Tror du på Gud?

Ok, fattar vad du menar.

Gör det något om jag hädanefter kallar dig för "Facit" i diskussionen över vår existens?
Du som har sett alla dessa youtubeklipp och allt.

Jag tror på enhörningar, liksom på tomten. Inte att de finns som verkliga levande fysiska gestalter, men de finns absolut i en annan dimension, nämligen i vår fantasi och vår föreställningsförmåga, och eventuellt också i någon parallell verklighet, fast det är ju svårt att veta. Men hur kan vi tala om enhörningar och tomtar om vi inte kunde framkalla bilder av dessa väsen inom oss, och det vi kan föreställa oss måste väl sägas utgöra någon slags verklighet det också, eller hur?

Likadant är det med Gud. Så fort vi nämner det ordet så får vi någon slags association till något, som vi antingen säger att vi tror existerar i verkligheten eller inte. Att Gud existerar är dock bortom allt tvivel, annars skulle vi inte ens kunna benämna det, som i fallet med enhörningarna och tomtarna. Frågan är dock om Gud är något som existerar i den verkliga verkligheten, eller i någon annan verklighet, eller enbart i vår föreställningsverklighet.

Men först måste vi ändå defeniera vad vi menar med Gud, annars kanske vi pratar om helt olika saker. För mig är Gud summan av allt som existerar, allt som ryms i Universum med andra ord, och därmed lever vi alla i och av Gud och att Gud skapat allting av sig själv, sin egen energi, och det helt enkelt för att det troligen inte fanns någon annan energi att skapa av. Och är Gud detta så kan ingen ifrågasätta Guds existens. Det man kan ifrågasätta är om det verkligen är så, att Gud är allt.

Janne T.

Fråga dig själv samma sak. Sluta tjata någon gång, jag har ju redan svarat tillräckligt. Du får lära dig att leva med mitt svar. Du uttrycker dig som en tolvåring, jag förstår inte ens vad du är missnöjd över!

Studera Richard Dawkins och hans ideer. Då behövs ingen gud. Det som finns är helt otroligt fantastiskt och hur det har skapats under årmiljonerna.

Vad tror du på då?

Du säger att du biter dig i tungan för att du inte vågar säga vad du tror och tycker.

Jag säger att du bör köra på med dina åsikter.
Vad är det du är rädd för skulle kunna hända? Att andra människor skulle uppfatta dig som en "12-åring". Att du skulle kunna ge sken av att vara mindre vetande?

Av det jag läst hitintills av det du skriver verkar ju du mest pladdra massa ateistiska plattityder utan eftertanke.

Har studerat Richard Dawkins och förundras hur man rakt av kan köpa det konceptet han säljer.

Blev ju inte direkt mer ateistisk av denna vetare, om man säger så.

Okej, en gång för alla då. Jag tror inte på gud. Jag tror inte på någon i himlen. Jag tror inte på en skapare. Jag tror inte på ett liv efter döden. Jag tror inte på en mening med livet, annan än den vi själva ger det. Jag tror inte på gott eller ont. Jag tror på materia. Jag tror på energi. Jag tror på tankar, känslor och det jag kan ta på. Jag vet inte hur jorden eller universum kom till och jag vet inte vilken teori om detta jag gillar bäst. Alltså tror jag inte på någon särskild teori tillsvidare. Men det finns inget jag tror på så lite som de religioner där det ingår att man ska be. Till vad, till vem? Jag tror inte på offer, på synder, på dygder, på böner, på altruism, på en domedag. Jag köper till stor del vad som undervisas i skolan, även om jag ifrågasätter även det.

Kan du förstå min undran utan att vara så defensiv.

Ser att du radar upp en massa idéer som du förkastar utan eftertanke.

Blir lite nyfiken på vad det är som gör att du tex. inte tror på ett liv efter döden?
Hoppas att du inte tar mina frågor som kritik. Skulle själv vilja vara lika övertygad som dig.

Detta beror väl på att alla människor har grundläggande idéer som världen; sina "axiom" man utgår från. Hamnar något i ett fack man redan kasserat behöver man inte omvärdera det (ungefär som man slänger reklamen man får hem i brevlådan, men sparar lönespecifikationen; man måste inte läsa alla sidor i reklambladet för att försäkra sig om att man verkligen inte vill köpa något av det som reas ut).

Jag tar det inte som kritik mot mig, men du verkar kritisera ditt eget förstånd. För din skull svarar jag väl då, du verkar ha det svårt eftersom man måste vara så överrtydlig.

Jag är inte defensiv. Men vet du vad ignosticism är? Kolla upp det annars. Jag är nog rätt ignostisk av mig. Varför skulle det finnas en gud? Var är bevisen för det? Folk tror att de ser gud i köket eller att de är utvalda och så vidare och plötsligt blir de superreligiösa och bör kors om halsen och börjar säga nej till sånt som är roligt i livet: som att knulla runt, supa, spela ut folk mot varandra och liknande. De blir liksom små helgon. Och allt är för att de tror att de kommer belönas när de dör? Hur dum i huvudet får man bli?! Vi vet bara att vi har EN chans att leva, EN chans att göra så mycket som möjligt, EN chans att uppfylla våra drömmar och ta för oss av allt som livet erbjuder. Hur kan man kasta bort det för ett eventuellt gott efterliv? Det här kanske är allt? Efteråt kanske allting är svart och tomt och medvetslöst?

Allting som har med frågan om gud att göra är ju rena rama spekulationerna. Det finns inga svar eller bevis varken för eller emot. Men eftersom det låter som magi att det skulle finnas någon allsmäktig person som vakar över oss och att vi skulle komma till nåt jävla dödsrike när vi dött så tvivlar jag på att det ligger någon sanning i det. För mig är gud som tomten eller påskharen. Det är roligt tills man inser att det varit på låtsas hela tiden. Fast med gud tar det kanske hela livet innan man inser att det bara var påhitt, om man någonsin gör det. Och om, OM (för mig finns dock inga om), gud finns så kommer ingen kunna bevisa det ändå. Jag tror inte jag skulle tro på att gud fanns om han så talade till mig från molnen.

Det är knasigt att man kan vara vuxen och tro att sagoväsen existerar. Jag kanske borde gå ut med att jag såg en drake i tisdags? Om jag sen säger att drakens hjärta blev till när gud klippte av nageln på sin stortå kanske jag lyckas lura några få. Sen kan jag författa en bibel och påstå att det var draken som sa åt mig vad som skulle skrivas.

Varför tror du folk förkastar tro utan eftertanke?

Det här kan vara det vettigaste inlägget i tråden.