Ett par funderingar kring liberalismen

Tjena gott folk, jag har ett par funderingar som gör mig fundersam och osäker på den liberala samhällsstrukturen.

1. Om det är fel att ärva makt, och makt = pengar, är det då inte fel att ärva pengar?

2. Är det inte orättvist att den ene föds fattig och den andre föds rik? Jag menar, att födas i ett slumområde och i total fattigdom, utan tillgång till utbildning (icke allmän skolgång), är inte det ett jävligt brutalt hinder i individens chans till framgång, och att få uppfylla sina mål? (en större inskränkning i livet än skatter, vilket jag ser många ser som det ultimata hindret här i samhället )

3. Är det inte orimligt att man ska ärva sina föräldrars misslyckande som individer? (ekonomiska tänker jag på främst)

4. Om allt ansvar lutar på personen, och personen screws up, och hamnar ute på gatan och dör på kuppen i svält. (för att ta ett ganska banalt exempel :P ) Tycker ni inte ett sån situation skulle vara humant oacceptabel? Har ni ingen empati?

5. Tror ni inte att en avsaknad av ett trygghetsnät har dålig effekt på riskkapitalet, folks vilja och förmåga att våga göra investeringar? (För lets face it, om det går skit så är du fucked)

Mvh

1. Syftar du på monarkin? Om så är fallet, ja. Det är fel att ärva makt. Vad gäller pengar är det inget mer än en vanlig transaktion mellan individer. Monarkin ger en viss människa extraordinära rättigheter per automatik, vilket inte är rätt. Förövrigt är makt = pengar en väldigt diffus association...

2. Hur blev det en större inskränkning på vilken rättighet då?

3. Jag är inte påläst om just detta, men jag kan inte tänka mig att man som barn till skuldsatt har skyldighet att ansvara för sina föräldrars misstag... Det är på magkänsla inte den typ av individualism jag förespråkar iaf!

4. Visst vore det tragiskt, men jag har svårt att föreställa mig att folk skulle behöva svälta ihjäl på gatan för att man klantade till sig. Finns alltid skitjobb att ta. Jag ser heller inte någon anledning till varför medelsvenssons som så gärna i dagsläget betalar skatt för välfärd inte skulle ge pengar till välgörenhet, eller svältande på gatan. Jag själv skulle köpt en saftig baguette till en väldigt mager man om jag såg honom lida på gatan, men å andra sidan är jag bara en empatilös egoistjävel...

5. I den liberala världen kan privata trygghetsnät skapas om efterfrågan tillåter. Om nu efterfrågan inte finns, är det ingen idé att ha dem från första början.

Ett arv är en gåva.
Om A har skapat egendomen X vill ge bort den till B, hur bevisar du som med statsvåld vill förbjuda arv/gåva att staten har rätt att överfalla honom för att ta X från honom och den som han ville ge X till, för att X istället ska härskas av någon anonym statvsåldspotentat som varken känner A eller B???

Nähä, alltså förblir alternativet till A:s självklara mänskliga rättighet att donera sitt X till B (alltså vemsomhelst) oemotsagd. Varje människa har obegränsad gåvo/arvsrätt till sin egen egendom.

Alla människor föds utan äganderätt (till annat än sin egen kropp). Där är vi alla helt lika.

Men somliga individer donerar helt frivilligt sin egen egendom till somliga nyfödda (inte sällan föräldrar till sina barn). Av vilken anledning som C (kanske förälder till D) donerar Y till D, har ingen någonting att göra med, utom just C som ju har skapat just det Y som han frivilligt väljer att donera till D.

Vad är ditt problem???

Ingenting förhindrar någon E att donera det Z som denne skapat, till F. Även om E inte alls är förälder till F. Föräldrars misslyckanden går inte i arv. Varje individ föds utan att äga någonting. Där är alla lika.

Allt ansvar lutar på Personen. Ingen annan än Personen kan skapa någonting överhuvudtaget som främjar Personens överlevnad. Personen som skapar något är det enda som ger Personen möjlighet att leva överhuvudtaget. Eller tror du kanske på Gud eller andra övernaturliga "Utompersonliga" fenomen??? I så fall, nämn en vara som inte har skapats av en Person!

Huruvida EN person hjälper en ANNAN person, borde vara upp till varje persons ömesidigt frivilliga umgänge med andra. Eller hur bevisar du att personer som tituleras politiker hjälper fattiga personer mer, än vad personer som inte tituleras politiker gör???

Nähä, alltså faller din hypotes om att statsvåld är en metod som hjälper fattiga personer mer, än vad metoden ömsesidigt frivillighet gör!

