Vad menar Hawking?

I sin nya bok The Grand Design påstår Hawking att det inte behövs någon Gud som förklarar hur någonting kunde skapas ur ingenting, då universum var förmöget att åstadkomma sig själv. Han säger bl.a;

Hur menar han att gravitation och spontan skapelse hänger ihop? (I lekmannatermer)

Jag har ju inte läst boken men syftar han kanske på att ett universum inte har en nettokostnad i energi då negativ gravitationell potentiell energi kan balansera den positiva energin (materia). Poängen då är att universum visserligen har skapats ur "inget" men att universum i sig också är ett "inget" eftersom totala energin i universum är noll.

Ska försöka hänga med i resonemanget men du får gärna reda ut några termer du använder för mig
Vad menas med gravitationell potentiell energi? Eftersom det inte finns någon materia att samverka med i singulariteten kan gravitationen inte ha något inflytande, är det så du tänker?

Och om universum skapats ur singulariteten och singulariteten är ingenting (eller kan man skriva så?) så kan ju rimligtvis ingenting annat än det som kom därav manifesteras i universum? En sådan tankebana leder ju till slutsatsen att ingenting finns, något som skulle tala mot några som helst försök att ta reda på någonting överhuvudtaget.

Ledsen om jag virrat in mig totalt.

Evolute får rätta mig, men är det inte så att i absolut vakuum så är energin i genomsnitt noll, men kvanthändelser kan göra så att det ibland finns lite negativ och ibland positiv energi, vilket gör att även om ingenting är det enda som finns så kan det ploppa upp ett universum ur detta ingenting - partiklar som dyker upp från ingenstans på grund av utlåning av energi, vilket kan ske under korta tidsrymder. Och att det har att göra med att tid och rum i kvantvärlden aldrig kan vara exakta.

Jag vet inte om jag gör någon klokare, men ni som läst Hawkings och andra förstår nog vad jag syftar på och kanske kan förklara det på ett bättre sätt.

Jag har inte fått boken än, men Hawking är berömd för ett snarlikt resonemang, enligt vilket allt inte måste ha en bestämd början. Dvs när ett universum uppstår ur en singularitet, så kan vi inte peka bakåt till en viss punkt och säga att det var den första.

Det är i samband med detta som Hawking pratade om att i början är tidsdimensionen en rumsdimension, eller iallafall rumslik.

Detta gamla resonemang, som han alltså fört fram länge, hitta ni som No-Boundary Proposal. Det har skrivits mycket om det.
http://homepage.ntlworld.com/stone-catend/noboundr.htm

Nuvarande resonemang från Hawking:
http://www.telegraph.co.uk/science/s...-Universe.html

********
Detta verkar vara lite besläktat med en av mina favoriter, nämligen Archibald Wheeler's ide om att universum kom till genom ett cirkelresonemang.

Om det låter paradoxalt till en början, så tänk på att det är ännu mer orimligt att universum har en första början. Den sortens förklaringar hamnar alltid i en oändlig regression...av sköldpaddor som står på varandra t ex!

Wheeler:
"The precise nature of Reality has to await the participation of a conscious observer. The quantum principle shows that there is a sense in which what an observer will do in the future defines what happens in the past- even in a past so remote that life did not then exist."
http://www.metanexus.net/magazine/ta...3/Default.aspx

enkelt och kort om dessa idéer från wheeler, och satta i ett sammanhang, finner man i:
http://www.amazon.co.uk/Goldilocks-E.../dp/0713998830

( Varför talar jag så ofta om just denna bok av Davies? Är den så bra? Nej, den är inte särskilt märkvärdig alls. Det är bara det att den relativt kort och koncist tar upp alla möjliga teorier och idéer vad gäller kosmologi. Så man får en bild av hela 'hypotesrummet'. )

Jag håller med dig om:
"Om det låter paradoxalt till en början, så tänk på att det är ännu mer orimligt att universum har en första början."

Jag tvivlar på att allt börjat från ingenting.
Det jag vet om kosmologin, kommer tyvärr bara från populärvetenskap.

Något som hör ihop med kosmologiska teorier, strängteorin mm, är hur man skall uppfatta matematiken.
Min syn på detta:
Matematiken är mer ett verktyg eller språk för vetenskap mm, matematiken behöver inte alls var direkt förknippad med vad som verkligen sker, i den verkliga verkligheten.
" Matematik är den vetenskap där man inte vet vad man talar om, än mindre om det man säger är sant."
Bertrand Russell

Matematik är ett mycket kraftfullt verktyg för att konstruera t.ex. matematiska modeller mm.
T.ex. kan alla kontinuerliga funktioner i ett intervall beskrivas med fourierserier. Man kan ta inversa fouriertransformen på frekvensfördelningar för materivågor i rummet och få en materiefördelning. Alla fördelningar kan tillåtas (om integralen är ändlig).

