Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2010-09-29, 16:19
  #13
Medlem
Ahhh, det är sant!
Det märks att jag inte har räknat många fouriertransformationer!
Citera
2010-09-29, 17:31
  #14
Medlem
Fler elementära frågor:
Fourier transformationen av e^7, t < 0, 0, t >= 0.
Jag får det som
∫(e^(-i*omega*t)e^t)dt för -oändligheten till 0:
∫(e^(t[-i*omega+1]) = [e^(t[-i*omega+1])/(-i*omega+1)] = [e^(-i*omega*t)e^t/(-i*omega+1)]
Och här blir det ju problem. Den första termen går mot +oändligheten då t går mot -oändligheten och den andra termen går mot 0. Vad blir svaret här? Vad är 0 * oändligheten?
Citera
2010-09-29, 18:07
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Fler elementära frågor:
Fourier transformationen av e^7, t < 0, 0, t >= 0.
Menar du funktionen f definierad genom
f(t) = e^t för t < 0
f(t) = 0 för t > 0
?


Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Jag får det som
∫(e^(-i*omega*t)e^t)dt för -oändligheten till 0:
∫(e^(t[-i*omega+1]) = [e^(t[-i*omega+1])/(-i*omega+1)] = [e^(-i*omega*t)e^t/(-i*omega+1)]
Och här blir det ju problem. Den första termen går mot +oändligheten då t går mot -oändligheten och den andra termen går mot 0. Vad blir svaret här? Vad är 0 * oändligheten?
Faktorn e^(-iωt) går inte alls mot +∞ då t går mot -∞, eftersom |e^(-iωt)| = 1 och alltså är begränsat. Däremot går e^(-t) mot 0 då t går mot -∞.
Citera
2010-09-29, 18:24
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av manne1973
Menar du funktionen f definierad genom
f(t) = e^t för t < 0
f(t) = 0 för t > 0
?

Faktorn e^(-iωt) går inte alls mot +∞ då t går mot -∞, eftersom |e^(-iωt)| = 1 och alltså är begränsat. Däremot går e^(-t) mot 0 då t går mot -∞.
Suck. Mycket fel här överallt.

Låt mig försöka igen. Definitionen av funktionen är:

f(t) = e^t för t < 0
f(t) = 0 för t ≥ 0

∫(e^(-iωt)e^t)dt för -∞ till 0:
∫(e^(t[-i-iω+1]) = [e^(t[-iω+1])/(-iω+1)] = [e^(-iωt)e^t/(-iω+1)]

Så vi har två faktorer i täljaren:

e^(-iωt)
och
e^t

Så vi får

e^(iω*0)e^0 då t → 0 => e^0*e^0 = 1
och
e^(iω∞)e^(-∞) då t → ∞ = ∞*0?

Men såvitt jag vet så måste e^(iω∞) gå mot ∞?
Citera
2010-09-29, 18:50
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Men såvitt jag vet så måste e^(iω∞) gå mot ∞?

Nej. Rita upp värden för e^(iωt) i det komplexa talplanet när t ökar.
Citera
2010-09-29, 19:04
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Men såvitt jag vet så måste e^(iω∞) gå mot ∞?
e^(iωt) går mot ∞ då t går mot -∞ endast om om ω har en positiv imaginärdel, vilket dock inte är fallet nu.

Har du glömt bort likheten e^(iωt) = cos(ωt) + i sin(ωt) som medför att |e^(iωt)| = 1 ?
Citera
2010-09-29, 19:11
  #19
Medlem
Jag antar att det är begränsat eftersom det inte beror av t? Jag får dock inte absolutbeloppet till 1.
Jag enda jag får är √(cos(x)^2+(-1)sin(x)^2) och jag är inte tillräckligt bra på att manipulera trigonometriska funktioner för att få ut någonting ur det.

Jag känner dock till Eulers formula, men jag är inte särskilt bra på gränser med komplexa tal (första gången jag gör det!).
Citera
2010-09-29, 19:30
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Jag antar att det är begränsat eftersom det inte beror av t? Jag får dock inte absolutbeloppet till 1.
Jag enda jag får är √(cos(x)^2+(-1)sin(x)^2) och jag är inte tillräckligt bra på att manipulera trigonometriska funktioner för att få ut någonting ur det.

