Anarkokapitalister och immaterialrätt.

Vad är det som stoppar skivbolagen (som har mycket mer pengar än de som laddar hem) att döma fildelarna i en privat domstol och bestraffa dem?

Och om jag inte är helt ute och cyklar så tycker de flesta AnKor att immaterialrätten är en kränkning utav äganderätt eftersom man förbjuder personer att använda sin egna fysiska egendom till saker som någon annan har immaterialrätt till.

Men om vi målar upp ett scenario där ett skivbolag anser sig äga rättigheterna, men andra människor på ett helt annat ställe på jorden inte tycker att de gör det och laddar därmed hem deras musik. Vad är det som stoppar skivbolagen (som har mycket mer pengar än de som laddar hem) att döma fildelarna i en privat domstol och bestraffa dem? Tror ni inte att vem som har oförrättat vem lätt blir irrelevant för domstolarna i fall som liknar den här?

Varför tror du att de har mer pengar att kunna lägga på sådana frågor än alla som laddar ned och vill skydda sig från att bli stämda? Ser ingen direkt anledning att tro det.

Men om vi säger att de vill stämma piratebay eller diverse hemsidor. Jag kan gott och väl tro att skivbolagens monopoliserade verksamhet tjänar mer pengar än vad dessa hemsidor/organisationer gör.

Vad som är relevant för domstolarna är hur folk har avtalat innan målet ens tar upp om vilka rättigheter de båda skyddsbolagen skall ställa upp för. Frågan om vad som är lagligt eller inte har redan beslutats - såvida det gäller en fråga som det inte finns explicita kontrakt om, vilket dock inte verkar vara fallet här - och det som spelar roll då är hur mycket folk värdesätter upphovsrätt vs. friheten att ladda ner saker fritt. Med tanke på hur svårt det är att upprätthålla en sådan lag - den bryts ju regelbundet idag även när staten subventionerar den - så har jag svårt att tro att skivbolagen skulle kunna klara att behålla upphovsrätten under AK.

Men om vi säger att de vill stämma piratebay eller diverse hemsidor. Jag kan gott och väl tro att skivbolagens monopoliserade verksamhet tjänar mer pengar än vad dessa hemsidor/organisationer gör.

Men domstolar måste väl ändå kunna hantera fall där inga kontrakt har varit rådande? Jag har inte skrivit kontrakt med alla personer i världen om att de inte får bryta sig in i mitt hus men det betyder inte att de får bryta sig in i mitt hus då det är en klar rättighetskränkning. Och mitt skyddsbolag kan ju inte heller gripa vem de vill och straffa dem utan bevis, och om de får det så finns det ju inte särskilt mycket som stoppar skivbolagen att "straffa" piratebay.

Det är sant. Men dessa kommer att få stöd ifrån alla som vill ladda ner så det är inte direkt skivbolagen mot Piratebay utan skivbolagen mot PirateBay och alla nedladdare som prenumerar på tjänsten "skydd från upphovsrättsförespråkare".

Javisst kan de det, men jag utgick från att det här var ett fall där man klart kan se i förväg vad det finns för eventuell konflikt och därmed kan hantera det i förhand. Detsamma skulle gälla mellan alla laglydiga personer om vad man skall göra med personer som inte är laglydiga (som brottslingar eller skivbolag som börjar slå folk) och som inte har några kontraktsrättsliga förbindelser med andra delar av rättsväsendet.

Och skivbolagen får stöd ifrån alla som tycker att immaterialrätt är rätt, i slutändan blir ändå resurserna i skivbolagens fördel.

Jag skyller på att jag är trött i huvudet efter en lång dag, men jag förstod inte riktigt vad du menade. Ska domstolarna hantera konflikten mellan skivbolag och piratebay i förhand? Och eftersom det finns konkurrerande domstolar så kan skivbolaget mycket väl se till att en domstol som är positiv till immaterialrätt används i konflikten.

För övrigt, alla de som köper skydd från upphovsrättare har ett direkt incitament att göra det (så länge det finns en risk att bli attackerad och krävd på pengar), men vad har vanliga människor för incitament att ge pengar till skivbolagen för att dessa skall upprätthålla det de upplever som sina rättigheter? Att upprätthålla en sådan lag för dessa oberörda verkar vara en offentlig vara, vilket gör det svårt att få tillräckligt mycket pengar till det.

