Egoism i alla våra handlingar?

Det var meningen. Och min poäng är att även i såna här exempel där man enkelt kan överblicka positiva och negativa konsekvenser måste man ändå kalla handlingen för egoistisk om egoism handlar om att handla under inverkan på sin moral.

Men så som jag definerar egoism är det inte en egoistisk handling. Det är hur värderingarna ser ut och viljan att handla utifrån dem som avgör om man är egoistisk eller inte. Inte en egoistiskt handling per definition om man handlar utifrån sina värderingar.

Den enda dumheten är tron på dikotomin mellan de två. Vänd på det, om du skulle må dåligt av att hjälpa andra - skulle du då göra det?


Och vad driver dessa människor menar du? Varför använder de sig av denna "omvända psykologi"?

Max Stirner kommer väl rätt nära med Egoismen skulle jag tro (även om han inte är ensidigt deskriptiv). Har förövrigt svårt att se hur någon överhuvudtaget på ett rationellt sätt skulle kunna hävda motsatsen givet att de samtidigt menar att vi är rationella varelser med fri vilja.

Edit: Passar på att citera mig själv från ett tidigare tillfälle när jag ändå är i farten.


Fast, de som menar att egoism enbart är att göra det som faller oss in hela tiden har väl lite missat egoismens grundtanke och ordets "dualitet" (ytterligare ett exempel på språkets förbannelse). Med Egoist menas ju inte egoist i dess betydelse som motsats till altruist. Tvärtom är såväl altruism som egoism del av samma rationalitet, den Egoistiska. I Egoistiska sammanhang, med icke-invigda, brukar jag därför synliggöra detta genom att tala om Egoist-egoism, och Egoist-altruism och på så sätt visa på att orden existerar i helt skilda dimensioner. Egoist (stort E) beskriver den underliggande mekanismen, rationaliteten. egoist (litet e) beskriver handlingens påverkan (eller kanske snarare dess intention) - jmf. självisk/osjälvisk. Om än uppenbar för den invigde tenderar denna distinktionen vara avgörande för att överhuvudtaget komma någonvart.

Även om liknande resonemang tillsynes kan motivera begreppet "rationell egoism" ser jag ett visst problem då det i sin tur implicerar att det just finns "irrationell egoism". Detta medför, i min mening, att man missar "dualiteten". Egoismen är inte rationell, Egoism är rationaliteten. Vad som är rationellt (i betraktarens ögon) är dessutom högst problematiskt att avgöra, och en diskussion (och tråd) i sig. Här delar jag Stoltermans (heller ej relevant för Egoismen) åsikt att rationalitet inte är något äger existens i sig, utan enbart i handling - som en produkt av de tankefigurer som dominerar individen (tankefigurer är dock något som Stirner behandlar ingående i normativa ordalag, även om hans terminologi antagligen är annorlunda). Rationellt för Stirner är ju just att göra sig av med "alla" tankefigurer för att på så sätt bli fri.

Tillåt mig skratta Förstår HUR hjärnan fungerar? Människan förstår inte alls hur hjärnan fungerar, men har en del teorier om hur de tror att den fungerar. Det är alltid roligt med vetenskapsfanatiker som tror sig veta hur livet är beskaffat och har de absoluta svaren på allting. De skiljer sig inte nämnvärt från bokstavstroende religiösa...

Här finns två trådar där ämnet diskuteras, om du vill läsa lite.
https://www.flashback.org/t1108859p2
https://www.flashback.org/t1040610

Själv anser jag att det inte finns omotiverade handlingar, på något sätt, gynnas man i slutändan.

Ja, förstår hur hjärnan fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, inte ett biologiskt! Jag pratar naturligtvis inte om rent vetenskapliga detaljer om hur hjärnan fungerar på molekylnivå, utom om beteendevetenskap generellt, varför hjärnan fattar de beslut den gör, och att det finns många generella sanningar i människors beteenden som kan testas om och om och om igen och ändå ger samma utslag, orsak och verkan. En sådan sanning som i det här fallet är relevant är just den att oavsett vilken handling du studerar ingående, så kommer du alltid att hitta en "payoff" dvs en morot som var upphov till att hjärnan tog beslutet om handlingen. Det finns ingen mänsklig handling utan ett ursprung som på något vis bedömdes vara gynnande för den egna individen.

Om du inte håller med mig om denna "teori" så kan väl DU istället plocka ett solklart exempel på en mänsklig handling helt utan ett självändamål, dvs 100% fritt från egoism, så ska jag (och säkert många andra) gladeligen tala om för dig varför du har fel

Skratta åt en uppenbar grundmurad regel får du gärna göra hur mycket du vill, du bevisar då att du är en idiot vilket gör det lättare för mig att avfärda dina åsikter som struntprat, men som sagt... ett enkelt exempel som motbevisar alla oss stackars bokstavstroende vore ju lämpligt att presentera istället för att bara kontra med personangrepp.

Att jag formulerade mitt inlägg så "offensivt" som jag gjorde var för att Mysteriumet (som jag ju citerade) också svarade med en typ av personangrepp och kallade någon annans åsikt för "dumheter" istället för att faktiskt bemöta med sakliga argument för sin egen uppfattning. Lustigt det där, precis så brukar ju alla bokstavstroende religiösa bete sig när det skiter sig för deras argumentation...

Som svar på första inlägget; Det är ett välkänt synsätt som dykt upp frekvent inte bara i filosofin utan även i biologin och sociologin.

rent språkligt brukar man slänga sig med termerna "universell egoism" "Rational selfishness", att altruism (som är motsatsen till egoism) är en illusion eller inte existerar alls bland människor.

rättning: tror man sig gynnas. skilj på utfall och intention.

My bad, självklart menar jag inte att det alltid blir som man tänkt sig

Jag tänker att då man FÖRSÖKER va egoistisk är då det misslyckas för egot. Men då man är shysst & empatisk är då det blir lyckat för egot, men då var det oftast inte tänkt att va egoistiskt.
Kan det verkligen kallas egoism när det inte var menat som egoism när du började med det? Jag tycker inte det.

Detta synsätt är besläktat med en annan välkänd ståndpunkt inom filosofin: att det inte finns någon fri vilja.

De som har detta synsätt måste då hitta på en ny beteckning på det vi kallat för fri vilja. De återskapar alltså en variant av fri vilja inom ofriheten.

På samma sätt måste de som talar om egoism, återupptäcka altruismen som en variant av egoism.

Detta bevisar att båda ståndpunkterna/synsätten är motsägelsefulla, och alltså felaktiga.

En populär variant av att militant, trots alla motsägelser, argumentera för en sådan absurditet är Dawkins och hans själviska gener.

Va? Hurdå? Det enda jag utläser av vad du skrev är att folk tänkt lite djupare på "fri vilja" och "egoism" och hittat nya sätt att bättre definiera upp vad det handlar om.

Vore intressant att höra mer ingående vad "bevisen" för att synsätten skulle vara motsägelsefulla och felaktiga skulle bestå i.