Varför säger en del kvinner, när det stavas kvinnor.

Om du skulle höra dig själv prata på en inspelning så skulle du upptäcka att du också säger "kvinner". Det är bara när du skärper till dig och försöker prata "ordentligt" som du säger "kvinnor".

I DN är det en läsare som tycker sig höra att formerna kvinner och fråger blivit allt vanligare. Men så är inte fallet, skriver Sofia Tingsell.

https://www.dn.se/kultur-noje/sprakk...iantType=large

Det är svårt att veta säkert, för vi har ju inte massinspelningar där vi hör hur människor i landet har sagt under lång tid. Sådant fångas mest i skrift, och där syns inte uttalet.

Att vi tror att det inte ökar, utan snarare minskar, beror på att människor i allt större utsträckning har ett läsuttal. För bara några decennier sedan kunde människor tala en dialekt och skriva en mycket annorlunda standard. Nu talar allt fler som de skriver.

Tingsell menar att er-ändelser kanske hörs oftare i radion idag, då det inte längre är enbart journalister som får uttrycka sig utan även ”vanliga” människor.

Tagg: läsuttal

Det är snarare det att sveamål har dominerat mer i media de senaste tre decennierna. I den del av Skåne där jag växte upp förekom inte uttal med -er. Första gången jag hörde det från en person i min omgivning minns jag väl. Det var när klassen i högstadiet fick en svensklärare från Stockholmstrakten.

För mig framstår det också som avigt att kalla det "läsuttal" när ärtor ≠ ärter.

En ärt, flera ärter.
En ärta, flera ärtor.