Existerar altruism?

Alla handlingar framkallar ju mer eller mindre känslor, och det är väl rimligt att anta att folk tenderar att göra saker som framkallar välbehag hos dem själva... Tror att det nära på måste finnas ett personligt skäl till alla handlingar man gör, annars skulle man inte göra dem. eller?

Det tycker jag på sätt och vis att vi kan enas om, under förutsättning att det i så fall är en enkel kunskapsteoretisk definition av 'altruism'. I allt övrigt handlar ju vårt meningutbyte och tråden om det moralfilosofiska, dvs:

Är 'moral och etik' bara en sämre ursäkt för egotrippar hos människor som är mer intresserade av att framstå som snälla än att verkligen vara snälla bara för snällhetens egen skull?

Mitt svar på denna egna fråga är fortfarande Nej.

Godheten/snällheten/altruismen/filantropin har enligt mig ett egenvärde som gör den värd att eftersträva för sin egen skull. Att inse detta föregås av en intellektuell tankeprocess som handlar om att förbättra livet för alla människor ur ett sociologiskt perspektiv, inte en emotionell önskan om att förbättra sin evnetuellt bräckliga självkänsla.

Men jag förstår vad du menar oxå. Det dräller ju exempelvis av unga 'kommunister' som inte begriper att de värderingar de vurmar för har fler beröringspunkter med godhetsfilosofen Rousseaus idéer än med ekonomifilosofen Marx' dito. Historielösa stackare...

Nu blir det lite OT men sak samma.
Mitt svar på frågan är också nej. Jag anser att moral och etik är ett annat ord för "regler inom flocken" och kan tillämpas både i djurriket och människoriket. Moral är helt enkelt ett verktyg för att "flocken/samhället" ska utvecklas/överleva och ändras lite efter vilka behov som samhället har. Belöningen för en moralisk handling som inte direkt gynnar en själv utan flocken/samhället är välbefinnande. Denna känsla av välbefinnande är inte målet med handlingen men den uppstår i alla fall och det är därför jag inte tror att någon handling kan vara altruistisk.

Orden räcker inte till, vi drunknar i dom.
Existerar altruism? Bestäm själv, precis som med allt annat. Tvivla inte på din egen verklighet, det är den enda sanna.

Människan har utvecklat ett osjälviskt beteende eftersom det har visat sig gynna oss som art. Det känns naturligt att utföra goda gärningar eftersom evolutionen har sett till att vi har dessa egenskaper.

Men det sker i en ständig kamp mot egenintressen. Hur många skulle skänka en månadslön till någon organisation om INGEN någonsin fick reda på det?? (samvetsfråga)

Det är fel att ställa altruism och egoism emot varandra. Egoism föregår altruism. För att kunna överleva i ett laglöst samhälle där alla människor agerar i enlighet med deras behov och intuitioner (egoism) måste det finnas en form av altruism, eller egentligen ge sken av altruism, för att kunna skapa "allianser" med varandra och därmed en "säker" miljö att leva i. En konsekvens av denna "allians" med andra människor är staten. Staten är till för att skydda människorna från "naturtillståndet" - ett tillstånd där lagar inte existerar och människor agerar i enlighet med deras behov, likt djur - genom att införa lagar som skyddar människorna från "yttre" hot, alltså från andra människor" (altruism - eftersom du följer lagar för att skydda andra för att skydda dig själv), med hjälp av en poliskår som genomdriver detta.

Men en följd fråga är, om staten är en mänsklig konstruktion, där lagar genomdrivs av statens institutioner såsom domstolar, polis osv, som också styrs av människor, hur kan människan lägga sin tillit hos staten? Staten drivs ju av människor. Vad säger att staten kommer att agera i mitt intresse genom att faktiskt genomdriva lagarna? Finns det något som hindrar människorna från att följa denna "kollektiva avtal" (som i det här fallet syftar på staten)?