varför kan man inte färdas över ljusets hastighet?

Tiden består av oändligt många tidpunkter som kommer efter varandra på ett sådant sätt att ingen tidpunkt är lika med en annan tidpunkt.
Detta är den trancendentala metafysikens första huvudsats.
Tiden är en medfödd åskådning som är nedärvd i våra gener under miljontals år av biologisk utveckling som är nödvändig för att vi skall förstå världen vi lever i. Vi kan inte tänka oss, hur mycket vi än anstränger oss, att tiden (liksom rummet) inte finns. Hela vårt förnuft är beroende av denna förutsättning.

Liksom alla våra sinnen är också vårt förnuft anpassat till ett liv på jorden, därför att det finns ingen tid i naturen utan bara rörelse och tiden finns bara i våra hjärnor som vi inte kan frigöra oss ifrån.
Denna tidsåskådning tillåter oss endast att leva i ”nuet”. Det som har varit finns inte mer och det som skall komma vet vi ingenting om. Vi är endimensionella, kan bara röra oss i en riktning i tidrummet utan att stanna och är oförmögna att uppfatta ett helt händelseförlopp i sin helhet, från början till slut, samtidigt.

EDIT: Det står alltså i strid med vårt föruft att tiden kan gå baklänges och vi kan alltså inte ens tänka oss att vi rör oss fortare än ljuset.

Om jag skulle ta en lampa, rikta den upp mot rymden och slå på den så skulle jag skicka iväg elektromagnetiska vågor i ljusets hastighet. Visst?

Det känns ju som att det borde gå att göra med en människa eller materia, bara man har en stark motor nog? Ju starkare ljusstrålar ju starkare el. Ju hårdare man kastar destå starkare tryck. Eller?

Jag googlade fram den snabbaste farten vi fått iväg ett objekt i och det var 252,792 Km/H. Ljusets hastighet är 1.798.754.748 Km/h. Alltså har vi skickat något tvåhundra tusen kilometer i timmen, men behöver ffå iväg något i nästan två miljarder kilometer i timmen för att uppnå ljusets hastighet.
Objektet som åkte i 252,792km/h var en sattelit. Om man kunde använda samma motor men skicka iväg något betydligt lättare smidigare och mindre, typ, som ett tefat? Borde man inte via experimentation tillslut kunna hitta någon kombination utav motorer och objekt som lyckas uppnå detta? För att när man hittat rätt kombination bara öka skiten i proportion med hjälp av gigantiska summor av finansiering?

Ja, som av en händelse färdas faktiskt just ljus med ljusets hastighet. Sannerligen är det förbluffande.


Nej. Energin som åtgår för att accelerera upp något till hastigheter i närheten av ljusets går mot oändligheten. I vår vanliga klassiska fysik ökar energiåtgången som kvadraten på hastigheten, men när man närmar sig ljushastigheten springer det iväg. Hade du oändliga mängder energi skulle du kunna uppnå ljushastigheten. Men det har du inte.

Och med det jag sa om det menade jag att jag tycker att det är fascinerande att vi jämt skjuter iväg saker i ljusets hastighet, mikråvågsugnar och ljus osv. Men att vi ändå inte kan skjuta objekt i den hastigheten. I det stora hela så känns det lite tragiskt men ändå naivt.

Vad bevisar att vi itne har oändligt med energi?

Det beror på att fotoner inte har någon massa. Man behöver inte oändligt med energi för att få något utan massa att nå ljusets hastighet. Så hittar du något annat masslöst så skulle det också ha ljusets hastighet.


Även om det finns oändligt mycket energi i universum, så skulle du inte kunna ge ett objekt dessa oändliga mängder energi för att accelerera det till ljusets hastighet. Vi kan tillvarata ändliga energimängder, inte oändliga. Vi kan inte gå och säga "tjena, ge mig oändligt med materia", eller "hallå, jag skulle vilja ta ut oändligt med pengar från mitt konto". Lika lite kan vi alstra oändliga mängder energi, än mindre överföra det till rörelseenergi för en kropp.

