Utmaning: Falsifiera österrikisk teori

Den österrikiska skolan grundar sin ekonomiska teori på praxeologi, d.v.s. vetenskapen om mänskligt agerande. Man utgår från ett fåtal axiom och deducerar sig fram till ekonomiska sanningar som dessa axiom leder till. I och med denna metodik så är de österrikiska teorierna väldigt sårbara. Det finns två sätt att motbevisa österrikarna för all framtid.

1. Visa att axiomen inte stämmer överens med verkligheten.
2. Visa på ett felslut i den logiska härledningen av teorierna.

Trots denna sårbarhet så verkar kritikerna av skolan sky debatten som pesten. Man brukar föredra att förlöjliga framför att motbevisa. Detta är inte det vetenskapliga tillvägagångssättet, och det tycker jag att vi ändrar på i och med den här tråden. Med tanke på hur många det är här på forumet som är övertygade icke-österrikare så borde det ju vara någon som sitter inne med motbeviset. Eftersom jag troligtvis sökt efter mer konstruktiv kritik mot teorierna än de flesta här har gjort, och ändå inte hittat något som håller så tycker jag det är dags att ni delar med er av det. När någon av de två punkterna ovan är uppfyllda* så lovar jag att jag kommer vara den förste att ändra uppfattning om den österrikiska skolan. Jag kan till och med lova att den som först lyckas specificera precis var den österrikiska teorin faller kommer få välja en valfri rad med text som kommer att stå i min signatur i ett halvår.

*För att signaturen ska ändras så måste motbeviset vara så kraftfullt att det inte går att rätta till med små revideringar. Någon av de större delarna av teorin måste falla som exempelvis konjunkturcykelteorin.

Menar du verkligen på fullt allvar att vi ska förkasta mer än hundra års forskning i nationalekonomi och blint lita på en stolle från 1870-talet? Inte ens vetenskapligt, ju!!
http://en.wikipedia.org/wiki/Austria...ustrian_School

Inte blint lita på någon, det handlar om att använda sin egen förmåga till logiskt tänkande. En teoris sanningshalt avgörs inte av vem det är som förespråkar den. Vetenskap handlar inte om tilltro till vetenskapsmän. Man förkastar inte en teori genom att säga "Vetenskapsman X tror inte på teori Y, och han är jättesmart. Därför måste teori Y vara falsk". En teori förkastas genom att angripa argumentet som sådant, inte teoretikern som framförde det.

För det andra släpps det fortfarande en stor mängd böcker, avhandlingar och artiklar skrivna av österrikiska nationalekonomer. Så du vill ju själv förkasta mer än hundra års forskning i nationalekonomi.

Det handlar inte bara om logik utan ännu mera om analys i dubbel bemärkelse. Sen måste man kunna tillämpad matematik. 1800-talsgubbarna hade inte en susning ens om den enkla matematiken. Ännu mindre om dagens ekonometri och sånt. Modellen förkastar allt som kräver lite svårare teori vilket säger det mesta om den. Självklart att alla crack-pots jublar när de dyker på nåt sånt.

En fråga, har du läst österrikarnas, t.ex. Mises, kritik av matematisk nationalekonomi och ekonometri? Om du har det, vad i resonemanget håller inte?

Jäpp, läst hans bok från 1949. Hur så? Har du? Kanske läge att läsa riktiga nationalekonomi-böcker, eller vad tycker du själv? Hur många nobelpristagare har du koll på?

Klurigt.

Den här postningen kunde lika gärna ha lagts i filosofi eller psykologi.

Psykologiintresserade kan nog enklare diskutera innehållet i de praxeologiska teorierna.

Ja, jag har läst Mises, Rothbard, Hayek m.fl. Jag har dessutom en fil.kand. i nationalekonomi, så jag har läst min beskärda del av vad du kallar "riktiga nationalekonomi-böcker". Och min uppfattning är att Mises har rätt i sin kritik av matematisk nationalekonomi och ekonometri. Kan du svara på frågan i stället. Frågan slutade inte efter "har du läst...". Den följdes av frågan "I så fall, vad i deras resonemang håller inte?"

Angående nobelpristagare så delas det inte ut några nobelpris i nationalekonomi. Riksbanken delar ut ett årligt pris till minne av Alfred Nobel. Men det är inget nobelpris. Men om nu dessa "nobelpris" på något vis styrker t.ex. Krugmans verklighetsfrånvända ny-keynesianism, så kan jag påpeka att även Hayek har fått "nobelpris" för sin vidareutveckling av den österrikiska konjunkturcykelteorin. Det måste då betyda att den österrikiska konjunkturcykelteorin stämmer?

