Återinförande av adelsprivilegierna? [Nu med omröstning!/Mod]

Vad anser ni på flashback om ett återinförande samt moderniserande av adelsprivilegierna?

Alltså, ponera att detta återinfördes, hur skulle samhället förändras, positivt, negativt, eller båda?
Det är trots allt inte alls länge sedan dessa privilegier avskaffades helt och hållet i Sverige, 1 Juli 2003 närmare bestämt.

Många adelsfamiljer i Sverige äger framgångsrika företag och känner inflytelserika personer. Skulle adeln kunna jobba åt staten på olika sett och t.ex utföra uppdrag åt denna och knyta kontakter med adeln i andra länder och på så sätt generera pengar, både åt staten och adeln?

Skulle adeln i Sverige kunna bli något som både gynnar Sverige som nation, folket, företagen och samtidigt adeln själv med en modernisering av adelsprivilegierna? Som t.ex att företag som ägs av en adelsman skulle kunna ge en viss procent av intäkterna till staten i utbyte mot skattefrihet t.ex?

Jag pratar alltså om modernisering av adelsprivilegierna, inte att adeln ska tilldelas livegna och mark till höger och vänster.

Vilka möjligheter finns det, på vilka sätt kan man modernisera och dra nytta av adeln som sådan så att både stat, adel och folket tjänar på det?

Du kan inte utveckla det kanske?

Du har uppenbarligen inget intressant att tillföra tråden, råder dig att lämna den till folk som vill diskutera seriöst.

Jag är för att återskapa adeln och ridderskapet som en statsrättsligt reglerad entitet. En ny, och moderniserad men traditionellt anknuten, riddarhusstadga. Det där med priviliegier måste givetvis kraftigt inskränkas, men de som återstår bör vara av symbolisk natur. Ingen skattefrihet eller monopol på kungliga ämbeten.

Du menar med andra ord att det bör vara som det är nu? Nu är ju adeln bara en symbol utan monopol eller skattefrihet.

Nej, idag är adeln och ridderskapet enbart en privaträttslig förening, utan offentlig ställning. Det är enligt min mening felaktigt. Ny riddarhusstadga behövs, som är fastställd av riksdagen och gillad av Konungen. Däremot måste av rättsstatsskäl privilegier inskränkas till symboliska.

Jag tänkte på det brittiska ridderskapet, med medlemmar som Mick Jagger och Alex Ferguson med flera. Vilka privilegier åtnjuter dessa? Vore det inte en soft grej att dubba framgångsrika och för samhället föredömliga (oklart i fall Jagger kan betraktas som en god kristen i och för sig) svenskar?

Jag tror i och för sig att det finns lite stöd för något sådant här i Sverige just nu med tanke på det politiska klimatet.

Instämmer. GHär har inte adlats någon sedan Sven Hedin. Min uppfattning är att adelsskap skall kopplas till förlänande av ordnar, som också bör återinföras. Att bli riddare av serafimerorden bör innebära adelsskap samtidigt. Detta behöver emellertid inte vara ärftligt.

Dumt? Vad skulle det fylla för funktion? Att få positioner baserat på sin adlighet före kompetens har sällan visat sig vara en bra idé. Möjligen kan jag sträcka mig till att det skulle fungera för att uppmärksamma insatser för landet eller dess befolkning, men då bara symboliskt.

Ehhh? Så de ska betala skatt för att slippa betala skatt...?

Aristokrati uppstår genom generationers förvaltande av släktens namn, inte som följd av en centralmakts godtyckliga belöningar.

Mnjaej. Adeln är numera någon sorts skvader. Snarast en privaträttslig förening med viss offentlig sanktion. För det första skedde inte förändringen av riddarhusordningen på det sätt som stadgats i densamma, varför det kan diskuteras om den förändringen egentligen öht är giltig från en strikt legalistisk synvinkel. För det andra misslyckades de riksdagen med att ta bort alla adelsprivilegier när de rensade 2003. (Som vanligt är, var de folkpartistiska riksdagsmän som framför allt drev frågan inte särskilt kunniga i de privilegier de så väldigt gärna ville avskaffa.) För det andra har riddarhuset fortfarande rätt att ta ut kapitationsavgift av sina medlemmar. Kapitationsavgiften är i princip en såväl ändamålsöronmärkt som riktad skatt på adelsmän. Att riddarhusdirektionen väljer att inte sätta kronofogden på adelsmän som skiter i att betala är deras val. De skulle kunna sätta fogden på dem.