Ett mer extremt exempel.
Man kan konstruera matematiska modeller för hur miljarder onda och goda smågudar rusar runt och fixar allt, samt kan förklara allt man önskar förklara. (Del-modeller, system av diffrentialekvationer, samt diverse parametrar, (Tänk datorspel)).
Detta är kanske lite elak jämförelse med strängteorin. Men jag är oroad för att strängteorin endast är en matematisk konstruktion, som inte har något med verkligheten att göra. Problemet är att man kan troligen inte falsifiera den.

Jag är lite oroad för att astronomer mfl. hittar på en matematisk konstruktion för att försöka förklara eller eliminera en motsägelse.
T.ex.virtuella partiklar eller negativ energi, så att inte energilagen måste skrotas.

Jag är även oroad för att det finns ett grundläggande fel i modern vetenskap, men man fortsätter och gör fixar, för att lösa problem, sedan görs nya tolkningar och nya fixar.

Det är viktigt att man kontrollerar bevisföringen i vetenskapen.
När man fått en tillräcklig obegriplig soppa av vetenskapen, så börjar nog en del leta efter alternativ och kanske ett paradigmskifte närmar sig.

Men kosmologin är gräsligt intressant.

Vänligen
Christer

Lite OT för tråden, men jag vill bara deklarera att min syn på matematiken är den rakt motsatta. Den ligger ganska nära vad David Deutsch redogör för i The fabric of reality.

Alltså: matematik är eg. en förklädd variant av fysik. Vi använder oss sålunda av naturliga tal för att räkna upp äpplen, eftersom verkliga äpplen beter sig som diskreta objekt. Och så vidare. Matematikens abstraktioner är alltså inte godtyckliga påhitt, utan motsvarar egenskaper hos den fysiska verkligheten.

Nu är detta här bara en teorin,eftersom ingen individ kan svarar på en omöjlig fråga...varför uppstod Universum?
Då måste man först redovisa uppbyggnad från början...men det går inte!!!
Så Stephen Hawking resonerar precis som alla andra...inga vettiga svar!

Nej...det kan du inte göra,eftersom människan påstår genom att behärskar språket.
Siffror och bokstäver är egentligen bara illusionssymboler.
Sådärtill utav påstående med språket vid sidan om som hjälp!
Det finns alltså inga naturliga tal,utan bara påstående!
Du lyssnar i själva verket från efter tonläge när nån pratar.
Siffror och bokstäver är alltså godtryckliga påhitterhetter!
Äpplen däremot är verkliga,men du kan inte räkna fram som resultatet eftersom du ser en abstraktion.Nämligen äpplen!!!
Våra förfäder förr innan dom kunde behärskar språket kunde inte redovisa resultatet,utan kunde bara accepterar verklighetens normer!
Alltså det man ser och upplever.
Siffror och bokstäver inom matematiken finns inte i verkligheten.
Jag tror att Stephen Hawking vet inte om detta,annars så hade han presenterat annorlunda syn på om Universum.
Det fanns några professorer som påstod genom matematiska uträkningar som började att påstår om Universums uppbyggnad utav siffror!
Far åt helvete...sa jag!!!

Jag tycker inte det är OT, detta berör t.ex. om negativ energi existerar.

Jag trodde inte du uppfattade det på motsatt vis.

Förtydligande:
Jag skriver man kan konstruera.
I mycket av klassiskt fysik, så uppfattar jag formler, som att de beskriver den verkliga verkligheten mycket exakt.
(T.ex. Maxwells ekvationer).
Man skall förstås försöka få fram ekvationer som överensstämmer med verkligheten. Men man kan även konstruera modeller som inte gör det.
Jag skrev inte om matematiska lagarna i sig, utan jag menade konstruktioner med matematik.
(Jag borde byta ordet matematik mot matematisk konstruktion).


Vänligen
Christer

Om du går till filosofidelen av forumet, så har jag deltagit i många och ibland rätt långa diskussioner där om tänkande och språk. Där har jag lagt fram mina åsikter om hur vi kan tänka utan språk, och hur det är ett misstag att förutsätta språk för tänkande. Mina tankar om detta är inte originella utan ligger tämligen nära Damasio. Men nog om detta, sök och du ska finna...

Nu har jag inte läst mig på Hawkins teorier men gissar att det hänger ihop med vad som sägs i detta mycket intressanta föredrag av Lawrence Krauss:

'A Universe From Nothing' by Lawrence Krauss, AAI 2009
http://www.youtube.com/watch?v=7ImvlS8PLIo