Lag under anarki skapas, likt alla andra system, utifrån vilka lagar folk är beredda att arbeta för att upprätthålla. Mer konkret kommer dessa lagar uppräthållas genom att man kontrakterar med föreningar om vilka rättigheter dessa skall skydda en mot, och dessa ordnar sedan bestämmelser med andra föreningar som har klienter som vill leva under andra lagar och så bestämmer dessa på förhand hur en sådan eventuell konflikt skall lösas. Det är inga domstolar involverade, nödvändigtvis eller gissningsvis.

För övrigt, alla de som köper skydd från upphovsrättare har ett direkt incitament att göra det (så länge det finns en risk att bli attackerad och krävd på pengar), men vad har vanliga människor för incitament att ge pengar till skivbolagen för att dessa skall upprätthålla det de upplever som sina rättigheter? Att upprätthålla en sådan lag för dessa oberörda verkar vara en offentlig vara, vilket gör det svårt att få tillräckligt mycket pengar till det.

För övrigt, alla de som köper skydd från upphovsrättare har ett direkt incitament att göra det (så länge det finns en risk att bli attackerad och krävd på pengar), men vad har vanliga människor för incitament att ge pengar till skivbolagen för att dessa skall upprätthålla det de upplever som sina rättigheter? Att upprätthålla en sådan lag för dessa oberörda verkar vara en offentlig vara, vilket gör det svårt att få tillräckligt mycket pengar till det.

Vidare skulle en grupp inte på egen hand kunna välja domare över en annan grupp som är med i rättsamhället, eftersom en sådan typ av regel ("Jag väljer domare i en konflikt mellan oss två") inte skulle accepteras av någon annan grupp i samhället, och om skivbolaget skulle försökt det kommer de i konflikt med alla andra i samhället. Konkurrerande domstolar innebär inte att man kan bli sin egen domare när man är i konflikt med andra.

Alla ser inte bara efter sitt rationella egenintresse, det finns de som är villiga att betala för upprätthållandet utav uphovsrätten genom skatt i nuläget, därför kommer rimligtvis många av dessa förespråkare att finansiera skivbolagens kamp mot fildelningssidorna.

Då bildas det rimligtvis olika föreningar som har olika lagar, då människor är olika. Och om vi då säger att skivbolagens förening ska skydda skivbolagen mot att deras material fildelas så är det ju upplagt för konflikt.

Disputes between two anti-capital-punishment agencies will, of course, go to an anti-capital-punishment court; disputes between two pro-capital-punishment agencies will go to a pro-capital-punishment court. What would happen in a dispute between an anti-capital-punishment agency and a pro-capital-punishment agency? Obviously there is no way that if I kill you the case goes to one court, but if you are killed by me it goes to another. We cannot each get exactly the law we want.

We can each have our preferences reflected in the bargaining demands of our respective agencies. If the opponents of capital punishment feel more strongly than the proponents, the agencies will agree to no capital punishment; in exchange, the agencies that want capital punishment will get something else. Perhaps it will be agreed that they will not pay court costs or that some other disputed policy will go their way.

One can imagine an idealized bargaining process, for this or any other dispute, as follows: Two agencies are negotiating whether to recognize a pro- or anti-capital-punishment court. The pro agency calculates that getting a pro-capital-punishment court will be worth $20,000 a year to its customers; that is the additional amount it can get for its services if they include a guarantee of capital punishment in case of disputes with the other agency. The anti-capital-punishment agency calculates a corresponding figure of $40,000. It offers the pro agency $30,000 a year in exchange for accepting an anti-capital-punishment court. The pro agency accepts. Now the anti-capital-punishment agency can raise its rates enough to bring in an extra $35,000. Its customers are happy, since the guarantee of no capital punishment is worth more than that. The agency is happy; it is getting an extra $5,000 a year profit. The pro agency cuts its rates by an amount that costs it $25,000 a year. This lets it keep its customers and even get more, since the savings is more than enough to make up to them for not getting the court of their choice. It, too, is making a $5,000 a year profit on the transaction. As in any good trade, everyone gains.

Det hade naturligtvis inte kunnat ske så öppet och så osmidigt, men i en industri så stor tror jag absolut att man hade kunnat slingra sig väldigt mycket.

Rent historiskt verkar detta vara en ganska ny idé i rörelsen; makarna Tannehill skall ha varit för IP, Rothbard var emot patent men för upphovsrätt och Friedman var/är ambivalent (jag har inte sett ett konkret uttalande från honom han tar bara upp för och nackdelar). Men nu stämmer det väl.