Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Kompletterande vittnesförhör???

Jo, möjligen rimligt, men bara i ljuset av att Marianne Ny endast låtsades driva brottsutredningen framåt under sju års tid. Marianne Ny fördömdes av både Svea Hovrätt och av FN för att hon vägrat förhöra Assange. Att hon också vägrat utföra kompletterande vittnesfrhör under sju års tid som anonyma hatare nu insinuerar kommer i så fall inte som en överraskning.

Det har nu gått 367 dagar - TREHUNDRASEXTIOSJU DAGAR - av brottsutredning sedan Marianne Ny till slut tvingades genomföra förhör på ambassaden i London.

För at få proportioner på denna rättsskandal så har den statistiska siffran 79 dagar nämnts som jämförelse men den är förstås missvisande och på tok i överkant eftersom den gäller den TOTALA genomsnittliga tiden från utredningens öppnande till avslut.

Frågan är vilken tid som är rimlig för åklagaren att komma till en slutsats om åtal/nedläggning efter att alla förhör genomförts.

En mer passande jämförelsesiffra är 12 dagar - TOLV dagar.

Tolv dagar tog det för chefsåklagare Lars-Göran Wennerholm som utredde mordet på Lisa Holm att komma till en slutsats efter det att han genomfört förhör med misstänkta i Vilnius, Litauen.

SvT:s expertkommentator Sven Erik Alheim som intervjuades samma dag som förhöret genomfördes i London 14 november 2016 hävdade i intervju att vi kunde förvänta oss att åklagaren i Assange-fallet skulle ge besked efter "någon vecka".

Men nu har alltså Marianne Ny och Eva Marie Persson, sen förhöret, förhalat i snart 53 veckor och Assange har inte ens blivit delgiven för något brott.

Eftersom ingen i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig ett ord-mot-ord-scenario där åklagaren bortom allt rimligt tvivel skulle kunna bevisa att Assange efter en hel natts ömsesidigt åstundat maratonsex lagt märke till att SW somnat så vet vi att det inte finns på kartan att man skulle kunna fälla nån för en sån grej.

Notera att det egentligen inte ens är ord-mot-ord i dess vanliga mening, d.v.s. misstänkt gentemot målsägande. Det komiska är att detta fall är ett ord-mot-ord där både misstänkt och målsägande står på samma sida gentemot åklagaren. Åklagaren hävdar att målsägande sov men det stöds varken av vad misstänkt eller målsägande själv har sagt.

Ingenting tyder på att det finns någon chans att åtala.

Eva-Marie Persson måste själv inse det. Hon måste inse att fallet aldrig borde öppnats upp igen efter att chefsåklagare Finné avfärdade det med slutsatsen att inget brott hade begåtts.

Eva-Marie Persson måste vara fullt medveten om att det enda moraliskt och rättsligt korrekta vore att lägga ner... men hon tvekar eftersom prestigeförlusten skulle bli enorm.

Troligast är att Eva-Marie Perssons enda uppgift är skademinimering - att mörka Marianne Nys vidriga brott och därigenom rädda ansiktet på åklagarmyndigheten.

1/ JA som utländsk medborgare borde förhöras extra snabbt. Marianne vägrade att förhöra snabbt.
Med tanke på hur kritiska man var mot EF för att hon dröjde ett par dagar med att förhöra så kan man tycka att hon borde ha varit betydligt snabbare.
2/ Standardförfarande ifall MN ansåg att det fanns substans i anklagelsen hade varit en snabb häktning.
3/ EAW är inget standardförfarande.
4/ Marianne Ny sa NEJ till förhör mellan 10-14e Oktober 2010
5/ Det hade gått utmärkt att förhöra på telefon/video eller på plats i England. Det hade varit standardförfarande. Orsaken till att JA till slut inte litade på MN är uppenbart. Hans förhör läckte omedelbart trots att förhörsledaren sa att det mer eller mindre inte kunde ske. MN vägrade att anpassa sig en millimeter till JA's situation och vägrade att förhöra mellan 10-14e Oktober. Istället så arrangerade hon ett bakhåll den 6e Oktober som var det som fick JA att slutigen tappa allt förtroende för svenskt rättsväsende.
6/ MN hade lätt kunnat utföra förhör när JA var häktad i England

I samtliga punkter så är det MN som fallerat. Det ligger på åklagaren att utreda så snabbt som möjligt. Alla fall skiljer sig åt och det gäller att vara flexibel. MN har varit totalt rigid, inte använt några standardprocedurer, inte anpassat sig till verkligheten ( det är inte ovanligt att personer som är misstänkta finns utomlands och därför förhörs utomlands). Den misstänkte har inga skyldigheter att underlätta för åkagaren. En misstänkt har inte ens en skyldighet att säga någonting alls under ett förhör.

