Liberalism är en fasad, en fallasi och Trojansk häst för totalitarism.
Hårda ord, men de behövs. De behövs för att spräcka er bubbla och ta ner er på jorden igen. Jag är starkt mot liberalismen som idé, det gäller samtliga former av den. Men jag ska inte starta någon pajkastning eller stå och skrika som ett AFA-mongo, utan här kommer ett inlägg av strukturerad kritik.
Om man tar en titt på själva namnet, "Liberalism", så är det redan där tydligt att just frihet är det centrala i ideologin. Är detta verkligen ett problem? Gillar jag inte frihet? Är jag en frihetshatande terrorist? Nej, verkligen inte. Men jag anser att personifiera sig som "frihet" i sin renaste form, väcker många frågor, jag ska ställa några och utveckla mitt resonemang.
- Vad innebär egentligen frihet?
Ja, rent konkret, vad sjutton innebär det? Ska vi ha frihet att göra precis vad vi vill, så länge det inte kränker andras frihet och intressen? Ska vi få resa vart som helst, få medborgarskap var som helst? Det kräver ju att vi har en totalt globaliserad värld, där alla geografiska platser har samma standard. Det kräver att vi ger upp vår etniska och nationella identitet för att kunna bli kosmopolitiska, "fria" konsumenter. Med andra ord, vill man alltså krossa alla fungerande nationella institutioner som fungerar och ersätta dem med andra, globaliserade sådana. Allt gammalt ses som förtryckande, dogmatiskt och bakåtsträvande.
Eftersom detta är Flashback är det uppenbart in på frågan om yttrandefrihet. Detta är också en central punkt hos liberalismen, alla ska få yttra sin åsikt. "Jag delar inte din åsikt, men är beredd att gå i graven för din rätt att yttra den." är som bekant ett välkänt citat som felaktigt tillskrivs Voltaire. Att det var en kvinnlig bekant till honom som sa det är en annan femma. Men det här är vad liberaler tror att de står för. Säg mig då, får man verkligen säga precis vad man vill? Nej, självklart inte. Man får inte hetsa mot andra folkgrupper eller minoriteter. Detta kallas för "hatbrott". Det är ganska diffust, eftersom gränsen mellan kritik och hat oftast suddas ut helt och hållet. Revisionism är det tydligaste exemplet på det. Man får överhuvudtaget inte ifrågasätta en viss händelse som skedde i mitten av 1900-talet. Minsta lilla kritik gentemot detta är i flera länder faktiskt förbjudet, och liberaler tycks faktiskt försvara detta. Är det frihet att yttra sina tankar och åsikter? Självklart inte. Mer om detta längre ner.
Individer ska tydligen få påstå precis vad det vill, så länge det inte är "hat".
- Har alla människor lika värde?
Hos liberaler är människors okränkbara lika värde mycket centralt. Alla är individer, alla är jämlikar, alla är likadana. Det är kontentan av vad som sägs. Men är vi likadana? Finns det verkligen inga skillnader mellan individer? Jo visst gör det, även liberaler inser det. Men här kommer ett intressant dubbeltänk. Människor har lika värde men är inte likadana, hur kan man då ha samma värde? Är värdet instrumentellt? Subjektivt? Sentimentalt? Monetärt? Ingen värderar människor lika, alltså finns inget reellt "människovärde". Min flickvän och min familj ser jag som mer värdefulla än några anonyma typer jag aldrig träffat. Om tio tusen dör i en gasexplosion i Kina bryr jag mig inte nämnvärt men om min flickvän bryter handleden berörs jag. Det kan vi inte komma ifrån, just eftersom människan är ett flockdjur som värderar sin "flock" framför allt annat. Tribalism är en ideologi som följer detta, men även olika former nationalism. Det liberaler gör fel är att vara ospecifik i sin beskrivning och samtidigt ignorera människors faktiska olikheter.
Demokratin hänger ihop med detta. Rösträtt ska vara en allmän rättighet, helt utan krav på motprestation. Som om att lägga en lapp i en låda skulle påverka någonting. Hela konceptet är absurt. En hop individer kan hamna på en kandidatpost helt utan förmåga och merit till sin uppgift, och ska väljas "av folket". Eftersom rösträtten inte kräver annat än ett medborgarskap och en ålder och gemene väljare inte har tid att vara insatt i politik, röstar man helt enkelt efter hur väl de olika kandidaterna profilerat sig i valrörelsen. Med andra ord, hur stort medialt utrymme de har fått. Det spelar ingen roll hur vettigt, logiskt eller korrekt en tes är, utan det handlar om vem som har störst resurser för att exponera sig. Är detta "demokratiskt"? Är det en kamp på lika villkor? Att bara de med resurser och kontakter kan komma till tals, och de som tycker annorlunda, tystas och svartmålas samtidigt? På så vis ligger makten hos medierna och som väljer att exponera de kandidater som rimmar bäst med deras ideologi. Och på samma sätt ligger även makten hos de storföretag som finansierar valrörelsen för sina respektive favoritpartier. På så vis är det möjligt att en grupp människor med överlägsen kunskap och förmåga att styra ett land inte har en chans mot en grupp okunniga, obildade typer som har både median och företagen på sin sida.
