olsson....

Frågan om hur bra svenskars engelska uttal är har diskuterats i flera trådar. Man behöver inte vara extremt berest för att inse att vi svenskar talar bättre engelska än man gör på dom flesta håll i världen. Det räcker att man lyssnar på olika europeiska fotbollssupportrars engelska uttal så inser man att vi inte behöver skämmas.

Situationen blir inte bättre om vi lämnar Europa.

Fast man kan rulla även bakre r (uvular trill). Tänk Edith Piaff.

Det kan man, men det förekommer inte naturligt i någon skånska jag är bekant med, och engelska med uvular trill associerar jag mer med nyhebreisk/israelisk brytning än med någonting annat.

Vad gäller TS fråga har jag lite svårt att uttala mig för egen del när det gäller engelska, men däremot brukade franska tjejer tycka att min svenska brytning på franska var mignon, så om man nöjer sig med att framstå som gullig - vilket man iofs kan komma långt på med rätt tjejer - så finns det alltså i vart fall somliga språk där svensk brytning ger ett positivt intryck.

Mignon...

Mitt intryck är detsamma. Jag har ganska frekvent fått höra att mitt engelska uttal är "sött" eller "rart" eller t o m gulligt. Mitt franska uttal har aldrig betygsatts vilket man nog skall se som en fördel. Jag och det franska språket är inte helt eniga i alla uttalsfrågor.

När det gäller engelska så var jag nere i Rom häromdagen för att se Roma i Champions League. Italienare i allmänhet talar dålig engelska och det gäller i högsta grad även för ungdomar.

Jag är svensk-engelsk och har bott halva livet i vardera landet.

Svenskars fixering vid sin egen och andra svenskars brytning då de talar engelska är helt onödig och rätt provinsiell.

Alla människor som talar språk som är främmande för dem, har en brytning!
Starkare hos vissa än andra, men alla svenskar som talar engelska har en brytning.

Till och med min egen lillasyster, som har en engelsktalande förälder bryter lite på svenska i sin engelska, för att större delen av hennes skoltid var i Sverige.
Själv får jag ibland frågor om min "brytning" på svenska, trots att jag inte hör den själv.

Det är inget fel med brytning, och det finns ingen anledning att skämmas eller göra narr av andra som har en liten brytning!

Det anses chic i de flesta engelsktalande länder med någon västeuropeisk brytning. Folk blir nästan arga på folk med en utländsk bakgrund som INTE har accent.

I Storbritannien gör en mild utländsk accent att personen automatiskt är exkluderat från "klass" kategoriseringen som alla infödda utsätts för, dvs att man kan höra vad personen har för social bakgrund, från hennes dialekt. Så det är faktiskt fördelaktigt, eftersom detta system skapar problem för alla människor till och från under livet.

Amerikaner har en slags romantiserad bild av Europa där en accent gör en otroligt intressant - man tvåspråkig och mer bildad än en amerikan - tror de!

Så mitt budskap är: Sluta oroa dig för din egen brytning och framförallt sluta att klaga på andras engelska uttal!

Vill du förbättra din engelska så är mina tips: Säg absolut inte "shit" (som inte alls är lika milt som svenskans "skit" utan låter extremt grovt och vulgärt, särskilt från kvinnor. Detta är så vanligt att höra i Sverige och det svider i öronen på alla infödda engelsktalande.

Låt överhuvudtaget bli att svära eller använda slang från amerikansk TV. Slang och svordomar gör sig inte med en utländsk brytning - tänk själv på hur det låter när folk svär och använder slang på bruten svenska.

Om någon med liknande bakgrund läser detta så kan du väl bekräfta det jag sagt!! Det här med svenskars mobbning för dåligt uttal, och ständiga svärande på engelska borde verkligen upphöra!

Att en lätt brytning anses som chic är välbekant och det gäller nog inte bara för engelska. Mina svärföräldrar är födda i Italien och när jag [försöker] prata italienska så ler min frus alla italienska kusiner så snällt...

Gnäller vi svenskar på andras kunskaper i engelska? Njae, vi gör det kanske när vi hör påståenden om att "alla" behärskar engelska. Så är det inte, man behöver inte åka många mil ner i norra Europa för att upptäcka att "alla" egentligen är rätt få.

Är vi provinsiella när det gäller omsorgen rörande vår brytning? Ja, det är möjligt. Jag är dock inte helt säker. Att kunna ett främmande språk är en statusmarkör och markören blir starkare ju bättre vi kan det. Eller?

Poängen med molndans inlägg är att vi är fixerade på just uttalsaspekten, och inbillar oss att den kan ett språk bra som har ett bra uttal. Det är en påtagligt begränsad syn på språklig förmåga. Sen ska man inte glömma bort att det för med sig påtagliga kostnader att inte tas för utlänning om man faktiskt är det. Då måste ju okunnighet om samtida populärkulturella koder, nybildade idiom etc bero på att man är knäpp, aspig eller dum i huvet i stället...

Sant. Fixeringen ligger mycket på själva uttalet vilket är en begränsad syn på frågan.