Det är MN som fallerat på samtliga punkter. Att hon sedan frekvent lämnat felaktiga uppgifter som t.ex att hon påstått att hon inte sagt nej till förhör 10-14e Oktober 2010, att hon under lång tid påstod att det var förbjudet att förhöra honom utomlands, en version som hon ändrade genom att lägga till ytterligare felaktigheter över tid. Man kan säga att hon ljög eller att hon var fullkomligt inkompetent och att ingen av hennes kolleger rättade henne eller att hon inte lyssnade. Oavsett så är det helt oacceptabelt för en person på hennes position.

Sammanfattningsvis så är nånstans i närheten av 99.9999% av felen som begicks under denna tid som beror på MN.

Ser det som svårt med förlikning. Då är man tillbaka vid att SW måste säga att hon inte sov när det sista samlaget påbörjades och det utgår jag ifrån att hon inte kommer att säga.

Men det är ju ett helt annat läge för åklagaren. Om det ska vara meningsfullt att fortsätta med förundersökning måste åklagaren tro på att det ska gå att bevisa att brott begåtts och inget tyder på att man tror på det eftersom inget beslut om åtal fattas under 9 år.

SVT har visat en svensk-tysk kriminalthriller i sex delar. Den heter Väster om Friheten. Rätt usel som serie tycker jag. Huvudpersonen heter Lucien Gell och är chef för en organisation som heter Hydraleaks. Hydraleaks publicerar amerikanska hemligheter.

Lucien Gell håller hus på syriska ambassaden i Berlin varifrån han bedriver sin verksamhet. Inne på ambassaden är han övervakad dygnet runt och så småningom tas han ifrån kontrollen över servrar och datorer av syrisk personal. Ambassaden stormas till slut i en CIA-ledd aktion och det hela slutar med att Lucien Gell dödas.

I TV-serien ser Gell ut ungefär som Assange, lång, smal och med vitt hår. Gell porträtteras som en extremt osympatisk person, falsk, korrupt och hänsynslös. På slutet får man dessutom reda på att han jobbat för CIA i 15 år.

Ja, ni förstår galoppen. Serien bygger på en roman av Thomas Engström. Jag vet inte om serien följer boken. Men det är ganska billigt av TV-seriens manusförfattare att först anstränga sig maximalt för att skapa paralleller till en verklig person, Julian Assange, och sen smeta ner karaktären med alla negativa stereotypa personlighetsdrag man kan komma på.

Nu blev serien ytterligare ett bidrag till karaktärsmordet på Assange

Det håller inte. Om man tror att det inte går att bevisa brott så lägger man givetvis ner förundersökningen, en sådan hantering är vardagsmat för en åklagare. Det är andra faktorer som gjort att man inte kunnat åtala, inte minst att JA vägrade låta sig delges formell misstanke om våldtäkt under de 7 åren på ambassaden och fick stöd av Ecuador för detta. Låt oss hoppas på att åtalet kommer när som helst nu.

Fall som haft tusenfalt mer substans har lagts ner med förklaringen att ord stått mot ord, som Jenny Örn-fallet t.ex.

Betänk att Jenny Örn-fallet lades ner trots att målsägande kämpat för att övertyga en aningslös och motvillig polis om att hon utsatts för ett brott.

Skillnaden gentemot Assange fallet är att där har vi också ord-mot-ord men där kämpade istället polisen för att övertyga en aningslös och motvillig målsägande om att hon utsatts för ett brott.

Marianne Ny stod åratal för länge i garderoben med ett givet nedläggningsfall. Eva Marie Persson inser givetvis också att fallet inte håller för något åtal men att lägga ner nu är i princip omöjligt eftersom det vore som en dolkstöt i ryggen på Marianne Ny och åklagarmyndigheten som skulle få hela världens medier att undra varför fallet inte lades ner långt tidigare.

Så Eva Marie Persson har fått ta över ett solklart nedläggningsfall men att göra det moraliskt och juridiskt rätta - lägga ner - vore en prestigeförlust av astronomiska mått, så det enda alternativet som kvarstår är att förhala ända in i kaklet då preskriptionstiden löper ut.

Ja, vad skall man säga. Inget förvånar.

Bullshit. EMP tog inte över ett nedläggningsfall, hon återupptog själv aktivt förundersökningen för ett redan nedlagt fall. Det hade hon givetvis inte gjort om detta inte hade varit motiverat av bevisläget.

Inte ens du kan väl vara så förblindad så att du fortfarande tror att detta hanteras "normalt"?!

Nu har det alltså utretts i en mängd månader på hemmaplan!
Dvs allt som har gjorts nu för att "komplettera utredningen" hade kunna göras under alla de år som denna cirkus har pågått.

Inget av det som skett sedan förhöret av JA går ens teoretiskt att skylla på JA och omständigehten att han befinner sig utomlands.

