Vilket Zelda-spel är bäst?

min sista snes kontroll har 5 legobitar istället för styrkors (för att trigga dörrbugen i lttp), så skulle behöva en helt ny i vilket fall som helst. det finns ingen med usb rakt av?

Det ska finnas men vet inte vart man beställer, annars kan du ju köpa handkontroller på tradera

A Link to the Past får bli min förstaplats. Känns som ett rätt självklart alternativ. Hem till kompisen efter skolan och skicka handkontrollen fram och tillbaks för att lösa spelet ihop. Underbart omspelningsvärde och det åldras väldigt värdigt.

The Adventure of Link på andraplats. Förbaskat svårt men roligt och annorlunda mot ettan. Dock det första Zelda som jag spelade. Många timmar och många svordomar.

Link's Awakening. Mer ett minne av att jag gillade det starkt än att jag minns själva spelet. Låna Gameboy och sedan bränna batterier. Klurigt och förbannat roligt. Stiger säkert på listan om jag får spelat om det.

The Legend of Zelda. Det är en speciell känsla med det och ändå tryckt mig igenom båda varven av spelet. Men så här skulle spel vara för att man skulle fastna.

Nyare spel är jag nog för gammal för. Testat Ocarina of Time men det gick bara inte fastna för det. Klumpiga jävla kontroll! (Nu för tiden är det tangentbord och mus som gäller).

A Link to the Past, tätt följt av Wind Waker.

Imo är Ocarina of time det bästa zeldaspelet..

Ocarina of time!
Minish cap är också väldigt nice!

Exakt vad är det som är så bra med detta spelet? Känns som att folk bara "säger" att det är så himla bra för att dom tror att folk ska tycka att dom är skillade Zelda-spelare.

Ocarina Of Time, no doubt.

Spelglädjen är fantastisk, svårighetsgraden perfekt, bossarna var episka (förutom dom hoppande statyerna då) och säg mig ett spel som åldrats värdigare? Än idag håller spelet exakt samma nivå som när det släpptes, Ocarina of Time t.ex. ser ju horribelt ut idag.

Jag spelade det när jag var så liten som man kan vara för att lyckas ta sig igenom ett spel, tror jag. Så tror det har ett nostalgiskt värde för många, mig däribland. Någonting som jag känner väldigt starkt för är mystiken i spelet. Kan inte riktigt sätta fingret på vad jag menar med det. Kanske kan även det spåras till att jag var väldigt ung när jag spelade igenom det för första gången.

Musiken är fantastisk, likaså miljöerna och karaktärerna. Visst, det är inga djupare relationer man får till egentligen någon av karaktärerna men ändå känns dem på något sätt väldigt levande och intressanta. Älskar exempelvis smederna och fadern till den flöjtspelande skogsmullen bara för att nämna några.

Som ovanstående skriver, svårighetsgraden är tilltalande. Inte för lätt, som många andra, men heller inte för svårt.

Kanske mitt favoritställe i alla zelda spel är under bron där man en man tältar och har lägereld och som ger link en bottle. Tycker det är så otroligt stämningsfullt och det bidrar bara ännu mer till den härliga känslan att det är lite av ett hemligt ställe.

Men efter allt detta är jag fortfarande en av dem som förfäktar att OoT är ett bättre spel, vilket kanske sammanfattar hur fruktansvärt bra jag tycker om zelda spelen.

Alla 3D-Zeldor till konsol är rent ut sagt helt jävla fantastiska och jag skulle påstå att alla är ungefär lika bra.

MM var min favorit först som det första Zeldat jag ägde. OoT har jag spelat mest. WW var jag sjukt skeptisk mot först på grund av grafiken men insåg sen när jag hade klarat spelet att det inte var något annat än ett mästerverk.

Twilight Princess hypade jag till möjlighetens gränser och vidare. Älskade det först när jag väl fick tag på det, sen blev jag besviken och sen något år senare så insåg jag vilket fantastiskt spel det egentligen är.

Zelda: Faces Of Evil till CD-I är en solklar etta för mig.

Musiken, nostalgin och replay value är nog det som gör det för mig. Sen tycker jag det är synd att spelen inte blivit återutgivna då många nog skulle uppskatta dom och inte bara Ocarina of time.