Den stora tråden om socialbidrag/försörjningsstöd

Vilket jävla gnäll. Tror du vet med dig själv att du hade kunnat skaffa dig jobb under den här tiden. Du är ju varken utvecklingsstörd, somalier eller fängelsekund.

Hett tips kanske hade varit att sluta spendera tid på att tycka synd om dig själv och fokusera på att söka lite jobb istället? Trettio i månaden, vad fan är det? Testa 300.

Jag tror att de flesta svenskar inte är medvetna om hur mycket av det sociala skyddsnätet som blivit nermonterat de senaste årtiondena i takt med att Sverige avvecklats. När det gäller socialen så är det beroende på vilken kommun man bor i, i de stora ghettokommunerna kan man som svensk glömma att få någon hjälp då det finns nysvenskar med rent absurda problem som risk för fittstympning/balkongdyk eller clockworkorangekriminiellt beteende som går före pga sina extrema behov. Har man turen att bo i Danderyd så är det lättare.


Det är därför extremt viktigt att spara pengar, ju fattigare du är desto hårdare måste du spara, och du ska gärna ha en stor släkt/rika hjälpsamma vänner. Händer det något oförutsett måste du slanta själv. Så gör inte som dumsvensson och bränn 110% av din inkomst på boende/bil/semester med mera. TS måste inrikta sig på att leva fattigt och sparsamt hela livet givet den yrkesinriktning han valt.

Tjena nu vet jag inte om jag är helt rätt iofs. Men uppskattar om jag i så fall skickas rätt.

Kommer bli en del ''wall of text'' men ska försöka hålla det så kort och sakligt som möjligt.

Iallafall.

Efter 3 år på högskolestudier som avslutades nu i början av juni så flyttade jag tillbaka till min hemstad för att försöka mig på ett nytt självförsörjande liv.

Dock har det gått dåligt med jobbdelen, och socialen har då försörjt mig sedan dess.
Sommaren var inga större problem. Fick en trevlig ung man som socialsekreterare (student själv för den delen) som var hjälpsam att få mig på rätt spår.
Jag gjorde vad jag blev tillsagd för att vara berättigad detta försörjningsstöd och gick först och skrev in mig som arbetssökande på AF och gick sedan på ett kort infomöte som verkligen inte gav mig speciellt mycket. Satt med mestadels (förmodligen bara) nyexaminerade gymnasieelever som såg både rädda och vilsna ut medans någon kvinna berättade ytligt vad AF var för något och vilka tjänster de hade att erbjuda. (Något som jag redan hört 3-4 gånger innan då jag har sommarjobbat osv tidigare).

Efteråt pratade jag med någon kvinna och vi gjorde en handlingsplan och hon nämnde kort att jag skulle höra av mig i september (ca 3 månader senare) och berätta hur min status var.

Fortsatte söka jobb på egen hand och redovisa minst 15 sökta jobb i månaden (brukade dock skicka in runt 30) och det var inga problem detta. I mitten på augusti had jag lyckats hyra min brors lägenhet i andra hand, vilket socialen tyckte om. ''Ett steg på vägen till självständighet'' lät det. Sen ville socialen att jag skulle börja med jobbcoaching tills jag var berättigad att få ingå i ''Jobbgaranti för Ungdomar'' och jag då kunde få söka aktivitetsstöd (ca 3000 kr/mån) av FK om jag varit arbetslös i minst 3 månader (vilket sades väldigt löst). Detta var inget problem.
Jag gick dit 2 ggr i veckan/2 tim per gång (vilket var obligatoriskt) samt 2gg/v för personlig och grupp coaching som jag själv ansökte om att få göra.
Jag skötte detta mycket noga och missade inte en enda gång och stannade flera gånger kvar för att göra klart de uppgifter jag fått. Min socialsekreterare slutade i detta skede för att fortsätta med sina studier, och jag fick en ny. En kvinna jag aldrig hann träffa innan hon själv blev mammaledig. Fick ytterligare en ny kvinna som vikarie för den föregående.

Så september rullade på men mitt stora misstag här var att jag glömde att höra av mig till AF angående min status. Dock fick jag ingen som helst påminnelse/varning varken per telefon, mail, sms eller brev (de hävdar dock att de skickat ett brev men jag är övertygad att ett sådant brev inte lästes av mina ögon) som sa att jag skulle höra av mig inom ett givet datum.
Jag fortsatte ovetandes att gå på jobbcoachingens föreläsningar och personliga utvecklingskurser tills några veckor senare när min coach sa till mig att jag blivit utskriven från AF och om jag visste detta. Det visste jag verkligen inte utan tog mig så fort jag kunde till arbetsförmedlingen för att rätta till detta.

