Min solklara favorit är A Link to the Past från min ungdoms dagar. Köpte det på releasedagen, och kommer fortfarande ihåg hur man satt som en fågelholk över det man tyckte var en fantastiskt verklighetstrogen representation av ljudet när Link går i trappor 
Ett alltigenom välpolerat och galet bra spel, med kul dungeons, bra bossar, som satte någon slags gyllene standard för Zelda-konceptet och vad det ska innehålla. Kanske lite för enkelt. Med reservation för nostalgin eventuellt påverkar mer än jag vill medge för mig själv, sätter jag det först på min lista.
På andra plats kommer Minish Cap. Storyn är väl måhända aningens fånig, men ändå ganska rar på något sätt. Rent tekniskt har man gjort ett rent fantastiskt jobb, det här känns som det riktiga Zelda 4. Man bygger på koncepten från ALttP, och gör det mycket mer omfattande på alla plan, detta därtill på en handhållen konsol med alla dess begränsningar.
Ögnade igenom tråden lite innan jag postade, hittade det inte omnämnt i något av de inlägg jag läste, så gjorde en sökning. På 63 sidor finns det bara med i fattiga fjorton favoritlistor, och toppar endast två av dem. Snacka om underskattat spel! Jag kan bara inte tro något annat än att folk helt enkelt missat det på grund av att GBA-spel kanske inte varit lika tillgängliga som SNES-dito, såväl på den riktiga hårdvaran när det begav sig, som i emulatorer i efterhand.
Ni som har A Link to the Past på er favoritlista bara måste måste måste testa Minish Cap!
Tredjeplatsen kniper Ocarina of Time. Jag är ingen fan av det där tredjepersonsperspektivet bakifrån - det känns mest som något man gjorde för att man kunde med den nya N64an och inget som egentligen tillförde spelet något - utan spelar helst Zelda i top-down-perspektiv, men det här spelet är så perfekt i alla andra hänseenden att Nintendo faktiskt kommer undan med det. Utan Z-targeting hade det nog varit en annan femma dock, 3D-spel funkar fanemej inte med handkontroll, utan ska spelas med mus och tangentbord. Snygg räddning, Nintendo!
Zombierna i OoT är i övrigt spelvärldens i särklass läskigaste fiender om ni frågar mig. Till och med nu som vuxen karl blir jag creeped out av dem när man träffar på dem där under kyrkogården för första gången, och de är de ensamma med att klara av...
Link's Awakening får någon slags honorable mention. Ett innehållsmässigt underbart spel, som tyvärr handikappas lite för mycket av Gameboyens fåtal knappar. Det blir för mycket fippel med att byta vapen/verktyg hela tiden. Sen måste ju den som komponerade stycket som spelas när man tar en såndär defense- eller attack-powerup typ få en Oscar för spelvärldens mest irriterande låt. Men ja, i slutändan är det ett schysst spel, som pressar GB:n till det yttersta, men som kunde gått från bra rent legendariskt om det släppts till SNES istället.
Ett alltigenom välpolerat och galet bra spel, med kul dungeons, bra bossar, som satte någon slags gyllene standard för Zelda-konceptet och vad det ska innehålla. Kanske lite för enkelt. Med reservation för nostalgin eventuellt påverkar mer än jag vill medge för mig själv, sätter jag det först på min lista.
På andra plats kommer Minish Cap. Storyn är väl måhända aningens fånig, men ändå ganska rar på något sätt. Rent tekniskt har man gjort ett rent fantastiskt jobb, det här känns som det riktiga Zelda 4. Man bygger på koncepten från ALttP, och gör det mycket mer omfattande på alla plan, detta därtill på en handhållen konsol med alla dess begränsningar.
Ögnade igenom tråden lite innan jag postade, hittade det inte omnämnt i något av de inlägg jag läste, så gjorde en sökning. På 63 sidor finns det bara med i fattiga fjorton favoritlistor, och toppar endast två av dem. Snacka om underskattat spel! Jag kan bara inte tro något annat än att folk helt enkelt missat det på grund av att GBA-spel kanske inte varit lika tillgängliga som SNES-dito, såväl på den riktiga hårdvaran när det begav sig, som i emulatorer i efterhand.
Ni som har A Link to the Past på er favoritlista bara måste måste måste testa Minish Cap!
Tredjeplatsen kniper Ocarina of Time. Jag är ingen fan av det där tredjepersonsperspektivet bakifrån - det känns mest som något man gjorde för att man kunde med den nya N64an och inget som egentligen tillförde spelet något - utan spelar helst Zelda i top-down-perspektiv, men det här spelet är så perfekt i alla andra hänseenden att Nintendo faktiskt kommer undan med det. Utan Z-targeting hade det nog varit en annan femma dock, 3D-spel funkar fanemej inte med handkontroll, utan ska spelas med mus och tangentbord. Snygg räddning, Nintendo!
Zombierna i OoT är i övrigt spelvärldens i särklass läskigaste fiender om ni frågar mig. Till och med nu som vuxen karl blir jag creeped out av dem när man träffar på dem där under kyrkogården för första gången, och de är de ensamma med att klara av...
Link's Awakening får någon slags honorable mention. Ett innehållsmässigt underbart spel, som tyvärr handikappas lite för mycket av Gameboyens fåtal knappar. Det blir för mycket fippel med att byta vapen/verktyg hela tiden. Sen måste ju den som komponerade stycket som spelas när man tar en såndär defense- eller attack-powerup typ få en Oscar för spelvärldens mest irriterande låt. Men ja, i slutändan är det ett schysst spel, som pressar GB:n till det yttersta, men som kunde gått från bra rent legendariskt om det släppts till SNES istället.
__________________
Senast redigerad av Falukropp 2016-06-20 kl. 09:07. Anledning: Fetat det om att testa Minish Cap. Viktigaste i hela inlägget!
Senast redigerad av Falukropp 2016-06-20 kl. 09:07. Anledning: Fetat det om att testa Minish Cap. Viktigaste i hela inlägget!
Citat:
Samma sak med Skyward Sword det ser bokstavligt talat ut som skit om man spelar på en modern tv. Lågupplöst, kantigt och en draw distance som för tankarna till PS1
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
