Heideggers filosofiska metod

[quote=user_21]Ursäkta om jag "tränger mig in" här. Men jag är nyfiken på varför det skulle vara så? Har hört att Husserl är mer "logisk" än Heidegger. Är det kankse det du syftar på? Annars tror jag att Husserl kan vara bra att börja med oavsätt vad man har haft för filosofisk skolning. Han är ju trots allt en stor inspirationskälla till efterträdande fenomenologer som jag förstår det. Hjälper en att förstå bättre inom vilken kontext Heidegger och andra tänkte.[/QUOT

Ingen fara att du tränger dig på. Rent allmänt menar jag att Heidegger är lättare att begripa sig på om man har Husserl med sig, i synnerhet tror jag det är fallet om man som trådstartaren har sitt huvudintresse i logik och matematik, områden vilka Heidegger behandlar med något liknande förakt men som faktiskt intar en central plats i Husserls filosofi. Husserl ägnar också i likhet med Heidegger ganska mycket uppmärksamhet åt vardaglighetens problem och åt det för-teoretiska förhållningssättet till föremålen och han gör det utan vad jag upplever som Heideggers jargong. Senare, from mitten på 30-talet typ, drar ju Heidegger iväg på en skruv på en för mig närmast obegriplig riktning, men vid tiden för Varat och Tiden ligger hela frågeställningen rätt nära Husserl fortfarande. Jag är dock ingen expert på vare sig Hussel eller Heidegger, om än jag med tiden lyckats läsa ganska ansenliga mängder, så har de aldrig varit mitt huvudintresse.

Finns förövrigt en hyfsat bra artikel i senaste Continental Philosophy Review där Husserl och Heideggers tänkande kring vardaglighet jämförs med vissa analytiska filosofers (Rosen och Cavell om jag inte missminner mig).

Jeg har slet ikke forstået Heideggers tekst, men lagde mærke til at hele idén om "vara-till-hands" minder om noget Sartre jeg læste. Det var en af hans tidige fænomenologiske analyser, og han undersøgte hvad som enar självet. Här avvisade han en särskilt tolkning av Kants transcendente jag (som säger att jaget är den enande enhet som knyter alla upplevelser ihop som "mina") för när man "är i tingenes värld" så finns inget "jag" utan bara tingen som ting. Hans exempel var "man löper efter en spårvagn, og då upplever man inte "jag löper efter en spårvagn och skall hinna i kap den" utan "spårvagn-som-skall-hinnas-i-kapp"". Tingenes värld är prereflexivt, och där är tingene "till hands". Är det något i denna stil som Heidegger syfter på? Vill nemlig gerne forstå teksten, men føler slet ikke at jeg har verktøjet til at trænge ind i den.

rent spontant skulle jag vilja säga nej. i fallet spårvagn blir väl snarare heideggers uppdelning "den-här-saken-som-tar-mig-från-plats-1-till-plats-2" och "en-kaross-med-hjul-som-går-på-räls". Så länge allt fungerar som det ska så framträder inte tinget som sådant, tinget blir en del av bakgrunden s.a.s. När fanskapet brakar ihop - ja då står tingesten där, "in all its glory".Okej, helt rätt ute känns det visserligen inte som jag är i ovanstående förenkling, men då har jag å andra sidan heller aldrig reflekterat över spårvagnar i termer av zu-handen vor-handen. Men visst, i någon mening är det klart att det finns kopplingar till det du skriver ovan. I övrigt tycker jag att musexemplet jag gav ovan på ett bra sätt synliggör zu-handen, vor-handen. Enkelt uttryckt kanske man kan säga att det ena medför att man agerar genom något, och det andra att man interagerar med något.

(personligen har jag enbart stött på heidegger i teknologiska sammanhang, vilket kanske förklarar varför mitt synsätt ser ut som det gör).

Edit: Kan slänga in ett textstycke som kanske förtydligar saken ur en annans perspektiv:

The philosopher Martin Heidegger has used the terms ready-at-hand (zuhanden) and present-at-hand (vorhanden) to distinguish between tools that are unobtrusive extensions of our body, and objects that we tend to. Something that is ready-at-hand can become present-at-hand. This happens by itself whenever a tool breaks down. But we can also make it happen by a conscious effort.

The breakdown of a computer system suddenly makes us attend to the system. A little while ago we were using the system, concentrating on our primary task. Now, all of a sudden, the system intervenes between us and the task. Our immediate concern is, of course, to avoid breakdowns. We want to design computer systems that are as robust as possible given our resources. We also want to design computer systems that are easy to learn, so that we may move swiftly from a state of present-at-hand to ready-at-hand. We want the system to disappear as quickly as possible from the view of the user.

Stod visst inget mer av intresse, kanske borde valt en annan bok. Dock tveksamt att jag har någon annan bok som redogör för zu-handen, vor-handen här hemma. Kan kika på jobbet imorrn om det är något du tror hjälper.

kan någon förklara följande för mig: Heideggers ambition är att hitta varandets vara(?). Varför behöver det finns ett varandets vara? Varför kan det inte bara finnas former av varande?

På samma sätt som det inte behöver finnas en hästens form för att det ska kunna finnas hästar då.

Nu har jag inte läst texten ifråga, men varandets varande är väl inget annat än just hur det som är, är. Varandet är ett vad, varandets varande är ett hur. (Med reservation för att jag är helt ute och cyklar). "Vad" blev nog lite fel också. "något" passar nog bättre. Att peka på "något" säger inget om detta något, att säga något om detta "något" är att säga något om varandets varande. Om detta någots kärna, tinget såsom det är. (Återigen så kan jag mycket väl vara ute och cykla, rätt troligt om sanningen ska fram - men även en blind duva....)