Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Ja, absolut, Tulpanpernilla. Jag var lite otydlig i mitt långa inlägg nyss. Att ha goda kunskaper om hiv, smittvägar, riskbeteenden, test etc. tror jag var det bästa motmedlet mot den sortens irrationella rädsla som många av oss hade när hiv-viruset nyss hade kommit till Sverige. Det är det säkerligen också idag.

Hur mycket pengar kan Anna Ardin och Sofia Wihlén få i ersättning från sina hemförsäkringar för de så kallade våldtäkterna?

Detta stämmer med den händelsebeskrivning som jag fått berättad. Nämligen att SW inte hade intentionen att polisanmäla Assange men att hon blev utsatt från press från AA (och kan man anta IK). AA själv hade ingen tanke på att bli annat än stödvittne men förlorar kontrollen över processen och blir själv en ovillig målsägande.

Om det är så, och i ljuset av senare utveckling, vilken tuff grej att gå och bära på för SW. Stackars tjej. Det betyder inte att jag skulle urskulda henne om det kommer fram att det handlar om falsk angivelse eller liknande. Det betyder bara att jag är jäkligt glad att gå i mina egna skor.

Det du säger ligger alltså i linje med min tanke. Men jag skulle vilja trycka lite på följande. Å ena sidan, om SW skulle ha en genuin rationell respektive irrationell fobi för hiv-smitta, skulle hon då inte vara rädd för att inför sin omgivning, bl.a. AA, avslöja sin eventuella smitta p.g.a. risken för stigmatisering och utanförskap. Å andra sidan, om SW inte egentligen trodde på smittrisken i det aktuella fallet så vore det ju inte lika svårt att nämna detta för AA, och tillsammans drar dom det för polisen. Men det är klart att om SW var genuint rädd, hon kunde av obetänksamhet ha avslöjat sin innersta rädsla för AA utan att tänka på konsekvenserna därav. Eller så var båda rädda för själva smittrisken men inte för stigmatiseringsrisken. Nåväl, detta kanske är för komplext att spekulera i.

Det är emellertid en relevant fråga vilka motiv som egentlige låg bakom de två målsägandenas polisanmälningar.

Jag antar att man böra vara hyfsad på psykiatri för att verkligen förstå vad det egentligen innebär. Men jag förstår att man måste skilja på "delad dårskap" och "mediainducerad masshysteri".

I Assange-fallet finns kanske rum för båda "diagnoserna.

Flera olika tänkbara alternativa bakgrunder till SW:s handlande.

Problemet är att vi egentligen inte har någon riktig koll på hur SW fungerar intellektuellt. Hon är fortfarande ganska anonym. Ja, det finns spekulationer, men vi skulle verkligen behöva ha lite mer kött på benen från någon förstahandskälla som är/har varit ordentligt bekant med SW, för att kunna dra mer långtgående slutsatser, hur hon kan tänkas ha resonerat.

Lex Sofia Wihlén.

Om du kändishorar och lägger upp dig i ett anfall av starstruckkoma med en man du inte känner, och sedan tror att du fått potentiellt dödliga sjukdomen HIV, tänk då på att stigmatiseringsrisken för HIV är liten i jämförelse med den livslånga mediastigmatisering du kan råka ut för om du går med en okänd kompis till hennes polislebbpolare för att prata om din HIV-stigmatiseringsrädsla.

Mot bakgrund av det skulle man kunna påstå att staten ibland gör mer skada än nytta när den försöker genomdriva strafflagstiftningen till den yttersta gränsen.

(Edit: Eva Finné insåg nog detta.)

Men det var inte desto mindre en av eller båda tjejerna som tillsammans och i samförstånd gick till polisen och anmälde JA. Befogat eller obefogat? Rättsväsendet verkar strunta i vilket och kör på.

Det är väl där jag försöker se en skiljelinje, mellan rationell rädsla för hiv som de flesta har (och som är befogad) och irrationell rädsla som kan sägas vara liktydigt med en fobi. En fobi har alltid en grund i nånting, nånstans i personens historia, kvar i medvetandet eller undanträngt. Men därmed inte sagt att den är relevant i nuet. (Det som grundade fobin behöver inte heller ha varit relevant då.) Och ibland kan människor vara så ifrån sig att de bara måste anförtro sig åt nån, jag säger inte att det var så här men det är ett begripligt mänskligt beteende. Visst är det komplext.

Att ja undra över omAnna Ardin och Sofia Wihlén får försäkringspengar beror på den här

https://www.flashback.org/t1263905

Det köper jag utan invändningar.

Och med hänsyn till att SW och AA delade åtminstone en abstrakt riskkälla, så kanske det föll sig naturligt att dela tankarna, för att sedan leda vidare till en av de största rättsrötedebatterna i Sverige någonsin, delvis tack vare Internets gränslöshet.