2010-09-12, 19:11
#1
Kommunikation är viktigt för att sprida idéer. Därför kan det vara bra att förstå hur vissa ord och uttryck påverkar andra människor. I den här tråden tänkte jag att vi skulle diskutera språkliga hinder för liberalismen och hur vi ska komma förbi dem. Jag ger här några förslag på ord som jag tycker sprider en antiliberal mentalitet och vill att vi försöker komma fram till hur vi ska förändra språket i en frihetligare riktning. Uttryck som ger en felaktig beskrivning av verkligheten bör undvikas. Ord som har förlorat sin betydelse måste återfå den.
kapitalism - Ordet är totalt odefinierat i majoritetens huvuden. Det kan innebära allt från USA-korporatism till imperialism. Vi måste se till att ordet får en tydlig definition som skiljer sig från gängse uppfattning. Jag tror att kopplingen de flesta människor gör är något i stil med kapitalism -> pengar -> finansmarknad -> rika bankdirektörer som profiterar på andras bekostnad. Detta trots att bank- och finanssektorn är en av de minst kapitalistiska och tyngst reglerade i vår ekonomi. För att ordet kapitalism ska bli respekterat igen så måste denna falska tankekoppling försvinna. Hur det ska ske är jag inte lika säker på. Att konstant påpeka fiatvalutans och centralbankens statlighet kanske är ett sätt.
skattebetalare - Det här är nog en av antiliberalernas kraftigaste propagadaslogans. Uttrycket ger en intrycket att det handlar om något liknande en medlemsavgift och sprider en positiv känsla kring statsvåldet. Men skatt är ju inte något som betalas. Skatt är egendom som konfiskeras under hot om dödligt våld, inget annat. Den som blir av med egendomen är ett offer i sammanhanget. Därför föreslår jag att ordet skatteoffer introduceras.
arbetsgivare - Uttrycket är fel för att det antyder att det rör sig om någon sorts välgörenhet och att arbetaren ska vara tacksam för denna allmosa. Men det handlar inte om att man ger arbete till någon. Man köper arbete från någon. Om någon i transaktionen är en arbetsgivare så är det arbetaren själv. Det är ju han som erbjuder sin kropp och sitt arbete mot betalning. Köparen borde istället kallas för just arbetsköpare eller liknande. Det kan vara viktigt för arbetsmarknaden att undvika uttryck som stigmatiserar förhållandet mellan köpare och säljare.
solidaritet - Socialisterna har nästan monopol på det här uttrycket, trots att ordet förutsätter det fria val som saknas i deras ideologi. Ordet i sig är inte direkt missvisande, men användningen av ordet är det. Detta bör poängteras varje gång ordet används så att socialismens osolidariska sida belyses.
Det där var några förslag. Kom med fler nu och diskutera hur ni tycker att ovanstående problem bäst bör lösas.
kapitalism - Ordet är totalt odefinierat i majoritetens huvuden. Det kan innebära allt från USA-korporatism till imperialism. Vi måste se till att ordet får en tydlig definition som skiljer sig från gängse uppfattning. Jag tror att kopplingen de flesta människor gör är något i stil med kapitalism -> pengar -> finansmarknad -> rika bankdirektörer som profiterar på andras bekostnad. Detta trots att bank- och finanssektorn är en av de minst kapitalistiska och tyngst reglerade i vår ekonomi. För att ordet kapitalism ska bli respekterat igen så måste denna falska tankekoppling försvinna. Hur det ska ske är jag inte lika säker på. Att konstant påpeka fiatvalutans och centralbankens statlighet kanske är ett sätt.
skattebetalare - Det här är nog en av antiliberalernas kraftigaste propagadaslogans. Uttrycket ger en intrycket att det handlar om något liknande en medlemsavgift och sprider en positiv känsla kring statsvåldet. Men skatt är ju inte något som betalas. Skatt är egendom som konfiskeras under hot om dödligt våld, inget annat. Den som blir av med egendomen är ett offer i sammanhanget. Därför föreslår jag att ordet skatteoffer introduceras.
arbetsgivare - Uttrycket är fel för att det antyder att det rör sig om någon sorts välgörenhet och att arbetaren ska vara tacksam för denna allmosa. Men det handlar inte om att man ger arbete till någon. Man köper arbete från någon. Om någon i transaktionen är en arbetsgivare så är det arbetaren själv. Det är ju han som erbjuder sin kropp och sitt arbete mot betalning. Köparen borde istället kallas för just arbetsköpare eller liknande. Det kan vara viktigt för arbetsmarknaden att undvika uttryck som stigmatiserar förhållandet mellan köpare och säljare.
solidaritet - Socialisterna har nästan monopol på det här uttrycket, trots att ordet förutsätter det fria val som saknas i deras ideologi. Ordet i sig är inte direkt missvisande, men användningen av ordet är det. Detta bör poängteras varje gång ordet används så att socialismens osolidariska sida belyses.
Det där var några förslag. Kom med fler nu och diskutera hur ni tycker att ovanstående problem bäst bör lösas.