Olösta sexmord: Helena Jämiäluoma, Kankaanpää, Finland, 1972

Sexualmordet på den 17-åriga handelsstudenten Helena Jämiäluoma den 17 augusti 1972 är i sin fräckhet nära nog oöverträffat i Finlands brottsliga annaler. Det anser den finländska kriminaljournalistikens tungviktare Hannes Markkula, och han kan mycket väl ha rätt. Illgärningen begicks i en park i centrum av en liten stad, mördaren gick ytterst brutalt till väga, och liket låg kvar på platsen i flera timmar till allmänt beskådande.

Och mordet är alltjämt ouppklarat, 38 år och 4 dagar efteråt.

Kankaanpää är en typisk finsk landsortsstad, belägen i landskapet Satakunta, drygt fem mil nordost om Björneborg. Platsen är kanske mest känd som garnisonsort, samt för en av Finlands största källor, Kuninkaanlähde (Kungskällan). Den är uppkallad efter kung Adolf Fredrik, som med sitt följe rastade på platsen under sin resa i Finland år 1752. Idag är stadens folkmängd strax över 12.000 själar - då, år 1972, torde invånarantalet ha legat under 10.000.

Helena Jämiäluoma var lantbrukardotter från grannsocknen Jämijärvi och gick i handelsskola i Kankaanpää. Hon tillbringade sommaren där, sommarjobbade i en grillkiosk vid torget och bodde i en hyreslägenhet nära centrum. Hon var stark och ganska lång till växten - 178 centimeter - men till karaktären beskriven som lugn och tystlåten.

Den heta kvällen onsdagen den 16 augusti hade Helena varit ledig, och gått ut för att dansa. Exakt hur hon rörde sig under natten är inte helt klart, men den sista säkra observationen av henne gjordes vid torget strax efter midnatt. Hon var i sällskap med en man, som hon tycktes gräla med.

En manlig pensionär, som var ute för att rasta sin hund i parken invid Kuninkaanlähde, påträffade Helenas döda kropp vid femtiden på morgonen. Det var bara 15 meter till närmaste hus, och inte mer än 400 meter till Helenas egen bostad. Polisen larmades och började undersöka platsen.

Flickan var helt naken - hennes kläder påträffades spridda runt omkring i parken. Hennes ansikte och huvud hade fått flera slag av ett trubbigt föremål, eventuellt en sten. Senare undersökningar visade att hon dessutom hade utsatts för sexuellt våld.

Vad som förvånade många var att ortspolisen och länskriminalen lät kroppen ligga kvar på platsen i flera timmar, täckt med plast, innan den fördes bort. De flesta stadsbor och många utbölingar - det var torsdag och marknadsdag - kunde komma till parken och förfasa sig över blodsdådet.

En mängd tips strömmade in, men de ledde inte till resultat. En man som på en närbelägen bar hade handskats med blodfläckiga sedlar togs in för förhör, men han hade ett alibi. Den person som på natten hade sett Helena och den främmande karlen förhördes under hypnos, men utan nämnvärt resultat. Man utredde också vad alla de utsocknes marknadsbesökarna haft för sig under natten, utan att man kom gåtans lösning på spåren.

Den lilla staden surrade naturligtvis av rykten. Folk misstänkte varandra, och oron tilltog när veckorna och månaderna rullade förbi och ingen mördare greps. Vissa visste berätta att polisen nog hade spanat in en misstänkt, men att tillräckliga bevis saknades. I november lovade stadsfullmäktige 3.000 mark i belöning för tips som ledde till att mördaren greps - tips som dessvärre aldrig kom.

Totalt förhörde polisen under loppet av ett år över 580 personer. Bortåt 20 av dem var gripna någon tid. Antalet tips som följdes upp uppgick till över 250. Men av någon orsak klarades fallet aldrig upp.