Antingen kan man argumentera utifrån aktoritet, eller med hjälp av logiskt resonemang. Jag märker vilket tillvägagångssätt du föredrar.

Potentiellt problem med lagen om värde:


Detta bygger på tanken att om man får en extra enhet av någon homogen vara så kommer denna endast att kunna tillfredsställa ett mindre viktigt mål, än vad den tidigare marginella enheten kunde göra. Men, här tror jag att österrikarna missar att vissa mål endast kan uppnås med en stor mängd av ett antal likadana enheter. Exempelvis, låt oss anta att jag kan använda en häst för att rida ensam, vilket är ett trevligt nöje, men med två hästar kan jag ta med min älskade på en ridtur och detta nöje värderar jag mycket högre än att rida ensam. I det här fallet blir den andra hästen mer värdefull för mig än vad den första var; jag uppnår ett högre mål av att få den andra hästen än det mål jag uppnådde när jag fick den första.

Detta innebär att österrikarna antingen måste dela upp sin teori i två, där en gäller ageranden där den här typen av värdeskala inte finns och en där den finns och sedan applicera de på olika tillfällen (så att man ser på världen och ser vad folk har för värdeskalor och ifall det är en situation där allt är normalt, använder man den gamla teorin, och ifall folk har ökande marginalnytta använder man en annan teori) eller så visar man att detta visst stämmer, men att prisbildningen i ekonomin inte blir annorlunda (p.g.a. kanske lagen om kostnad). Det senare kräver såklart lite arbete.

Lita blint?!? Det är ju du som kommer med auktoritetsargument. Den här tråden handlar om att hitta kritik och brister i praxeologin. Det är ju faktiskt raka motsatsen till att lita blint på något.

Och vad är det som är ovetenskapligt med logisk deduktion. Jag antar att du i konsekvensens namn förkastar matematik som en vetenskap då också, eller? Förkastar du även relativitetsteorin bara för att Einstein resonerade sig fram till den utifrån några enstaka observerbara faktum?

Ifall jag hade postat en liknande tråd angående arbetsvärdeteorin så hade folk här inte haft några som helst problem med att peka ut precis var den brister. Lägg auktoritetsargumenten åt sidan och kom med lite konstruktiv kritik istället. Det är det som är meningen med den här tråden.

Jag har sett ett svar på detta men det var länge sen. Då var det ett exempel med timmerstockar, där varje enskild timmerstock inte ger dig särskilt mycket glädje, men när du har tillräckligt många för att bygga ett hus så ökar din glädje mycket mer. Jag har inte tid nu men ska försöka leta upp var jag läste detta senare ikväll (kan inte garantera att jag hittar det dock). Om jag minns rätt så besvarade man det genom att behandla ett "set" av liknande varor som en enskild vara. Om du behöver 100 timmerstockar för att bygga ett hus så skull din value scale skulle alltså kunna se ut något i stil med:

ett "set" av 100 timmerstockar
den första timmerstocken
den andra timmerstocken
...
den 99:e timmerstocken
den 100:e timmerstocken

I ditt exempel är det alltså inte så att häst nummer två ger dig mer glädje än häst nummer ett gör. Det är båda hästarna tillsammans som genererar den extra nyttan. Jag hoppas jag inte gjort något misstag nu då jag är lite stressad och skriver utan att faktakolla först. Men det ser vattentätt ut för mig.

Men jag säger inte att man får mer glädje av specifkt den andra hästen (än från den första) när jag väl har båda hästar. Vad jag säger emot är att den andra hästen skulle uppnå ett mindre viktigt mål än vad enbart den första hästen gör, vilket Rothbard hävdar: "If to this supply of one unit is added a second unit, the latter will fulfill the most urgent wants remaining, but these will be less urgent than the ones the first fulfilled". Jag ser inte riktigt hur ditt exempel hjälper här.

Om det är så att du vill säga att man alltid kan sluta se två hästar som just två specifika enheter av en vara och istället se det som en sammansatt enhet för en vara, så har det problemet att man aldrig på förhand vet om lagen stämmer eller inte, eftersom man inte har kunskap om, när man ser på världen, det rör sig om specifika eller sammansatta varor som folk köper och handlar med. I effekt når man samma resultat som jag pekade på, att man måste dela upp teorin i två.