Att bli våldtagen eller vara oskyldigt dömd?

Hur gör då rättsväsendet detta? Man gör trovärdighetsbedömningar, är dessa tillförlitliga? Massor med vänner som återberättar vad målsäganden sagt till dem? Här kan man dra lite paralleller till Snarkjakten av Lewis Carroll, där huvudpersonen hävdar att det han säger måste vara sant eftersom han "...sagt det trenne gånger".

Så, hur sållar rättsväsendet ut dessa anmälningar på ett bra sätt? Här misslyckades man uppenbarligen.

Klart jag hade valt fängelset, jag vet väl själv om jag är skyldig eller inte. Dom av mina släkt och vänner som inte tror på mig kan dra åt helvete.

Fast jag skrev inte icke förekommande - och det skrev inte missfitt heller.

Det finns dock inga som helst belägg för att säga att så mycket som 1,5% sitter dömda på falska anklagelser, även om man kan säga att det finns belägg för att 1,5% av anmälningarna är just falska.

Sen är det givetvis en definitionsfråga när man vill kalla att något "förekommer knappt" för - var drar man gränsen där?

Ja okej, det var förenklat. Jag utgick från min egna känsla. Det var inte meningen att det skulle låta som ett generellt ställningstagande.

Det klart att det kan gå helt uppåt väggarna fel och det vet vi ju från fallet i Bjärsta härom året när Upprag Granskning gjorde ett reportage. Det värsta är att när folk som i ditt fall börjar spekulera hur det var och vad som egentligen hände, vad som sas i förhör och under rättegång. Ofta utan att äns objektivt gå igenom dommar. Folk gillar skvaller, och sex är snaskigt att skvallra om pga den tabu vi har på lust och sex rent generellt.

Människor måste ha förtroende i systemet, om en människa blir dömd för något, denne avtjänar sitt straff, och sedan kommer ut i samhället. Ta t.ex fallet där en kommunalare blev påkommen efter 25år som nu är aktuellt. Men folk gillar att skvallra, peka finger och bilda grundlösa uppfattningar. Dåligt exempel eftersom mord är tusen gånger värre än våldtäkt, men det speglar ju samhällets syn: En gång kriminel, alltid kriminel. Och varför har vi då återfallsförbrytare? För att dom nekas socialt återinträde i samhället.

Det är ju inte vännerna som är problemet utan samhällets syn. Hur tror du att det går om du söker jobb och måste visa utdrag ur belastningsregistret? Den som gjort ett inbrott och sedan skött sig har chans att komma tillbaks till arbetet. Är du fälld för våldtäkt är allt slut. Bara en sådan sak att träffa en ny kvinna varvid du måste brätta att du suttit inne för våldtäkt. Alla säger att de är oskyldiga. Varför skulle just du vara mer trovärdig?

Nu är ju siffran 1,5 % knappast allmänt vedertagen, det är två välkända extremister som presenterat den, varav den ena kräver omvänd bevisbörda, och den andra anser att män som anklagas för allvarliga brott inte bör erhålla någon försvarare under processen. Alldeles oavsett vilken siffra det är, så har dagens bevisvärderingsmetoder i svenska domstolar en tämligen vinklad syn på saken.

Jag tycker att både du och P E Samuelsson tar er en funderare på hur många som misstänks för detta brott varje år, och hur många misstänkta som sedan faktiskt åtalas av dessa - och sedan försöker upprepa att man företrädesvis tror på kvinnorna - det är en sanning med stor modifikation vill jag påstå.

I de fall mannen fälls har man givetvis funnit att det är kvinnans version som är mest trovärdig och som har stärkts i den sidobevisning som finns - det är självklart, vore det tvärtom hade ju mannen givetvis friats.
Finner åklagaren att kvinnans version saknar stöd så skall inte åtal ens väckas - oavsett om anmälan aldrig så riktig och äkta - eftersom åklagaren skall utgå ifrån om denne har en möjlighet att leda det hela i bevis och få en fällande dom eller inte, i sitt beslut.

Diesen kommer förbi sekretessen eftersom de är forskare - dessutom fungerar inte sekretessen så att den gömmer sanningen på det sätt som här påstås.
Det som vanligen är sekretessbelagt är målsägaren namn, eventuell foton på skador och gällande barn som målsägare kan grafiska delar ur vittnesmål uteslutas etc. - men i det stora hela är domarna alltid tillgängliga även för allmänheten, för forskare i sin helhet även med personalia om det krävs förs uppdraget.

Ni vill se Diesens som politiska i sin forskning - det finns inget belägg för det - Diesens är de som gått igenom helhetsmaterialet och måste betraktas som sakkunniga på området.

En forskare kan ha - och har i allmänhet - en politisk uppfattning, eller uppfattning i sakfrågan, det innebär inte att man falsifierar sitt material.

Dock förlorar en forskare/grupp sin trovärdighet när ingen annan tillåts granska resultatet utifrån råfakta, Climategate är ett exempel på detta. Vad är det som säger att just Diesens "forskning" skulle vara den mest rätta?

Jo men du kan gå med hedern i behåll och veta att du är oskyldig. Hade varit lite svårare att hålla huvudet högt om man fått en kuk i röven som man kunnat undvika.

Varför tror du att INGEN annan tillåts granska materialets råfakta. Råfakta är självklart tillgängligt för granskning, även om det inte är det för alla och envar.

När det gäller materialet avseende anmälningar antar jag dock att alla och envar kan få tillgång till avidentifierat material. Det är ju inte enbart Diesen som gjort forskning på anmälningar och domar faktiskt - men det är de som har gjort den störta och mest omfattande genomgången.

Minst lika illa som att bli våldtagen, förstår du inte varför det är en stor grej är du fan en idiot.