Eftersom universum är oändligt så sitter någon just nu och...

Aleph-nummer ingår i mängdlära och har inte riktigt något med gränsvärden att göra.

Storleken (kardinaliteten) för mängder mäts med hjälp av injektioner och bijektioner. Eftersom det finns en injektion från dem irrationella talen till heltalen men inte tvärtom så säger man att mängden irrationella tal är större än mängden heltal.

Grejen är väl den att eftersom universum är oändligt så finns det en procentuell chans att detta är faktumet, och då universum är oändligt så räcker den lilla procentenheten för att det skall vara sant. Eller?

Fast här har du redan antagandet att chansen är nollskilld.

För att dra till med ännu en liknelse inom matematiken:

Antag att du har en helt perfekt slumptalsgenerator som spottar ut ett tal mellan 0 och 1. Vad är då sannolikheten att du får 0.5?

Ah, i och för sig. Fast vem säger att universum bara kan spotta ut 0 och 1?

Alright... Givet att du har en slumptalsgenerator som kan spotta ut ett godtygligt tal. Vad är då sannolikheten att du pricker in ett tal i intervallet 0 till 1?

Jag tycker att resonemanget att universum är oändligt stort gärna går hand i hand med att det lokalt sett inte finns ett ändligt antal "möjligheter". D.v.s. att om man kan "zomma ut" hur mycket som helst bör man också kunna "zooma in" hur mycket som helst. Ockhams rakkniv som någon nämnde tidigare: Varför skulle skalan bara ha en ände?

Fast det är väl vad det hela går ut på? Sannolikheten behöver inte vara stor, den kan vara så minimal det bara gå, finns den där så har det skett för all sannolikhet sker i det oändliga?!

Fast oändligheten sträcker sig ju åt båda hållen? Det enda som står i vägen för människan och förståelsen för oändlighet är att den mänskliga hjärnan inte kan hantera begreppet oändligt - som jag nämnt i annan tråd - när människan kommer till godo med denna limitation av sin tankekapacitet så är oändligheten inte en omöjlighet.

Så, vad är sannolikheten att ett slumpvist reellt tal ligger mellan 0 och 1?


Det är därför som vi studerar matematik.

"Oändligheten" är egentligen inget svårt konceptet om du ser från "rätt" synvinkel.

Det är väl sagt att den är oändlig, men inte att det finns oändligt mycket massa i universum?

Enligt vad jag fått lära mig (universitet) så är det falskt att universum skulle vara oändligt. Universum expanderar hela tiden, från en ändlig massa, men det expanderar i ljusets hastighet. Således uppfattas universum (för oss) som att det är oändligt, eftersom vi inte ens i våra våtaste drömmar eller frikostigaste beräkningar någonsin kommer att kunna nå- eller ens skicka en liten ljuspartikel till- universums rand. Men massan ska alltså vara ändlig, om än att den då är perverst stor och i vardaglig mening inte helt uselt "uppfattas" som oändligt.

Däremot (eftersom det diskuteras om sannolikhet för förekomst, vid "oändlig" faktor) är jag övertygad om att om en odödlig apa satt under oändlig tidsrymd och spammade på ett tangentbord, så skulle han en dag ha skrivit Shakespeares samtliga verk. I kronologisk ordning. Jag ser inga tvivel inför detta. Däremot punkteras "eftersom universum är oändligt så sitter någon just nu och..." av sig själv, då det grundas på ett falskt antagande. Universum är ändligt, men perverst stort.