Stat är somliga individers godtyckliga våld mot alla andra människor.
Godtyckligt statsvåld skapar inte trygghet. Tvärtom har statsvåld mördat hundra miljoner människor under de senaste hundra året. Statsvåld är de facto det allra mest otrygga fenomen som någonsin har existerat.

Adolf Hitler kallade "sin" stat för en trygghetsstat. Själva propagandaordet "trygghet" har alltså föga bäring på verkligheten. Du måste fråga dig själv huruvida trygghet baseras på att du tvingas ge "politiker" en fuyllmakt in blanco att göra precis vadsohelst mot dig, eller huruvida trygghet kanske istället baseras på dig själv och på ditt ömsesidigt frivilliga umgänge med dina vänner?

Det existerar ingen bransch och inget land och ingen period någonsin i mänsklighetens historia, där statsvåld har skapat mer trygghet eller skapat mer resurser, än vad ömsesidig frivillighet har gjort. Jämför svenska 1970-talets månadslönsdyra backelittelefon med dagens gratis mobiltelefon på den avreglerade telecom-marknaden, eller medeltidens planekonomiska skråväsende med 1800-talets kapitalistiska näringsfrihet. Överallt och utan undantag har ökad individuell frihet orsakat individer att skapa ting och tjänster av högre värde, än vad statens våld mot individer har gjort.

1) I ett liberalt samhälle är pengar enbart ett medel för att utöva makt över sig själv och sitt eget liv. Att kunna göra precis vad man vill utan ekonomiska hinder är givetvis något bra. Om man mot förmodan inte gillar detta så får man ta och skänka bort pengarna.

Den avlidne har också givetvis rätt att ge sina tillgångar till precis vem han/hon vill och därmed finns inga problem med arv.

2) Visst kan det vara jobbigt att födas fattig men orättvist är det inte. Att födas rik innebär att ens föräldrar eller förfädrar förvärvat pengarna på något sätt och föräldrarna har då givetvis rätt att göra vad de vill med pengarna. De fattiga föräldrarna har inte förvärvat lika mycket pengar men har bara för det inte rätt att stjäla pengar från andra som slitit hårt.

I ett samhälle där det inte finns några påtvingade trygghetssystem tvingar verkligheten fattiga människor att verkligen arbeta för att överleva. Detta hinder existerar metafysiskt och inte politiskt och går därmed aldrig att lagstifta bort även om många svenskar tror det.

Att införa ett trygghetssystem med våld och hot om våld kränker arbetande individers rätt till sitt eget liv och egendom vilket gör skatter till ett politiskt hinder vilket skiljer sig fundamentalt från metafysiska hinder. Vi kan lagstifta bort hunger och fattigdom lika lite som vi kan lagstifta bort det som gör att människan inte kan skjuta bomber från armarna eller hoppa över 12 m.

3) Föräldrarna har ett moraliskt ansvar att ta hand om sina barn och bara för att de är misslyckade betyder det inte att de har rätt att stjäla. Ingen annan har heller rätt att stjäla åt dem. Är man missnöjd med sin situation får man helt enkelt arbeta för att ta sig ur den. Ingen människa är determinerad av social bakgrund!

Människan föds inte rik, människan föds luspank (i ekonomiskt avseende). När vi föds har vi ingenting utom våra egna liv och hur vår uppväxt ser ut beror helt på vilka gåvor våra föräldrar ger oss.

4) Har du ingen empati för de 90% av befolkningen som varje dag utsätts för kränkningar, tackraserier och våld? Om du anser det vara humant att skänka pengar till fattiga så har du den friheten även i mitt samhälle.

5) Knappast! Snarare det omvända gäller. Personen som tar emot riskkapital vet om att han "är fucked" om han misslyckas och gör därmed allt för att inte misslyckas. Det är självklart att en människa blir mer motiverad och tänker skarpare om hans eget liv står på spel. Oavsett så är det en fruktansvärt dålig ursäkt för att begå våldsbrott mot människor som faktiskt tar ansvar för sitt liv och sin egendom.

Jag hoppas att du är nöjd med mina svar.

Jag ser inte det som direkt fel att ärva makt. Det som är fel är att utöva makt över andra, inte hur härskarklassen bestämmer sina ledare. Och den makt man kan utöva över andra genom att köpa tjänster och varor är inte omoralisk, som utövandet av politisk makt är, så för min del finns inte den kopplingen du antar.


Jo, det är på ett sätt orättvist ur den nyföddes perspektiv. Men det är rättvist utifrån föräldrarnas perspektiv att de skall kunna få ge bort gåvor, som påpekats.