Jag skrev in mig igen och personen där sa att det var tur att jag var snabb nog (vart utskriven ca 24 dagar) och om jag väntat en vecka till så hade jag blivit av med dessa 3 månader och hade fått börja om. Nu slapp jag detta dock blev min jobbgaranti förskjuten 3 veckor och kan därmed söka pengar av FK efter denna tiden.

Detta tyckte inte socialen om och nekade mig ersättning för november månad med motiveringen att jag ''inte gjort tillräckligt för att hitta andra sätt att försörja mig och förlorat min rätt till aktivitetsstöd''. Jag hävdade dock att jag visst gjort vad jag kunnat. Hade fortfarande full närvaro hos jobbcoachen och att det är uppenbart att jag inte skulle missat ett sådant tillfälle om jag hade fått tillräckligt med information, dels hur viktigt det var att jag var med i Jobbgarantin, dels att jag inte fått någon påminnelse av någon, varken från soc eller AF. Och AF skickade ironiskt nog iväg ett sms som påminde mig om ett infomöte här om dagen, vilket bara visar hur lätt de kunnat göra detta även med uppföljningen.

Så jag sa till min socialsekreterare att okej om nu dessa 3000 kronorna var så viktiga (som jag ändå inte hade fått förrän i dec, jan eftersom jag kan först börja söka UG först när jag blivit registrerad vilket är ca en vecka efter blankett var inlämnad och sen skulle FK ta ca 6-8 veckor på sig innan några pengar skulle kunna betalas ut) så kunde de räkna med dessa teoretiska pengarna och betala mig resten. Jag fick väl helt enkelt ta mitt straff för min mänskliga klantighet (som jag förvisso fortfarande tycker att soc och AF bär visst ansvar över).

Nej detta dög inte heller och efter överklagan så stod beslutet fast.
Inga pengar skulle betalas ut och jag hade ju hyra, räkningar och allmän levnadskostnad att stå för. Som svar till detta fick man ''Du kan väl låna av någon?''.
''Som om jag inte redan gjort det? Hade väl inte suttit här om jag inte absolut måste.''
De ville dessutom att jag ändå skulle fortsätta på jobbcoachen trots att jag inte ens fick pengar till busskort utan fick svaret att ''du kan ju gå'' denna biten på en halvmil i höstväder som är illa nog med kollektivtrafik. Har även fått ringa min mobiloperatör och bett om förskjutning av min telefonräkning vilket de tacksamt gick med på. Dock blir ju räkningen dubbelt tills nästa gång. Dock har ju andra skulder jag inte kunnat betala tack vare detta lagts på hög och känner verkligen hur den högen bara blir större och större.

Så efter en massa bråk fram och tillbaka och tyket och dåligt bemötande så gick jag till socialjouren för ett sista försök att iallafall få hyran betald, så jag slipper åka ur och kanske något matkort. Här blev jag bemött lika illa där de menar att dom inte vill gå över sina kollegor och att det inte finns motiv att jag ens skulle få nödpengar till mat. ''Det får jag ta upp med min sekreterare'' (den som redan nekat mig vid behovet tidigare).
Och här kom svaret ''Du kan väl äta hos kompisar'' och då gick jag bara därifrån.

Har nu fått sälja av flera av mina saker på diverse säljsidor för att kunna få ihop till något.
Känns helt jäkla förjävligt att dom praktiskt taget ger mig fingret och är så sjukt hårda i sin bedömning trots att jag visat att jag sköter mig och gör så gott jag kan för att ta mig ur denna arbetslöshet och fattigdom.

Kan tillägga att jag är svensk, född i sverige av svenska föräldrar även vars föräldrar var svenska. Jag har inte blivit dömd för något brott (kan väl erkänna några rackartyg som barn men inget att jämföra med fängelsestraff). Har gått ut grundskola, gått ut gymnasiet och högskola och haft praktik i Los Angeles tidigare i år.


Så ja det är min historia och tackar för att ni orkat läsa er igenom det.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt mer än att jag ville ha ur min historia och kanske är det någon här som gått igenom något liknande? Hur gick det sedan för er? osv.

Tackar för mig// Fynite

Nu är ju den här frågan relativt ny då avslaget kom för ca 2 veckor sedan och har sedan försökt medla fram och tillbaka. Som det ser ut nu så kommer jag givetvis att söka även jobb som dessa. Men nu hör till att min situation ser ut så här NU och att en lön kommer ut om en månad hjälper mig inte speciellt mycket. Dessutom har jag varken pengar till resa till/från jobbet samt att ha något att äta. Men klart kan väl lifta varje dag samt äta kopieringspapper till middag.

