Citat:
Ursprungligen postat av Erleb
Hur bar han sig åt, om han var
agitativ?
Slutsats: han var inte
agitativ?

Detta var en poäng jag försökte komma till men glömde bort i förvirringen!
Alltså: "Agitation", fritt från mina engelskakunskaper, betyder något i stil med "upprördhet", "rastlöshet", "oro" - motsvarande. "Stirrig", "uppjagad" för att använda två mer vardagliga uttryck.
För att sätta det hela i ett sammanhang: "He was dependant on his routines, the slightest change caused him great stress and agitation"
"I couldn't understand a word he was saying; but judging by his body langague, he was very agitated!"
Att vara "agitative" innebär alltså att man frambringar dessa (icke-positiva) känslor.
Att sedan vara en "agitator", "to agitate", (sv. agitera) är egenskaper förbehållna exempelvis talare, politiker - som genom sina framföranden (på ett skickligt sätt) uppviglar åhörarna och frambringar sina budskap.
Problematiken som uppstår är att endast denna sistnämnda betydelse finns i svenskan, därav exemplet med Hitler som "den store agitatorn" etc.