Jag ställer mig lite frågande om nyadlande skulle ha någon funktion idag -det skulle nog isåfall enbart få gälla ett livstidsadlande som definitivt kräver författningsförändringar - men vill påpeka att det faktiskt inte är självklart att författningen skulle behöva ändras för att adlande åter ska kunna komma igång. Kungen har kunnat adla i Sverige i vart fall sedan 1400-talet, trots att det inte alltid har funnits stöd i regeringsformer för detta. Den rimliga slutsatsen av detta för en anglosaxiskt skolad konstitutionsjurist är att rätten till adlande är ett prerogativ som är inneboende i monarkens syssla, och att de författningsparagrafer som tidigare reglerat monarkens adlande endast har syftat till att begränsa detta prerogativ. Att saken inte nämns i 1975 års författning skulle alltså rent konstitutionsjuridiskt kunna innebära att kungen har full och obegränsad rätt att adla. Man kan vidare hävda att Riddarhuset idag helt äger frågan om vem som är adelsman (Och att reglerna för vem som är adelsman och inte, så att det ytterst är adelsmötet, och möjligen, på dess delegation, riddarhusdirektionen, som har den praktiska rätten att adla idag.

Hursomhelst kan man konstatera att adlandet föll ur modet långt innan de oomtvistliga statsrättsliga grunderna för detta försvann. Den övliga respekten för nyadlade såsom just adelsmän försvann, trots att adlandet under Oscar II:s tid var ett utpräglat "kändisadlande", som bland annat föll över dåtidens storkändisar och mediahjältar - upptäcksresandena. Det är oklart i vilken utsträckning det skulle gå bättre idag än för mer än hundra år sedan.

Däremot finns ett annat av monarkens prerogativ som det finns all anledning att återuppliva, nämligen monarkens rätt att instifta riddarordnar. Sverige avskaffade, med näsan högt i vädret, ordensväsendet för landets egna medborgare 1975, självtillräckligt övertygadt om att vi var först på modernitetens stig, och att de andra länderna snart skulle skåda ljuset, och följa oss i att avskaffa denna unkna reflex av ståndsskillnader och klassamhälle.

Så blev det inte alls, och detta berodde på att det var sakligt bottenkorkat att avskaffa ordensväsendet, vilket alla andra länder både insåg då, och fortfarande inser idag. Ordensväsendet är dels ett sätt att uppmärksamma och ge offentlig sanktion åt sådan förtjänst som inte självklart låter sig belönas på annat sätt, och dels, och strängt taget ännu viktigare, ett sätt att belöna den lojala inkompetensen - som varje regering på det ena eller andra sättet måste kunna belöna för att fungera - på ett sätt som är ofarligt för landet och dess styre. I Sverige är vi idag hänvisade till att belöna den lojala inkompetensen med nya ämbeten, som naturligtvis också dessa misssköts. Tänk i hur mycket bättre skick det svenska skolväsendet, universitetsväsendet och bankväsendet hade varit, om Hans Löwbeer - denne sinnebild för den lojalt s-märkta inkompetensen - hade kunnat bli kommendör med stora korset av Nordstjärneorden vid sitt första misslyckande, och sedan kunnat placeras på undanskymda befattningar där han inte hade gjort någon större skada, i stället för att gå från att föröda det ena samhällsnödvändiga fältet till det andra!

Jag tycker det är en bra idé sålänge det bara blir en symbolisk sed för att belöna de medborgare som har åstadkommit något bra för nationen. Jag har förespråkat det här själv i en annan tråd och har hört folk nämna liknande åsikter, så det verkar finnas en del som vill återinföra vissa adelsprivilegier.