Jag känner dock till Eulers formula, men jag är inte särskilt bra på gränser med komplexa tal (första gången jag gör det!).

Absolutbeloppet ska bli √(cos(x)^2+sin(x)^2), och det känner du säkert igen som 1 genom trigonometriska ettan.

Det värdet på funktionen e^(iωt) gör är att bara snurra runt runt i enhetscirkeln i det komplexa talplanet när t ökar. Så absolutbeloppet är hela tiden 1.
Citera
2010-09-29, 19:34
  #21
Medlem
Trigonometriska ettan känner jag igen. Men kan jag alltså ta det som att absolutbeloppet på ett komplext tal kan vara en "guide" som säger om talet konvergerar mot något värde?
Citera
2010-09-29, 19:39
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Trigonometriska ettan känner jag igen. Men kan jag alltså ta det som att absolutbeloppet på ett komplext tal kan vara en "guide" som säger om talet konvergerar mot något värde?

Njä, e^(-iωt) konvergerar i sig inte mot något värde. Den snurrar som sagt runt runt mest. Däremot så hade du

e^(-iωt) e^t

där t -> -∞, och detta konvergerar mot 0. Det vi egentligen använder här är alltså att om f(t) är en funktion från R till C, så att

|f(t)| -> 0

när t -> -∞, så kommer ävan f(t) -> 0.
Citera
2010-09-29, 19:46
  #23
Medlem
Om vi sätter om definitioner på när en integral konvergerar.
Om vi har någon...

f(t)g(t)

...så kommer integralen att konvergera om:

- Både f och g båda är begränsade.
- Antingen f eller g är begränsad och den andra går mot 0 (vi kanske skulle kunna definiera detta som begränsad?).

Dvs, integralen divergerar om f eller g går mot ∞.
Om funktionen är reell så kan vi använda oss av gränsvärdesberäkning genom t ex att stoppa in t och se om funktionen konvergerar.
Om funktionen är komplex är lite mer komplicerat. Enligt min uppfattning då kan vi ta absolutbeloppet av denna funktion. Om absolutbeloppet konvergerar så konvergerar även funktionen (om jag inte har fel?). Annars kanske det finns några andra metoder?
Citera
2010-09-29, 19:54
  #24
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Om vi sätter om definitioner på när en integral konvergerar.
Om vi har någon...

f(t)g(t)

...så kommer integralen att konvergera om:

Integralen och integralen, men uttrycket f(t)g(t) konvergerar om:

Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
- Både f och g båda är begränsade.

Nej, låt t.ex. f(t) = 1, g(t) = sin t. Denna är begränsad men konvergerar inte.

Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
- Antingen f eller g är begränsad och den andra går mot 0.

Ja.

Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Dvs, integralen divergerar om f eller g går mot ∞.

Nej, den kan fortfarande konvergera om den andra går mot 0 tillräckligt snabbt. T.ex. f(t) = t, g(t) = 1/t².

Citat:
Ursprungligen postat av Essentia
Om funktionen är komplex är lite mer komplicerat. Enligt min uppfattning då kan vi ta absolutbeloppet av denna funktion. Om absolutbeloppet konvergerar så konvergerar även funktionen (om jag inte har fel?).

Nej. Om absolutbeloppet konvergerar mot 0 så konvergerar även uttrycket mot 0 däremot.

Egentligen kan du använda att ett komplext uttryck z(t) konvergerar omm både realdelen och imaginärdelen av z(t) konvergerar.

Men ytterst så är det bara att gå tillbaka till definitionen: Om z(t) är ett komplext uttryck, med t en reell parameter, så går z(t) mot det komplexa talet w när t går mot ∞ omm det för varje rellt ε > 0 existerar ett reellt M så att för alla t > M gäller |z(t) - w| < ε.

Och för att se vilka av räknelagarna för rella gränsvärden som fortfarande gäller för den här komplexa definitionen, och vilka andra trevliga regler som man kan hitta, är det bara att försöka bevisa dem från scratch igen. (Här hjälper det att komma ihåg motsvarande reella bevis!)

(Alternativt så kan du säkert hitta nån analys-bok som behandlar det här.)
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback