Citat:
Ursprungligen postat av hetfield
Japp, där har vi det! Kanske är lite trög men med din sista mening, menar du att a ≥ 0 vilket gör att (a²)^(3/2) = a³ vilket jag alltså missade att ta hänsyn till för sin² φ?
Nja, snarare menar jag att √(a²-(x²+y²) alltid är ≥ 0, per definition, och om man följer beräkningarna ser man att det är den här termen som (när man har tagit primitiv funktion en gång) ger upphov till en term sin³ φ. Det vill säga, när du tar integralen över r av
r √(a²-r²)
och säger att det blir
(a² - r²) ^ (3/2)
är det underförstått att detta
betyder den positiva kvadratroten av (a² - r²)^(3/2) (annars så är det inte en primitv funktion). Efter lite mer manipulationer får du att
(a² - a² cos² φ)^(3/2),
men fortfarande så måste detta betyda den positiva av de två saker det möjligen kan betyda. När du sedan skriver om det som
a³ sin³ φ
så är det fel, ty detta kan vara negativt om sin φ är negativt, utan rätt är
a³ |sin³ φ|.
På något sätt så är det bara konvention att vi alltid menar den positiva lösningen till x² = b när vi skriver √b, men har vi en gång börjat använda den konventionen (vilket vi gör när vi skriver ner integranden √(a²-r²), så måste vi fortsätta använda samma konvention genom hela resonemanget.
Jämför med t.ex. följande fråga:
x är ett reellt tal. Förenkla uttrycket √(x²).
[Svaret är inte x, utan |x|.]