2010-09-26, 21:28
#1
Substans: -LSD, halv lapp och 1 mdma (rosa hjärtan)
Kön: Kvinna
Längd: Ca 160cm
Vikt: Ca55kg
Inledning:
Jag har länge gått och funderat över hur vida jag skulle testa LSD eller inte. Men jag kom på att jag måste få en känsla av att "nu ska jag göra det", när det var rätt tillfälle helt enkelt. Och så plötsligt kom det, efter mycket tänkande och sånt så satte jag och mina kompisar ut en dag då det skulle ske. Vi hade bestämt oss för en lördag, och så började det eviga väntandet. Jag kunde inte gå en dag under veckan utan att se fram emot hur kul och intressant det skulle bli. Tillslut kom fredagen och den nervösa känslan började smyga sig fram. Det var tänkt att jag skulle dra på en fest med några kompisar, men så ändrades planerna. Helt plötsligt så tänkte vi "det är nu vi ska göra det" och så började vi styra upp lappar. Vi visste inte riktigt vart någonstans vi skulle vara. men det löste sig ganska snabbt. Vi kunde vara hos min kompis två polare och stanna där resten av dagen och natten. Så vi börjar förbereda oss. Vi löser holk och imovane bara som "in case of emergency". När vi kommer upp till lägenheten så sätter vi oss och röker lite och har det trevligt. Efter det åker vi och hämtar lapparna, ungefär vid halv elva tiden.
Intag:
Alla sätter sig i sofforna runt om bordet är är ganska förväntansfulla. Vi går på toa och förbereder lite saker. När jag satt i soffan med den halva lappen i handen så blev jag plötsligt nervös. Jag tänkte att det bara var så för att jag var bäng och så. Men efter kanske 5 minuters tänkande så känner jag bara att detta är vad jag vill. Så jag lägger lappen på tungan och tugga lite. När lappen tillslut lösts upp så känner jag bara att allt är lugnt.
15 minuter in på själva väntandet så fick jag för mig att det hade gått 30 minuter, så jag blev ganska besviken på hur långsamt det gick. Men det glömde jag snabbt eftersom alla hade satt igång och prata och spela gitarr. Man drogs med in i musiken och helt plötsligt började saker skeva ur på väggarna. Nu hade det gått en timme och jag var väldigt förväntansfull över vad som skulle hända eftersom jag inte hade någon aning vad jag skulle se. Först tänker jag bara att jag inbillar mig saker och att det är någon slags placebo-effekt av något slag. Men sedan låter jag min hjärna förstå att det faktiskt händer saker.
På ena sidan väggen så hängde det en slags lila filt med massa krumilurer på som delade av rummet. Mitt emot den väggen var det en rad med fönster som var lite öppna. Varje liten vindpust gjorde ju såklart att filten liksom rörde på sig lite, men i mina ögon fick jag för mig att den nästan andades och alla saker på den började röra på sig, dock lite försiktigt, men jag kunde inte urskilja vad som var hallicar och hur det faktiskt såg ut i verkligheten.
Vi fick plötsligt för oss att börja rita lite, så en polare plockar fram papper och fullt med färgglada pennor. Med Shpongle i bakrunden (som förövrigt är mitt favoritband) och penna och papper i händerna så börjar vi rita lite smått. Ingen vet riktigt vad de ska rita så det blir mest fula gubbar och krumilurer. Nu började jag känna mig mer och mer.... glad och jag ville bara brista ut i skratt varje sekund. Och flera långa garvisar blev det av de fula teckningarna. När vi tröttnade på det så sitter alla tysta och bara njuter och spekulerar. Värmen i rummet är perfekt och vi röker holk efter holk.
Efter två timmar eller så, så började vi gå omkring och utforska resten utav lägenheten lite. I rummet som låg på andra sidan av "filtväggen" så hängde det en uv-lampa som självklart drog våran uppmärksamhet till sig. det var släckt i det rummet och små vita detaljer lyste starkt. vi går runt och känner på saker och på väggarna runt omkring. Garvisar kommer och går hela tiden och man kunde känna stark lycka rusa genom kroppen. Detta var allt jag hade förväntat mig och mycket mer.
En eller två timmar går utan att jag fattar någonting. Allt vi har gjort under tiden är att prata, skratta, lyssna/spela gitarr och lyssnat på musik. Jag börjar känna att trippen börja sätta igång väldigt intensivt och får för mig att jag vill gå ut på en liten promenad. Så jag och två eller tre (kommer inte ihåg) kompisar bestämmer oss för att utföra planen. Det första och ganska så jobbiga steget var påtagning av skor. Jag hade kängor med långa snören som behövdes knytas komplicerat. Efter mycket tittandet på hur skosnörerna sitter i skorna och slingrar omkring är de på fötterna och så börjar utgången.