Synd och synd. Jag erkänner mitt ansvar i den här frågan och försöker göra det bästa av situationen och tycker heller inte att mina krav mot socialen är allt för höga.

Min dotter var i exakt samma situation för några år sedan jag hjälpte henne att överklaga och hon fick rätt. Kanske beror det på hur man formulerar överklagan. I hennes fall motiverade dåvarande länsrätten det med att hon dokumenterat sökt de jobb som passade och att en missad tid hos AF därför inte spelade någon roll för rätten till bistånd. Men det ser tyvärr olika ut vid olika domstolar. Likhet inför lagen är en chimär i det här landet. Statistiken visar att skuilnaden är stora mellan olika förvaltningsrätter och kammarrätter om den enskilda medborgaren eller soc vinner i tvister med liknande bakgrund.

Förstår att du hamnat i en knepig sits, ifrågasätter absolut inte det, missförstå mig inte.
Ser bara inte poängen i att det skulle vara bättre att vara arbetslös än att ta ett "skitjobb". Förklara gärna för mig.

Har du överklagat till förvaltningsrätten och fått avslag? Viktigt att du överklagar i tid. Vid eventuellt avslag kan du gå vidare till kammarrätten.

Ring enhetschefen, förklara din situation och att du behöver hjälp NU, ge dig inte. Om personen vägrar lyssna, ring Socialstyrelsen och begär att få tala med tillsynsenheten och lägg fram problemet där. Be dom att ta kontakt med socialförvaltningen. Det låter som att sociala behöver en påminnelse om att de inte är till för att jävlas med folk.

De har helt klart brustit i sin information till dig och kan inte lägga det på dig.
Du kan också göra en JO-anmälan.

Tjena nu vet jag inte om jag är helt rätt iofs. Men uppskattar om jag i så fall skickas rätt.

Kommer bli en del ''wall of text'' men ska försöka hålla det så kort och sakligt som möjligt.

Iallafall.

Efter 3 år på högskolestudier som avslutades nu i början av juni så flyttade jag tillbaka till min hemstad för att försöka mig på ett nytt självförsörjande liv.

Dock har det gått dåligt med jobbdelen, och socialen har då försörjt mig sedan dess.
Sommaren var inga större problem. Fick en trevlig ung man som socialsekreterare (student själv för den delen) som var hjälpsam att få mig på rätt spår.
Jag gjorde vad jag blev tillsagd för att vara berättigad detta försörjningsstöd och gick först och skrev in mig som arbetssökande på AF och gick sedan på ett kort infomöte som verkligen inte gav mig speciellt mycket. Satt med mestadels (förmodligen bara) nyexaminerade gymnasieelever som såg både rädda och vilsna ut medans någon kvinna berättade ytligt vad AF var för något och vilka tjänster de hade att erbjuda. (Något som jag redan hört 3-4 gånger innan då jag har sommarjobbat osv tidigare).

Efteråt pratade jag med någon kvinna och vi gjorde en handlingsplan och hon nämnde kort att jag skulle höra av mig i september (ca 3 månader senare) och berätta hur min status var.

Fortsatte söka jobb på egen hand och redovisa minst 15 sökta jobb i månaden (brukade dock skicka in runt 30) och det var inga problem detta. I mitten på augusti had jag lyckats hyra min brors lägenhet i andra hand, vilket socialen tyckte om. ''Ett steg på vägen till självständighet'' lät det. Sen ville socialen att jag skulle börja med jobbcoaching tills jag var berättigad att få ingå i ''Jobbgaranti för Ungdomar'' och jag då kunde få söka aktivitetsstöd (ca 3000 kr/mån) av FK om jag varit arbetslös i minst 3 månader (vilket sades väldigt löst). Detta var inget problem.
Jag gick dit 2 ggr i veckan/2 tim per gång (vilket var obligatoriskt) samt 2gg/v för personlig och grupp coaching som jag själv ansökte om att få göra.
Jag skötte detta mycket noga och missade inte en enda gång och stannade flera gånger kvar för att göra klart de uppgifter jag fått. Min socialsekreterare slutade i detta skede för att fortsätta med sina studier, och jag fick en ny. En kvinna jag aldrig hann träffa innan hon själv blev mammaledig. Fick ytterligare en ny kvinna som vikarie för den föregående.