Man skulle behöva hitta ett sätt att använda sig utav oändligt med energi alltså? Och iomed att oändligt blir ändligt när man tillvaratar det så går det inte att tillfångata den. Man kanske får hitta ett sätt att använda sig utav energin där den befinner sig? Alltså inte att försöka ta tillvara på den oändliga energin, utan snarare att sträva mot att låta den oändliga energin ta tillvara på maskinen man bygger eller vad man nu kan göra.

När jag gick i skolan fick jag förklaringen att vi visst kan färdas i ljusets hastighet, det förutsätter bara att vi förvandlar oss till energi först, så att vi har energi nog att nå dit och när vi når den hastigheten finns inget kvar.

Jag tror det är mer realistiskt att vi med tiden skall lära oss förstå gravitation om vi skall kunna resa långt i rymden.

Det stämmer att ljus utgörs av fotoner, som kan vara partiklar eller vågor, även om sanningen förmodligen är att de är båda samtidigt (!). Däremot finns det inget sådant som "energi i ren bemärkelse", förutom för Newage-dårar. Energi = potentiellt arbete, och inget annat. Det finns ingen "energi" som bara flyter omkring i rymden. Däremot har en foton hög energi p g a sin höga hastighet, men man kan inte påstå att fotonen "är" energi.

Re: originalposten, så kan det mycket väl vara så att det inte går att färdas fortare än ljushastigheten överhuvud taget (d v s att vårt universums fundamentala egenskaper gör att det inte går att accelerera förbi den oavsett vad man gör). Det hindrar inte att man hittar sätt att ta sig runt problemet, med maskhål eller genom att förvränga rymden så att man förflyttas från en del av den till en annan oerhört snabbt, utan att BEHÖVA färdas snabbare än ljushastigheten.

Fotoner har inte automatiskt hög energi, en foton kan ha vilken energi som helst, eftersom den kan ha vilken frekvens som helst och E=hf/2pi. Angående vad energi "egentligen är", så är en relativt fundamental förklaring att det är en bevarad storhet som uppkommer från att naturlagarna är tidssymmetriska, dvs de ser likadana ut idag som igår som för 3 miljoner år sen (såklart bara ett antagande, men ett rimligt sådant). På samma sätt är rörelsemängd en bevarad storhet pga. att naturlagarna är translationssymmetriska (likadana här som på månen), och att de är rotationssymmetriska ger oss rörelsemängdsmoment. Detta kallas Noethers teorem och är ett fundamentalt resultat inom mekanik/fältteori.

Vi kan färdas snabbare än ljuset. Vårt medvetande behöver inte vara begränsat
av ljusets hastighet, å då behöver våra kroppar inte det heller.
Om man t ex vecklade ihop universum så försvinner det stora avstånden.
Eller om jag t ex såg mig själv som en lång våg längd(eller kort)så om mitt medvetande
väljer att se mig själv någonstans längs vågen så kollapsar vågen till en partikel och
jag har då förflyttat mig till den platsen genom att iaktta den, och då spelar tiden
ingen roll.

Det finns lite coola idéer kring hur man kan färdas hur fort man vill och inte bryta mot någon känd teori:

The Alcubierre Metric defines the warp drive spacetime. This is a Lorentzian manifold which, if interpreted in the context of general relativity, allows a warp bubble to appear in previously flat spacetime and move off at effectively superluminal speed. Inhabitants of the bubble feel no inertial effects. The object(s) within the bubble are not moving (locally) faster than light, instead, the space around them shifts so that the object(s) arrives at its destination faster than light would in normal space.

http://en.wikipedia.org/wiki/Alcubierre_drive

Förmodligen går den inte att bygga i verkligheten, ens teoretiskt. :-(

Nu är ju det här ett underforum för fysik, matematik och teknologi, inte metafysiskt flummande. Såvitt vi vet idag är vårt medvetande begränsat av ljusets hastighet, eller rättare sagt av den hastighet elektrokemiska impulser kan färdas med genom vårt nervsystem.

Och ÄVEN om du kunde projicera ditt medvetande någonstans, via en hittills okänd magisk mekanism, så skulle ju inte vågen/partikeln färdas fortare än ljushastigheten.