Den runda spiraltrappan i trapphuset kändes helt sjukt lång och tog aldrig slut. Även om det bara var tredje våningen. Det slutar med att jag och min kompis gick hand i hand ner för de sista trappstegen för att inte ramla. Väl ute så möts vi av duggande regn men ändå en ljummen natt. Vi går upp mot en liten "skog" som fanns på gården. Där satt det lampor i marken som lyste upp träden och dess grenar. Det var förmodligen den vackraste platsen jag någonsin upplevt. Alla färger och allt ljus gjorde mig helt tagen och jag ville bara gråta av skönhet och lycka. Vi går runt lite till och tittar ut över staden innan vi går in igen. Det var mycket konstiga konversationer som försegick undertiden. När vi kom in igen satte jag mig i soffan och får för mig att jag vill köpa en E av en av de som bodde där. Så jag gör det och trippar loss samtidigt. Tiden går och jag börjar känna mig väldigt go i hela kroppen så jag satt och verkligen njöt.
Min kompis och jag satt och började göra saker med händerna, vi kunde dra typ som trådar av energi mellan våra fingertoppar och alla rörelser börjar få "spår" efter sig.
Jag kan verkligen inte beskriva den lycka jag kände och jag kunde inte sluta le. Vi låg och myste och satte på en naturdokumentär i hd på en stor tv/datorskärm som satt på väggen. Alla vyer var sjukt vackra och det enda var och en kunde säga var typ "whaaa" och "herregud vad fint". Vi var helt tagna över att det faktiskt existerade såna platser.
Vid tio tiden på morgonen så var trippen fortfarande igång men vi saknade cigg och mat så mina polare bestämde sig för att dra ut och köpa cigg, chips och lite annat. Dock kände jag ingen som helst hunger även om jag inte hade ätit något på kanske en och en halv dag. Vi beställde också en familjepizza via nätet som en snubbe kom upp till lägenheten med. Tillslut så var klockan 3 och vi skulle dra därifrån. Jag kände fortfarande av båda substanserna starkt. Jag gick omkring och kollade på saker på stan och på spårvagnar. Jag gick in blomsteraffärer och lyssnade på shpongle i lurarna, allting vad väldigt färgglatt och vackert. Ju senare det blev desto mindre effekter blev det.
Sammanfattning: Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma och jag kommer nog definitivt testa det igen. Nu, typ två dagar senare, så kan jag inte göra annat än att uppskatta livet. Detta har verkligen förändrat min syn på livet och det på ett positivt sätt! Jag har fortfarande den starka känslan av att jag älskar alla och hur fint livet är.
Peace!
Kön: Kvinna
Längd: Ca 160cm
Vikt: Ca55kg
Inledning:
Jag har länge gått och funderat över hur vida jag skulle testa LSD eller inte. Men jag kom på att jag måste få en känsla av att "nu ska jag göra det", när det var rätt tillfälle helt enkelt. Och så plötsligt kom det, efter mycket tänkande och sånt så satte jag och mina kompisar ut en dag då det skulle ske. Vi hade bestämt oss för en lördag, och så började det eviga väntandet. Jag kunde inte gå en dag under veckan utan att se fram emot hur kul och intressant det skulle bli. Tillslut kom fredagen och den nervösa känslan började smyga sig fram. Det var tänkt att jag skulle dra på en fest med några kompisar, men så ändrades planerna. Helt plötsligt så tänkte vi "det är nu vi ska göra det" och så började vi styra upp lappar. Vi visste inte riktigt vart någonstans vi skulle vara. men det löste sig ganska snabbt. Vi kunde vara hos min kompis två polare och stanna där resten av dagen och natten. Så vi börjar förbereda oss. Vi löser holk och imovane bara som "in case of emergency". När vi kommer upp till lägenheten så sätter vi oss och röker lite och har det trevligt. Efter det åker vi och hämtar lapparna, ungefär vid halv elva tiden.
Intag:
Alla sätter sig i sofforna runt om bordet är är ganska förväntansfulla. Vi går på toa och förbereder lite saker. När jag satt i soffan med den halva lappen i handen så blev jag plötsligt nervös. Jag tänkte att det bara var så för att jag var bäng och så. Men efter kanske 5 minuters tänkande så känner jag bara att detta är vad jag vill. Så jag lägger lappen på tungan och tugga lite. När lappen tillslut lösts upp så känner jag bara att allt är lugnt.
15 minuter in på själva väntandet så fick jag för mig att det hade gått 30 minuter, så jag blev ganska besviken på hur långsamt det gick. Men det glömde jag snabbt eftersom alla hade satt igång och prata och spela gitarr. Man drogs med in i musiken och helt plötsligt började saker skeva ur på väggarna. Nu hade det gått en timme och jag var väldigt förväntansfull över vad som skulle hända eftersom jag inte hade någon aning vad jag skulle se. Först tänker jag bara att jag inbillar mig saker och att det är någon slags placebo-effekt av något slag. Men sedan låter jag min hjärna förstå att det faktiskt händer saker.