Så september rullade på men mitt stora misstag här var att jag glömde att höra av mig till AF angående min status. Dock fick jag ingen som helst påminnelse/varning varken per telefon, mail, sms eller brev (de hävdar dock att de skickat ett brev men jag är övertygad att ett sådant brev inte lästes av mina ögon) som sa att jag skulle höra av mig inom ett givet datum.
Jag fortsatte ovetandes att gå på jobbcoachingens föreläsningar och personliga utvecklingskurser tills några veckor senare när min coach sa till mig att jag blivit utskriven från AF och om jag visste detta. Det visste jag verkligen inte utan tog mig så fort jag kunde till arbetsförmedlingen för att rätta till detta.

Jag skrev in mig igen och personen där sa att det var tur att jag var snabb nog (vart utskriven ca 24 dagar) och om jag väntat en vecka till så hade jag blivit av med dessa 3 månader och hade fått börja om. Nu slapp jag detta dock blev min jobbgaranti förskjuten 3 veckor och kan därmed söka pengar av FK efter denna tiden.

Detta tyckte inte socialen om och nekade mig ersättning för november månad med motiveringen att jag ''inte gjort tillräckligt för att hitta andra sätt att försörja mig och förlorat min rätt till aktivitetsstöd''. Jag hävdade dock att jag visst gjort vad jag kunnat. Hade fortfarande full närvaro hos jobbcoachen och att det är uppenbart att jag inte skulle missat ett sådant tillfälle om jag hade fått tillräckligt med information, dels hur viktigt det var att jag var med i Jobbgarantin, dels att jag inte fått någon påminnelse av någon, varken från soc eller AF. Och AF skickade ironiskt nog iväg ett sms som påminde mig om ett infomöte här om dagen, vilket bara visar hur lätt de kunnat göra detta även med uppföljningen.

Så jag sa till min socialsekreterare att okej om nu dessa 3000 kronorna var så viktiga (som jag ändå inte hade fått förrän i dec, jan eftersom jag kan först börja söka UG först när jag blivit registrerad vilket är ca en vecka efter blankett var inlämnad och sen skulle FK ta ca 6-8 veckor på sig innan några pengar skulle kunna betalas ut) så kunde de räkna med dessa teoretiska pengarna och betala mig resten. Jag fick väl helt enkelt ta mitt straff för min mänskliga klantighet (som jag förvisso fortfarande tycker att soc och AF bär visst ansvar över).

Nej detta dög inte heller och efter överklagan så stod beslutet fast.
Inga pengar skulle betalas ut och jag hade ju hyra, räkningar och allmän levnadskostnad att stå för. Som svar till detta fick man ''Du kan väl låna av någon?''.
''Som om jag inte redan gjort det? Hade väl inte suttit här om jag inte absolut måste.''
De ville dessutom att jag ändå skulle fortsätta på jobbcoachen trots att jag inte ens fick pengar till busskort utan fick svaret att ''du kan ju gå'' denna biten på en halvmil i höstväder som är illa nog med kollektivtrafik. Har även fått ringa min mobiloperatör och bett om förskjutning av min telefonräkning vilket de tacksamt gick med på. Dock blir ju räkningen dubbelt tills nästa gång. Dock har ju andra skulder jag inte kunnat betala tack vare detta lagts på hög och känner verkligen hur den högen bara blir större och större.

Så efter en massa bråk fram och tillbaka och tyket och dåligt bemötande så gick jag till socialjouren för ett sista försök att iallafall få hyran betald, så jag slipper åka ur och kanske något matkort. Här blev jag bemött lika illa där de menar att dom inte vill gå över sina kollegor och att det inte finns motiv att jag ens skulle få nödpengar till mat. ''Det får jag ta upp med min sekreterare'' (den som redan nekat mig vid behovet tidigare).
Och här kom svaret ''Du kan väl äta hos kompisar'' och då gick jag bara därifrån.

Har nu fått sälja av flera av mina saker på diverse säljsidor för att kunna få ihop till något.
Känns helt jäkla förjävligt att dom praktiskt taget ger mig fingret och är så sjukt hårda i sin bedömning trots att jag visat att jag sköter mig och gör så gott jag kan för att ta mig ur denna arbetslöshet och fattigdom.

Kan tillägga att jag är svensk, född i sverige av svenska föräldrar även vars föräldrar var svenska. Jag har inte blivit dömd för något brott (kan väl erkänna några rackartyg som barn men inget att jämföra med fängelsestraff). Har gått ut grundskola, gått ut gymnasiet och högskola och haft praktik i Los Angeles tidigare i år.


Så ja det är min historia och tackar för att ni orkat läsa er igenom det.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt mer än att jag ville ha ur min historia och kanske är det någon här som gått igenom något liknande? Hur gick det sedan för er? osv.

Tackar för mig// Fynite