Till och med du måste rimligtvis förstå att det pågår fulspel.

Hur ofattbart naiv kan man bli? Tror du verkligen på fullt allvar att lagen är lika för alla? Tror du att staten är något slags opolitiskt fenomen, där dess verktyg används på ett neutralt sätt (till 100%)? Bara det faktum att lagen ofta ger utrymme för tolkningar och att samhället - där maktutövning/makt precis som teknikutveckling (vapenutveckling) - är något föränderligt och som gjort för (ökad) korruption är problematiskt för din bild av hur verkligheten ter sig.


Hur stater som Sverige, England och USA väljer att behandla frihetskämpar och politiska motståndare som Assange utgör såklart en varning - från de kriminella elementen - för alla andra som försöker nyttja sina rättigheter, leva i frihet och avslöja statskriminalitet.

Du skriver;

Huruvida Assange är en förövare kan på goda grunder ifrågasättas. Hade det ens blivit något från första början vad gäller misstänkt våldtäkt om inte stater gärna hade sett att så blivit fallet och att en häxjakt på Assange var något man föredrog. Jämför exempelvis Assanges ev. brott med exempelvis vad stater håller på med. Ser man inte vad stater faktiskt håller på med är man ytterst blind. Några exempel behöver knappast ges. En gemensam nämnare för staters dåliga beslut kontra deras "medborgare" är den minskning av frihet som dessa beslut innebär på olika sätt.

Sedan fortsätter du;


I sådana fall utövar du själv någon slags akademisk bedömning - utan att måhända ha några akademiska meriter... - då du inte ser hur mycket politik som är inbegripet i staters beslut (icke-beslut) gällande Assange.

Så här svarar förresten Melzer på delar av den kritik som riktats mot honom. Tror du att Melzer har tillräckligt på fötterna eller agerar verkligen Melzer enkom "på en partsinlaga från JA, dvs det JA och hans advokater felaktigt påstår" (som du skriver)?

Jämför häxjakten och behandlingen av Assange, och Assanges medvetenhet om den politiserade staten (med dess inslag av korruption) med det faktum att det inte ens verkar ha skett våldtäkt som Melzer skriver. Hur kan man som du skriva tusentals inlägg i ämnet och inte inse det nyss nämnda? Tror du verkligen inte att häxjakten mot Assange fyller en politisk funktion för vissa?

UN Rapporteur on Torture Nils Melzer replies to feminist legal critics on Assange
By Laura Tiernanan, 5 July 2019

UN Rapporteur on Torture Nils Melzer has issued an open letter, refuting accusations that his defence of Julian Assange against state-orchestrated rape allegations has cast “serious doubt as to his ability and willingness to deal with gender-based crimes.”

A group of feminist academics and human rights experts published an open letter against Melzer on July 1.

Framed as a response to his June 26 opinion piece, “Demasking the Torture of Julian Assange,” the open letter was a barely concealed threat made against Melzer’s job as UN Special Rapporteur on torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment. It was addressed to the UN high commissioner for human rights, its deputy high commissioner and the Coordination Committee of UN Special Procedures.

The open letter’s signatories described themselves as “practitioners and scholars in international law and human rights” who are “deeply disturbed by the way [Melzer] approaches the allegations of sexual assault” in the Swedish case against Assange.

“We consider Mr. Melzer’s intervention as it concerns the issue of sexual violence to be both legally erroneous and harmful to the development and protection of human rights law.”


Replying to his critics on July 2, Melzer dealt point by point with their legal and political arguments.

He refuted their claim, based on a misleading and decontextualised citation, that he had belittled or denied the role of consent in the legal definition of rape, saying that “nothing in my article intends to question this.” Rather, “My article discusses the deliberate misuse of the term ‘rape’ by the Swedish prosecution in the case of Assange, against the stated intent and account of both women involved.”

Melzer cited the words of SW and AA to demonstrate that their sexual relations with Assange in 2010 were consensual.

“[A]s far as SW is concerned, her police report states that, after Assange woke her up trying to initiate intercourse, the two had a conversation in which she asked Assange whether he was wearing a condom and he replied he was not. She then said he ‘would better not have HIV’ and he replied that he did not, after which, she ‘let him continue’ (lät honom fortsätta) to have unprotected intercourse. There are no indications of coercive or incapacitating circumstances suggesting lack of consent.”

In the case of AA, “In a Twitter-message of 22 April 2013, AA herself publicly denied having been raped (jag har inte blivit våldtagen).” While AA’s claim that Assange deliberately tore the tip off his condom could, “if proven true,” amount to sexual assault other than rape, “the fact that she submitted as evidence a condom, supposedly worn and torn during intercourse with Assange, which carried no DNA of either Assange or AA, seriously undermines her credibility.”