På ena sidan väggen så hängde det en slags lila filt med massa krumilurer på som delade av rummet. Mitt emot den väggen var det en rad med fönster som var lite öppna. Varje liten vindpust gjorde ju såklart att filten liksom rörde på sig lite, men i mina ögon fick jag för mig att den nästan andades och alla saker på den började röra på sig, dock lite försiktigt, men jag kunde inte urskilja vad som var hallicar och hur det faktiskt såg ut i verkligheten.
Vi fick plötsligt för oss att börja rita lite, så en polare plockar fram papper och fullt med färgglada pennor. Med Shpongle i bakrunden (som förövrigt är mitt favoritband) och penna och papper i händerna så börjar vi rita lite smått. Ingen vet riktigt vad de ska rita så det blir mest fula gubbar och krumilurer. Nu började jag känna mig mer och mer.... glad och jag ville bara brista ut i skratt varje sekund. Och flera långa garvisar blev det av de fula teckningarna. När vi tröttnade på det så sitter alla tysta och bara njuter och spekulerar. Värmen i rummet är perfekt och vi röker holk efter holk.
Efter två timmar eller så, så började vi gå omkring och utforska resten utav lägenheten lite. I rummet som låg på andra sidan av "filtväggen" så hängde det en uv-lampa som självklart drog våran uppmärksamhet till sig. det var släckt i det rummet och små vita detaljer lyste starkt. vi går runt och känner på saker och på väggarna runt omkring. Garvisar kommer och går hela tiden och man kunde känna stark lycka rusa genom kroppen. Detta var allt jag hade förväntat mig och mycket mer.
En eller två timmar går utan att jag fattar någonting. Allt vi har gjort under tiden är att prata, skratta, lyssna/spela gitarr och lyssnat på musik. Jag börjar känna att trippen börja sätta igång väldigt intensivt och får för mig att jag vill gå ut på en liten promenad. Så jag och två eller tre (kommer inte ihåg) kompisar bestämmer oss för att utföra planen. Det första och ganska så jobbiga steget var påtagning av skor. Jag hade kängor med långa snören som behövdes knytas komplicerat. Efter mycket tittandet på hur skosnörerna sitter i skorna och slingrar omkring är de på fötterna och så börjar utgången.
Den runda spiraltrappan i trapphuset kändes helt sjukt lång och tog aldrig slut. Även om det bara var tredje våningen. Det slutar med att jag och min kompis gick hand i hand ner för de sista trappstegen för att inte ramla. Väl ute så möts vi av duggande regn men ändå en ljummen natt. Vi går upp mot en liten "skog" som fanns på gården. Där satt det lampor i marken som lyste upp träden och dess grenar. Det var förmodligen den vackraste platsen jag någonsin upplevt. Alla färger och allt ljus gjorde mig helt tagen och jag ville bara gråta av skönhet och lycka. Vi går runt lite till och tittar ut över staden innan vi går in igen. Det var mycket konstiga konversationer som försegick undertiden. När vi kom in igen satte jag mig i soffan och får för mig att jag vill köpa en E av en av de som bodde där. Så jag gör det och trippar loss samtidigt. Tiden går och jag börjar känna mig väldigt go i hela kroppen så jag satt och verkligen njöt.
Min kompis och jag satt och började göra saker med händerna, vi kunde dra typ som trådar av energi mellan våra fingertoppar och alla rörelser börjar få "spår" efter sig.
Jag kan verkligen inte beskriva den lycka jag kände och jag kunde inte sluta le. Vi låg och myste och satte på en naturdokumentär i hd på en stor tv/datorskärm som satt på väggen. Alla vyer var sjukt vackra och det enda var och en kunde säga var typ "whaaa" och "herregud vad fint". Vi var helt tagna över att det faktiskt existerade såna platser.
Vid tio tiden på morgonen så var trippen fortfarande igång men vi saknade cigg och mat så mina polare bestämde sig för att dra ut och köpa cigg, chips och lite annat. Dock kände jag ingen som helst hunger även om jag inte hade ätit något på kanske en och en halv dag. Vi beställde också en familjepizza via nätet som en snubbe kom upp till lägenheten med. Tillslut så var klockan 3 och vi skulle dra därifrån. Jag kände fortfarande av båda substanserna starkt. Jag gick omkring och kollade på saker på stan och på spårvagnar. Jag gick in blomsteraffärer och lyssnade på shpongle i lurarna, allting vad väldigt färgglatt och vackert. Ju senare det blev desto mindre effekter blev det.
Sammanfattning: Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma och jag kommer nog definitivt testa det igen. Nu, typ två dagar senare, så kan jag inte göra annat än att uppskatta livet. Detta har verkligen förändrat min syn på livet och det på ett positivt sätt! Jag har fortfarande den starka känslan av att jag älskar alla och hur fint livet är.
Peace!
__________________
Senast redigerad av blackwizard 2010-09-26 kl. 21:50.
Senast redigerad av blackwizard 2010-09-26 kl. 21:50.