Annars ser jag att det är arbetsmarknadsregleringar som är värst för fattiga. Exempelvis skulle man inte behöva ha en sådan lång skolgång man har idag om lönerna kunde sättas fritt. Dessutom utvecklas ett fritt samhälle bättre än ett reglerat, så att lönenivån stiger snabbare.


Det är en olycklig situation, och tyvärr vet jag inte om sådana situationer går helt att bli av med här på jorden. Men du misstar dig om du vill, för dig själv, utmåla oss som utan empati, om du inte för egen del ger bort alla dina pengar till svältande barn i Nigeria och håller upp alla till den standarden (att alla som inte skänker bort sina pengar förutom det nödvändiga för överlevnad saknar empati). För dessa

Situationen kommer alltså finnas ett tag till, vilket är för jäkligt. Men jag tror att dessa situationer skulle minska snabbare i ett libertarianskt samhälle än dagens sossevärld. En sak som skulle vara klart annorlunda är att folk skulle inte behöva tigga, eftersom de skulle inte vara utestängda från arbetsmarknaden (genom minimilöner och för höga skatter).


Kanske, men ett libertarianskt samhälle skulle inte sakna trygghetsnät. Det skulle bara sakna statliga trygghetsnät.

För övrigt, nej, jag ser inte att det skulle gå åt helvete för en för att man misslyckar med en investering.

Det är inte fel att ärva frukten av ens föräldrars arbete, eller vem man nu ärver ifrån. Om rätten att ärva sina föräldrars pengar, ägor och dylikt inte existerar vad skulle då ske under en persons livstid? Hutlöst spenderande i livets sista dagar? Eller en vanlig transaktion innan livets slut till barnen?
Folk skulle gå runt alla dess lagar för att säkerställa att frukten från ens arbete gynnar sina efterlämnade.

Frågeställningen är då: Vem äger pengarna?


Orättvist om det anses bättre att födas rik än fattig. Är det då inte en paradox att du inte anser att arvsrätt skall existera? Skall alla tvingas till att födas fattig istället för att ge chansen till att fler föds rika?

Det är även orättvist att vissa föds med en talang som Usain Bolt, Elvis Presley eller Thorsten Flinck. Men tack vare dessa "orättvisor" - för genetiska differenser är inte att föringa - kan vi njuta av musik från Elvis eller dårskap från Flinck.

Tro inte att vårat välstånd har skapats av exakta likheter i arbete, genetik eller socionomiska egenskaper. Om chansen att inte skapa sig lycka, framgång, säkerställa sin familjs trygghet vore möjlig, hur skulle det då se ut när precis ingen kan skapa något?



Hävdar du att ingen kan skapa sig en egen framgång oavsett föräldrars misslyckande som du säger? Här påtalar du att ekonomisk missgynnade är något negativt samtidigt som du inte ger individer en chans att skapa sig framgång, främst ekonomiskt.
Samma tes att det är bättre att alla är längst nere på fattigdomsskalan än tvärtom.
Finns flertalet personer man kan peka ut som har skapat sig ett ekonomiskt välstånd från familjeförhållanden som inte varit idealiska.

Det orimliga är att inte ge verktygen för individens möjlighet att skapa sin egen lycka som passar sig själv bäst.




Empatilösa hjälper inte denna person, jag förmodar att du inte är empatilös och därmed hjälper denna person. Eller sträcker sig din empati till att någon annan - staten - skall lösa alla jobbiga problem som kräver empati och tid från dig? Det om något är att lättja själen och blinda för innebörden i ordet empati.



Menar du trygghetsnät som t.ex USA:s bail out?

Om en investerare inte riskerar en förlust vid en kapitalaffär tenderar investeraren att göra hutlösa satsningar, oftast med andras pengar. Det är som att spela roulette och inkassera vinsterna själv, men låta nån annan ta förlusterna.

Om det är det du menar gynnar det hämningslöst spenderade med oacceptabla risker som vanligtvis inte skulle genomföras.
Det skapar inflation, bommar, kriser, arbetslöshet och möjligtvis misär i all dess grad.

Som i de flesta av dina frågeställningar börjar du i slutet av snöret och missar början, mitten och halva slutet. Hur kom det sig att folk investerade i t.ex järnväg, malm, skog, specerier, industrier mm i början av vår industritid utan såkallades "bail outs" från staten för felaktiga investeringar?
Likaså de som är rika nu var sannolikt inte rika tidigare, nångång måste någon ha skapat ett privat välstånd från i princip tomma händer.

Utan kreativ förstörelse skulle vi inte sitta vid våra datorer idag!

Så folk ser till att göra säkra investeringar. Det du beskriver är moral hazard och är inte önskvärt någonstans.