Citing SW’s contemporaneous text messages that she “did not want to put any charges on Julian Assange,” but that “the police were keen on getting their hands on him,” Melzer points to high-level state intervention in the case.

“Once Chief Prosecutor Finné had intervened and closed the case, it reportedly was again the police (not SW) who ‘revised’ her statement lodged in the police system to better fit the crime of ‘rape’ before it was resubmitted by a third Social Democrat politician to a different prosecutor who was prepared to re-open the case.”

“In conclusion” Melzer writes, “I fully agree with your interpretation of the law, and that any victim courageous enough to report sexual abuse must be protected, supported and taken seriously. As far as the case of Assange is concerned, however, I stand by my conclusion that the available evidence does not warrant the prosecution’s finding of ‘rape’.”


The accusations made against Melzer could have no other meaning than to argue for his removal as special rapporteur. Melzer, the UN is told, “grossly misunderstands the realities and legalities of sexual assault” and his “written and oral comments demonstrate not only insensitivity to victims of sexual assault, but also a profound lack of understanding that does a disservice to the mandate he represents.” Furthermore, “Mr. Melzer chose to attack the veracity of the complainants and to mock the concept of informed consent. This is a serious problem as rape is a recognized form of torture and cases of gender-based violence can and do fall within his mandate.”

An attack on Melzer was only a matter of time. His exposure of the smears and propaganda used by powerful states to isolate Assange comes right at the point where US extradition proceedings and charges under the Espionage Act have made clear to millions that he is being targeted for exposing war crimes.

That the attack has come from the proponents of gender-based identity politics is not accidental. Gender politics has played a central role in the persecution of Assange. Its advocates are now pushing for Melzer’s removal as UN special rapporteur because he dared to defy their insistence that Assange must be treated as a rapist because all “victims” must be believed.

In his reply to accusations that he had “mocked” Assange’s complainants, Melzer wrote, “Please let me assure you that, in two decades of work with victims of war and violence, sometimes under very difficult and dangerous circumstances, I have seen and suffered too much myself to be intellectually or emotionally capable of ‘mocking’ potential victims. The countless testimonies I have collected in prisons, camps and villages throughout the world have marked me deeply, and some of them keep haunting me to this day. Whatever misunderstandings may have resulted from my article, they certainly do not warrant accusing me of ‘insensitivity to victims’ or even a ‘profound lack of understanding that does a disservice to the mandate.’”

The only insensitivity has been demonstrated by the open letter’s authors. According to their warped worldview, “Allegations against powerful or high-profile men such as Julian Assange are routinely dismissed as attention-seeking or part of a conspiracy to bring them down.” This of a man languishing in Belmarsh Prison and facing extradition to an American gulag!

Melzer’s reply deserves to be quoted in full: “Assange is not a powerful man shielded by impunity, but an isolated and frail political prisoner persecuted for exposing war crimes and corruption. So, while we all work to safeguard the rights of victims of sexual abuse, let us not blindly dismiss well-founded doubts as to the veracity and/or appropriateness of rape allegations, where there are indications of duress or documented third party interests influencing the process. This holds particularly true in a highly politicized case which, in all involved jurisdictions, is plagued with a pervasive mix of grave and persistent due process violations, concerted public mobbing, humiliation and intimidation, and counterfactual accusations of hacking, spying and even causing death and injury.”

Hela finns på; https://www.wsws.org/en/articles/201.../melz-j05.html

Givetvis gör man det!!!
Om man är en neutral åklagare som agerar professionellt. Problemet är när åklagaren uppenbarligen inte är neutral, när åklagaren driver en agenda, när åklagaren inte har en tillstymmelse av professionalitet i sig.

Det sista visas inte minst av att du hävdar att hon inte ljög utan hävdade saker som att det var förbjudet att förhöra ( och sedan ytterligare 3 modifieringar från det första uttalandet) pga inkompetens. Dvs du har själv hävdat att åklagaren är helt fullständigt inkompetent. Du har visserligen inte använt just de orden men konsekvensen av ditt påstående att MN inte ljög utan att hon inte förstod att hon hade fel när hon över lång tid hävdade att det var förbjudet att förhöra JA i London är exakt det. Hon är inkompetent, hon är inte professionell.

Tyvärr utgår man i svenskt rättsväsende ifrån att åklagare är professionella. Tyvärr finns det inga verktyg som korrigerar en oprofessionell åklagare.


Du tror inte ens själv på åtal. Det är därför du hela tiden kommer med samma upprepande. Men ditt upprepande gör det inte ett dugg mer sannolikt. Formuleringen oss är ganska komisk eftersom du normalt sett är helt ensam i tråden ( och i övriga världen med vissa undantag). Just när det gäller åtal så är jag dock också för. Det är hans enda möjlighet att få någon form av upprättelse.