Ensamstående mamma som knappt har råd till mjölk

Jag skulle vilja höra från "ensamstående mammor som måste räkna enkronor" som politikerna brukar ta som exempel. Är nyfiken på hur man kan ha så oerhört dålig ekonomi i Sverige. Var jobbar ni? Var bor ni? Vad har ni för utgifter? Vad tjänar ni? osv. osv.

Vill också veta!

Vart är ni? Ni kanske inte har råd med dator/internet?
Någon som vet vart dessa hänger?

Räcker med att bli arbetslös, utstämplad och nollad av systemet.

Det är inte dessa jag söker. Jag söker arbetande mödrar som påstår att de inte får tillvaron att gå ihop. Jag är nyfiken på var felet ligger.

Inte ett enda seriöst svar. Bara nedvärderande kommentarer i Flashback-anda. Vi är å andra sidan på Flashback, så det kanske inte är så konstigt.

Anledningen till att jag vill veta är för att jag gärna skulle vilja förstå hur dessa har det. Någon skickade in någon kommentar vid partiledarutfrågningen. Hon var tydligen en arbetande ensamstående trebarnsmamma som knappt hade råd till mat. Då undrar jag hur en arbetande trebarnsmamma knappt kan ha råd till mat.

Hon kanske inte är lågavlönad, men vi utgår ändå från botten. Säg att hon är en undersköterska/vårdbiträde mellan 35-44 år, och bor i något litet samhälle eller långt ut i någon Stockholmsförort. Bara för att verkligen vara fördomsfull (måste ju utgå från något). Då tjänar hon (som snittundersköterska) 20100 kronor. Säg att denna förort är Täby, bara för att ta ett exempel (och kunna räkna ut skatten). Hon är inte med i Svenska kyrkan.

Då har hon alltså 15 734 kronor kvar efter skatt. Barnbidraget är på 1050 för första barnet och 1100 för andra barnet. Det är alltså 17884 kronor.

Vad kan hon betala i hyra i förorten? Säg 7000:- med el och allt, vilket är att ta i tycker jag, men låt gå. Det är 10884 kvar till mat och kläder. Sen ska det såklart betalas eventuell mobiltelefon, kollektivtrafikkort osv. osv. Men ändå... 10844 bör väl inte vara extremt snålt?! Vart går dessa pengar? Finns det inget man kan rationalisera bort?

Många kvinnor är deltidsarbetare pga att de också har barn att sköta. Dessutom är kvinnors löner längre än män

Men om de jobbar inom handels eller liknande heltid för 105kr/h, 17850 per månad, 12138kr efter skatt (32%) blir det till slut inte så mycket kvar.

Nu tog jag ett exempel ur SCB som just rör undersköterskor/hembiträden etc. Och jag tog upp snittet för just kvinnor i dessa yrken (källa SCB).

Att de väljer att jobba deltid är ju något de får skylla sig själva för. Det finns väl barnpassning? Dagis?

Har de inte råd med mjölk har de knappast dator och än mindre någon internetuppkoppling, ring runt lite random till nåt förortsghetto istället eller fråga ut lite folk utanför Lidl eller soc-kontoret.

Låt oss använda oss av konsumentverkets siffror. Vi utgår från en mamma med tre barn i tonåren som samtliga går i högstadiet eller gymnasiet. För att inte räknas som trångbodd ska alla familjemedlemmar ha varsitt rum, kök och vardagsrum oräknat (http://www.boverket.se/Boende/Sa-bor...Trangboddhet/). Således behöver familjen ha en femma, som i Stockholm kostar runt 8000-9000kr per månad att hyra. Enligt konsumentverket "ska" man lägga minst en tusenlapp per vuxen eller tonåring på mat (exklusive lunch), och då är det väldigt lågt räknat. Alltså måste vi lägga till 4000kr i budgeten. Kläder och skor beräknas kosta 530kr per månad, dvs +2160kr.

Med bara dessa poster inräknade är vi i uppe i ca 15000kr. I den summan är inte försäkringar, nöjen och fritid, klassresor, inköp av saker till hemmet såsom möbler, köksutrustning, tv, dator osv inräknat. Inte heller semester, restaurangbesök och annat "onödigt" finns med i budgeten. Utöver ovanstående får vi nog räkna med att familjemedlemmarna måste ta sig till skola och jobb på något sätt, så minst +690kr/månad (sl-kort) för transporter för mamman till och från jobbet måste läggas till i budgeten och då förutsätter vi ändå att barnen kan ta sig till skolan till fots och att de aldrig åker någonstans på fritiden.

Är det svårt att förstå att det kan vara nödvändigt att vända på kronorna för dessa mammor (eller pappor för den delen) om de tjänar runt säg 20000kr per månad?

Det man skall ifrågasätta och förfäras över är väl att det är just ensamstående _mammor_ som nämns.

Var tog papporna vägen i detta jämställda samhälle?

Låt gå för att kvinnorna får vårdnaden i 80% av fallen eller hur det är ..

Jag undrar hur man kan hamna i den sitsen? Hur går det till när man blir ensamstående (trebarns)mamma?

Min spontana gissning är att pappan känner när första barnet kommer (kanske oplanerat osv) att "Shit det här funkar inte, jag kan inte greja det här, mitt liv är slut om jag stannar" osv. Pappan lämnar.

Detta efter första barnet, men efter tredje? Sen ska det väl till att pappan har tillräckligt med problem för att mamman ska få ta hand om alla tre, och dessa problem skall väl ha uppkommit alternativt ökat i omfattning i den senare delen av barnatillverkningen.

Lite flummiga tankar (ja, jag är trött) men min poäng är att jag inte ser någon kort och naturlig väg till att bli ensamstående trebarnsmamma. Någon som vet får gärna förklara.

Prioriteringar!
Många prioriterar nog cigg, vin, krogsvängar, fika på stan, tatueringar osv före annat.