Citat:
Ursprungligen postat av Derivative
Icke-reella rötter till andragradsekvationer med reella koefficienter består alltid av det som kallas "konjugerande par". Det innebär att om z1=a+bi är den ena roten, så är den andra roten z2=a-bi. Varför är det så? Motivera!
Vi har alltså z^2 + pz + q = 0
Rötterna till ekvationen är då
z=-p/2 +- sqrt[(-p/2)^2 - q]
Då (-p/2)^2 - q < 0 får vi komplexa rötter.
z=-p/2 +- i(p/2 - sqr(q)) (teckenfel?)
z1= -p/2 + i(p/2 - sqr(q)) (a+bi)
z2= -p/2 - i(p/2 - sqr(q)) (a-bi)
Är detta en godtagbar motivering?
Ja, man kan också se det så här. Polynomet kan faktoriseras som (x-a)(x-b) = x^2 - (a+b)x + ab, alltså är a + b = p och ab = q. Då måste det gälla att a och b har motsatta imaginärdelar, annars kan deras summa inte bli reell. Om deras produkt ska bli reell måste de ha samma realdel också. Säg att de är a = n+ki och b =m-ki. Då är Im{ab} = mki - nki. Im{ab} = 0 => m = n.
Ytterligare ett resonemang är att
P(x) = x^2 + px + q = 0 => (x^2 + px + q)* = 0* = 0
där * betecknar konjugatet. Konjugatet är snällt och distribuerar över summor och produkter och komplexa tal så vi kan skriva vänsterledet som
(x^2)* + p*x* + q* = (x*)^2 + px* + q = P(x*) = 0
där konjugaten på p och q försvann eftersom de är reella. Det här resonemanget gäller för polynom av godtycklig grad med reella koefficienter.