Dock är det inte preskriberat, och årligen dyker ett och annat nytt tips upp. I en artikel i lokaltidningen Kankaanpään Seutu den 10 september 2009 kan vi läsa att utredningen numera sköts av Centralkriminalpolisens regionala enhet i Åbo, där kriminalkommissarie Kimmo Heinonen är utredningsledare. Han säger att man kollar upp alla tips. För det mesta handlar det enligt Heinonen det rena angiverier - någon som av en viss orsak misstänker en viss person.

http://www.kankaanpaanseutu.fi/cs/Sa...+mysteeri.html

På forumet murha.info avhandlas Helena Jämiäluomas öde i den här tråden.

http://www.murha.info/phpbb2/viewtopic.php?t=229

Till de intressantaste bidragen hör några inlägg av signaturen Vaaka69. I det första av dem (oktober 2007) misstänker skribenten sin ännu levande egen far - som han dock inte har någon som helst kontakt med - för att ha mördat Helena. Vaaka69:s mamma har intygat att pappan (som vid tiden för mordet var några och tjugo år gammal) har ett elakt lynne, är våldsam och inte vidare snäll med kvinnor. Och han ska betett sig "underligt" vid tiden för mordfallet.

Senare i tråden redogör Vaaka69 för hur han kontaktat centralkriminalpolisen för att berätta om sina misstankar. Först betedde polisen sig ganska stroppigt, men så småningom vaknade dess intresse och dfe lovade ta itu med fallet. Några desto konkretare åtgärder tycks det inte ha blivit.

Även tv-programmet Poliisi-TV (Polis-TV) har en notis om Jämiäluoma på sin hemsida, och en bild på flickan. Scrolla ner till ungefär mitt på sidan, till rubriken Helena Jämiäluoman raiskaussurma.

http://yle.fi/poliisitv/toppis.php

Källor, förutom ovannämnda länkar, är Hannes Markkulas bok Suomalainen murha 1953-1990 (Det finländska mordet) från 1991.

Med största sannolikhet borde det vara mannen som hon grälade med under natten då hon mördades.

Återigen tar du upp ett intressant fall Ördög. Har troligtvis aldrig hört talats om mordet på Helena tidigare. Har alltså tyvärr inget att tillföra i sak.

Förra veckan hade det gått 40 år sen mordet på Helena Jämiäluoma, och den 21 augusti behandlade Ilta-Sanomat brottet i en helsidesartikel. Men faktainnehållet är ytterst magert. Den i startinlägget nämnde kommissarie Kimmo Heinonen intervjuas, och han ger några tjänstemannamässiga uttalanden: polisen förfogar över "intressant utredningsmaterial" som man eventuellt en dag kan få DNA från, bara "undersökningstekniken utvecklas". Och att polisen vet vilket vapen som användes vid brottet, men av "utredningsmässiga orsaker" uppger man det inte. (Inte ens efter 40 år!)

Man får även veta att anhöriga till Helena fortfarande är bosatta på hemgården i Jämijärvi. En av dem säjer att man "inte har gett upp hoppet" att den skyldige ska hittas, men att saken inte längre har någon betydelse.

Bilderna från brottsplatsen ger en aning om folkmassan, som följde med spektaklet.

http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/ar...493563300.html

Förfärligt mord, men det borde kanske idag se om det finns något DNA man kan koppla till eventuell förövare?

Ett mord begånget 1972 i Finland är i o f s inte preskriberat men jag tror inte att något DNA kommer att kollas upp efter 48 år och om detta går att koppla till någon.

Om det ens finns något DNA? GM kan mycket väl vara avliden sedan länge.

För medierna är gamla kriminalfall av den här typen alltid tacksamma att ta upp under sommarens nyhetstorka. MTV publicerade en sådan här rapport i juli 2020. Rubriken lyder: MTV besökte Kankaanpää, där ett av de största mordmysterierna i Finlands kriminalhistoria skedde - vem dödade 17-åriga Helena i parken om natten? - Mysteriet pinar fortfarande småstadens invånare och polisen.

https://www.mtvuutiset.fi/artikkeli/...keavan/7873866

MTV besöker polishuset på Eriksgatan i Åbo, där utredningsledaren, kriminalkommissarie Kimmo Heinonen från Centralkriminalpolisen, förevisar två vördnadsbjudande tjocka pappersbuntar. Den ena, som gulnat av ålder, består av utredningsmaterialet från 1970-talet. Den ljusare pappershögen innehåller det som framkommit under senare årtionden. Heinonen har haft hand om Helena-fallet sedan 2003, då den förre utredningsledaren pensionerades.

