Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Brita Sundberg-Weitman som är pensionerad lagman, författare till flera böcker om rättsstaten, och tidigare hörd som vittne i förhandlingen lyfter fram följande "Fyra frågor som måste besvaras om Assange ska utlämnas"

"1. Får en europeisk arresteringsorder användas på ett stadium då det ännu är oklart om det överhuvudtaget kommer att bli ett åtal mot den som begärs överlämnad?
2. Är Marianne Ny att anse som en ”judicial authority”? I annat fall är hon enligt engelsk rätt inte behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder.
3. Har arresteringsordern utfärdats med respekt för proportionalitetsprincipen?
4. Är påståendena i arresteringsordern om vad misstankarna gäller en förvanskning av vad målsägandena sagt enligt polisrapporten?
Brita Sundberg-Weitman "

Källa: http://www.newsmill.se/artikel/2011/...e-ska-utl-mnas

I sitt svar till Göran Rudling angående hans blogginlägg "Fallet Assange, Domen i High Court" på hans blogg/hemsida http://samtycke.nu/2011/11/02/fallet...-i-high-court/, belyser Brita Sundberg-Weitman den 4 november 2011, beträffande proportionalitetsprincipen att det inte står klart i domen från High Court att åklagaren anses ha goda grunder för att höra Assange i Sverige. Domstolen för i fråga om hans andra invändningar ingående resonemang med imponerande redovisning av tidigare rättsfall, men just när det gäller proportionalitetsprincipen finns bara några ynka rader på slutet som hänvisar till den respekt High Court anser sig skyldig Svea hovrätt. De båda High Court-domarna tillägger sist att de är ”far from persuaded that other procedures suggested on behalf of Mr Assange would have proved practicable or would not have been the subject of legthy dispute”, en reflektion som inte är detsamma som att MN haft goda grunder för att vägra höra Assange i England och som, för övrigt, verkar gripen ur luften.
Brita Sundberg-Weitman framhåller att detta är en verkligt svag punkt i domen. Proportionalitetsprincipen – innebärande att ett tvångsmedel inte får användas om syftet med det kan uppnås med en för den enskilde mindre ingripande åtgärd – är av fundamental betydelse i såväl EU-domstolens som Europadomstolens för mänskliga rättigheter praxis och kan därför inte avfärdas så lättvindigt som High Court gjort. (Men jag har också i Sverige sett överrättsdomar, som omsorgsfullt behandlar de lätta argumenten och som sparar det svåra till sist och då avfärdar det i en handvändning.)
http://samtycke.nu/2011/11/02/fallet...-i-high-court/

Den 5 november, 2011 förtydligar Brita Sundberg-Weitman för Göran Rydling att hon inte menade att Göran Rudling gripit något ur luften utan syftade på de båda domarnas uttalande att de var långt ifrån övertygade om att hörande av Assange i England ”would have proved practicable or would not have been the subject of lengthy dispute”. Brita Sundberg-Weitman undrar varifrån kom det argumentet, hon har inte sett det förut? (Påminner om hennes fars ordspråk ”för lata svin är jorden alltid frusen”.)

Hovrättens beslut innehåller att ”Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Julian Assange eller för något annat motstående intresse”, men det är ju bara kopierat från rätteångsbalken, och Brita Sundberg-Weitman betvivlar starkt att det i detta fall ligger några verkliga överväganden bakom frasen. Hovrätten har för övrigt inte haft att ta ställning till utfärdande av europeisk arresteringsorder, och även om den skulle ha haft det så innehåller förordning (2003:1178) om överlämnandet till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder bara en intetsägande ”konkretisering” av proportionalitetsprincipen: ”En svensk arresteringsorder får utfärdas endast om det med beaktande av det men för den enskilde samt den tidsutdräkt och de kostnader som kan antas uppkomma i ärendet framstår som motiverat med hänsyn till brottets art och svårighetsgrad samt övriga omständigheter”. (Obs vilka ”övriga omständigheter” som helst.)
Brita Sundberg-Weitman förklarar att den europeiska proportionalitetsprincipen har, som den utvecklats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter och EU-domstolen ett innehåll som åtminstone delvis är lätt att förstå och tillämpa: en tvångsåtgärd får inte tillgripas om syftet med den kan uppnås på ett för den enskilde mindre ingripande sätt. Principen anses ha fundamental betydelse som skydd för den enskilde mot maktmissbruk från myndigheters sida. Enligt EU-rätten skall proportionalitetsprincipen iakttas vid tillämpning av all EU-rätt, vare sig tilllämparen är ett EU-organ eller en medlemsstat. Således har den engelska domstolen, som ju tillämpat rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, enligt min mening varit skyldig att på eget ansvar överväga om MN:s arresteringsorder är förenlig med proportionalitetsprincipen. http://samtycke.nu/2011/11/02/fallet...-i-high-court/