Citat:
Ursprungligen postat av confused...
Så som du skriver detta inlägg låter det som att det jag skrev i mitt stämmer väldigt bra och att det är nostalgin över hur coolt det var att se ett rpg i 3D med öppna miljöer för första gången som skapat mycket av den goda känslan för spelet. Det du uttrycker som starkast och mest imponerande när du talar om spelet i ditt inlägg är hur imponerade ni var över att spelet var i 3D och hur ni tappade hakan över Hyrule field.
För "atmosfären" som du beskriver finns det mycket mer av i a link to the past. Som jag visade med mina bilder på förra sidan är OaT som att springa runt i en tom atmosfärlös och livlös box, medans världen i a link to the past är väldigt livfull med stenare,buskar,träd,blommor över allt, massa djur och insekter som springer/flyger runt utöver fienden,osv osv osv. Ja atmosfären i a link to the past är 10x så detaljrik helt enkelt.
Tappade ni hakan av detta som är en bild av Hyrule field i OoT så är det knappast atmosfären som är en stor tom och livlös box ni blev imponerade av utan att spelet var i 3D.
http://www.n-sider.com/images/inline...e-4-3972-1.jpg
Alltså, nej... visst var Hyrule Field en fantastisk syn den första gången vi såg det, men det intrycket varade i kanske 10-15 minuter, sen började vi leta efter någonting annat att imponeras över.
Faktum är att vi vande oss vid grafiken och detaljerna ganska snabbt, och det som drev oss under resten av spelet var den fantastiska atmosfären.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det på ett rättvist sätt, men känslan som jag kände när jag lirade Ocarina of Time hade ingenting med grafik eller innovativa finesser att göra, utan om en mycket djupare känsla som jag inte kan specificera.
Du känner säkert själv på samma sätt inför A Link To the Past.
Är det verkligen grafiken som gör att du gillar det spelet så mycket?
Eller är det kanske kontrollen?
Eller detaljrikedomen?
Jag tror inte att det är så enkelt, utan det är snarare helheten och "den där speciella känslan" som gör att du gillar det spelet så mycket.
Samma sak för mig med Ocarina of Time - spelkänslan finns inte i de tekniska detaljerna, den finns i spelet helhet, och det är en oerhört personlig känsla.
Jag bryr mig inte om att spelet var "revolutionerande" för Zelda-serien, och jag bryr mig inte om att det introducerade Z-Targeting, jag bryr mig bara om känslan och spelupplevelsen.
Visserligen var det på julaftonsmorgonen 1999 som jag och brorsan spelade spelet för första gången, så våra första intryck kan säkert ha förstärkts av att det var julafton, men i så fall var det bara bra, för det gav mig extra fina minnen av spelet.