När gamla brottsfall förblivit olösta är orsaken ofta att utredningen sjabblades bort redan från början. Kanske man inte isolerade brottsplatsen tillräckligt effektivt, så att ledtrådar och spår förstördes. Men i Helena-fallet var det inte så. Heinonen säger att polisen handlade helt korrekt, med hänsyn till vilka resurser som dåförtiden fanns.

Pappersbuntarna omfattar hundratals maskinskrivna förhörsprotokoll, planskisser av brottsplatsen, blyertsanteckningar på rutigt papper, tidningsurklipp, svartvita foton med mera. I en ask av papp finns tiotals handskrivna brev från unga Helenas brevvänner.

Artikeln skildrar scenerna och stämningarna i Kankaanpää den där sommaren för snart ett halvsekel sedan. Man får veta att Helena med sina bruna ögon och rödtonade hår ansågs som en synnerligen vacker tjej, som var omsvärmad av beundrare. En kille i staden hade försökt få till stånd ett stadigare förhållande, men fröken Jämiäluoma ville inte binda sig.

Helena arbetade som sagt i en grillkiosk vid torget, men onsdagen den 16 augusti 1972 hade hon en ledig kväll. Hon sågs sista gången vid midnatt i stadens centrum.

Några timmar senare hittade så pensionären och hans hund Helenas nästan nakna kropp i parken. Hennes bh och blus hade dragits upp till halsen, får man veta. Klockan 5.45 anmälde pensionären sin upptäckt för polisen, varefter förstärkningar tillkallades och brottsplatsen spärrades av. Först omgärdades stället med rep, men när mängder av publik också infann sig, ställde poliserna upp stora skärmar bakom vilka de kunde arbeta ostört.

Enligt Heinonen gick brottsutredarna mycket grundligt till väga. Man kunde fastslå att Helena ljutit döden någon gång mellan klockan 12 och 2 natten till den 17 augusti. Man förhörde Helenas arbetskamrater, vänner, släktingar och mängder av ortsbor. Åtminstone tre människor hade under mordnatten gått genom den park där kroppen hittades. De sa sig ha hört ett prasslande ljud, som de ändå inte tog nån större notis om. Bara ett hundratal meter från brottsplatsen hade en grupp asfaltläggare arbetat hela natten, men inte heller de hade sett eller hört nånting speciellt.

Det var omöjligt att hitta ett ordentligt motiv till varför någon velat ta livet av 17-åringen. Däremot ansåg polisen att GM kanske ville ge någon form av signal, då liket lämnades oövertäckt på en synlig plats i parken. Kroppen hade också lagts i en ställning som antydde att GM ville skända sitt offer sexuellt. Heinonen vill inte ta ställning till om Helena blivit våldtagen - det är alltså sekretessbelagd information ännu i dag, även om den uppgiften ständigt återkommer i artiklar om brottet.

Totalt åtta personer hölls frihetsberövade som skäligen misstänkta. De hade det inte lätt - vid den här tiden kunde misstänkta hållas inspärrade i 17 dagar, mot bara tre i dagens läge. Alla hade de dock alibi, även om den dåvarande utredningsledaren, kommissarie Pentti Harju, förmodade att vissa alibin "kunde vila på lösan grund".

Nio månader efter brottet, i maj 1973, hade polisen redan förhört över 900 personer och tagit emot vidpass 300 tips. Men man hade inte kommit förövaren på spåren. I lokaltidningen Kankaanpään Seutu den 14 maj 1973 betonades, att det var just bristen på ögonvittnesuppgifter som gjorde fallet så svårlöst. Samtidigt underströks vikten av att bevara en lugn inställning till saken. Den lilla staden surrade naturligtvis av rykten och teorier om den potentielle mördaren.

MTV besöker också Kankaanpää, där gatuvyerna inte förändrats mycket sedan 1972. Reportern talar med några ortsbor, som är ovilliga att uttala sig under eget namn. Alla säger dock att de känner till Helena-fallet, och de som har åldern inne intygar att brottet vållade mycket skräck och ängslan.

Helena Jämiäluoma hade i dag varit 65 år, om hon fått leva. Om hon bragtes om livet av en jämnårig, kan förövaren mycket väl vara i livet. Eftersom ett mord aldrig preskriberas, så upphör inte utredningen förrän brottet lösts. Och det är skälet varför inte polisen kan ge ut närmare information om hur brottet begicks, vad tipsen innehåller, vilka de huvudmisstänkta är, eller hur Helenas privartliv såg ut.