Så i liberalers ögon människan är alltså en "fri" könslös, identitetslös, etnicitetslös konsument som vart fjärde år ska vallas fram till vallokalen och "demokratiskt" välja den som lyfts fram som "bäst" av folk som tycker samma sak. Det är inget annat en plepokratiskt förtryck. Vad sjutton är det för människosyn egentligen?
- Vad händer med de som kritiserar systemet?
Återigen det centrala problemet liberalismen, att det låter en handfull individer styra på tok för mycket. Så gott som all media i Sverige ägs av tre koncerner och staten. Kommer kritik mot ägarna och dess ideologi att få utrymme i media? Självklart inte! Det ger snarare utrymme för ägarna att svartmåla sina motståndare och tillskriva misshagliga kontexter på dessa medan meningsfränder lyfts fram som helgon. Det är inte mer än naturligt att det är så, men är det då rimligt att en liten grupp personer ska ha all den makt som media innebär? Meningsmotståndare De kallas av den "liberala pressen" för "antidemokrater", "rasister", "nazister", "terrorister", "fascister" och allt möjligt hemskt. Detta utan att de anklagade har någon som helst möjlighet att bemöta alla påståenden, eftersom hon står ensam emot ett monopol.
Nu blir det obehagligare, dessa "terroister" sägs utgöra ett hot mot staten och invånarnas liv och "frihet". Så därför måste vi leta upp dessa frihetshatande "antidemokrater" och ställa dessa inför rätta. The patriot act i USA är ett klockrent exempel på detta. En individ kan föras bort, utan förvarning, låsas in, utan rättegång, torteras och likvideras, för att man är en "terrorist". Nu har Sverige inte en sådan lagstiftning, än, men vi har gått över till en yrkesarmé. Så nu har vi en liten grupp med vapen som ställs mot en stor grupp utan vapen. En värnpliktsarmé har syftet att försvara landet från inre och yttre hot, för landets bästa. En yrkesarmé är till för att lyda order. I USA, som är mer liberalt än Sverige har man dessutom företag som Blackwater som utbildar soldater och har tillgång till högteknologiska vapen. Så en individ som har tillräckligt med resurser starta en privat armé och med fysiskt våld erövra "antidemokratiska" områden, i demokratins namn. Hur godtyckligt det än är, så finns det ingen som kan protestera, för medierna ägs av samma individer, politikerna ligger i deras händer och de tvekar inte att anklaga meningsmotståndare för "terrorister" och skrämmer därför den "fria" pöbeln till tystnad.
Personligen anser jag att liberalism är en av de mest hotfulla ideologierna som finns. Ingen ideologi är så farlig likt de som påstår sig vara för "frihet", men samtidigt inte drar sig för att likvidera "terrorister". Hos andra farliga ideologier, som marxism, är det totalitarismen som är det farliga, statens totala makt. Här är det ännu värre, här är det varken stater eller nationer som är mäktiga, här är det individer. Är det något vi har lärt oss av historien så är det att makt korrumperar. Om en handfull individer har all makt
i världen då är det mer eller mindre självklart att detta leder till någon form av förtryck. Och att detta förtyck tar sig i form av "individuell frihet", det är vidrigt. En genomsnittlig individ kan inte göra ett smack ensam, därför uppmuntrar man individualism, så att man får en befolkning av egocentriska och yra höns, totalt oförmögna att forma någon form av rörelse som makten inte råder över. Söndra och härska, det funkar alltid. Staten ska helst inte kontrollera någonting och aldrig hindra någon individs framgång eller verksamhet, så länge de inte "förtrycker" eller är "odemokratiska". Det är alltså inget problem, att en ensam individ kan i praktiken äga en världsbank, en global armé, ett globalt mediaherravälde och ett globalt resursmonopol. Det är tydligen inget problem med det, så länge de inte är "antidemokrater" eller "terrorister". Utan de är de goda, de är "anti-rasister", "anti-terrorister" och så vidare.
Summan summarum, Liberalism är till ytan en mer städad form av anarkism, fast i realiteten är det ett medel som låter ett fåtal girigbukar styra
en hel värld, allt i
frihetens namn.
Därför är jag inte liberal.
Tack för mig.
Nauðiz