Det är inte heller unikt att polisen blir uppsökt av en person som tar på sig något gammalt brott, och hittar på en egen berättelse utgående från de uppgifter om fallet som finns. Därför bör utredningsledaren behålla den väsentliga informationen för sig själv.

Heinonen säger att man varje år får ta emot ett eller två tips om Helena-fallet. De senaste i utredningsväg skedde 2014-25, då polisen kollade upp uppgifter om ett sällskap på fyra personer, som hade setts vid brottsplatsen under mordnatten. Men ingenting av betydelse framkom.

I sitt arbete har Heinonen ofta fått se hur folks minnesbiklder förändras under åren, För omkring 15 år sedan hörde han på nytt ett kvinnligt vittne, som polisen förhört redan år 1972. Kvinnan lät helt säker på sin sak, när hon redogjorde för sina minnen från augustinatten. När den nya berättelsen jämfördes med den gamla, blev kvinnan helt ställd: Har jag verkligen sagt så här? frågade hon.

Heinonen finner det mest sannolikt att Helena Jämiäluomas mördare var en ortsbo, och att han lika sannolikt finns bland de 900 förhörda. Men helt säkert är det inte. Banemannen kan också ha varit någon utsocknes typ, som aldrig återvände till Kankaanpää och aldrig förhördes. Han kan också ha varit bosatt i staden, men sedermera flyttat bort därifrån.

Själv tror Heinonen att mysteriet alltjämt kan lösas. Han håller det rentav för troligt. På 1970-talet fanns det inga DNA-test, men det togs mängder av prover från brottsplatsen, inklusive kläder, hår och kroppsvätskor. En del av proverna finns kvar och kan undersökas med dagens metoder. Om allt går enligt planerna, tror Heinonen att nya resultat kan finnas tillgängliga inom ett år. Kanske mordmysteriet då får sin lösning, och Helena Jämiäluomas anhöriga kan få frid, gissar han.

Det låter ändå lovande.

Var det i Linnanpuisto som det skedde?

Det torde ha variit där, ja. Känner du till Kankaanpää? Jag har tyvärr bara gjort ett par korta visiter där, och har absolut ingen bild av hur staden ser ut. Jag måste förlita mig på Google Maps jämte de skriftliga uppgifterna i murha.info-tråden.

I startinlägget skrev jag att Helena hittades i parken intill Kuninkaanlähde, det kända kungliga vattenhålet. Det stämmer inte, vilket jag djupt beklagar. Jag missförstod saken. Kungskällan är belägen flera kilometer utanför själva stadsområdet. Men den har gett sitt namn åt en lång gata, Kuninkaanlähteenkatu, som löper från centrum ut på landsbygden. Det var i hörnet av denna gata och tvärgatan Tannerinkatu, bara ett hundratal meter från torget, stadens centrum, som BO sågs strax efter midnatt i sällskap med en okänd man. Det är alldeles bredvid platsen där hon hittades naken och död några timmar senare.

Enligt MTV ser platsen ut så här i dag.
https://im.mtv.fi/image/7874634/land...tumapaikka.jpg

På den här bilden kan man se polisens kartskiss med ruumiin sijaintipaikka, platsen där liket fanns, utmärkt.
https://im.mtv.fi/image/7874628/land.../UT/kartta.jpg

Vy från torget i Kankaanpää år 1970.
http://www.jukkajoutsi.com/aave917.jpg

Jag kollade filmen som fanns i länken och jämförde med Google maps, efter att ha upptäckt att Kungskällan inte låg inne Kankaanpää, så jag känner inte till staden mer än vad som framkommit i tråden och det lilla jag läst på Wikipedia.


I övre vänstra hörnet, av bilden från torget, finns det en liten dunge tall/gran. Är det samma som Linnanpuista? Nej, det stämmer inte med den bebyggelse som finns idag. Dungen låg istället i T-korsningen Torikatu (Torggatan?) och Kuninkaanlähteenkatu.

Kauppatori har jag lokaliserat, det bordet vara torget på bilden.