Samtidsmagasinet Salt

Det som de flesta brukar mena när de säger att Salt "spårade ur" är att tidskriften vågade kritisera massinvandringen. Det är inte att spåra ur. Tvärtom blir det bara löjligt om en tidskrift kallar sig konservativ, men inte vågar påpeka att hela vårt land är på väg att oåterkalleligt förstöras genom den vansinniga invandringspolitiken.

Det är ett av problemen med dagens konservatism, att det svårligen låter sig skiljas från överdriven nationalist och raspolitik.

Salt gick ut hårt mot mångkultur och massinvandring redan i första numret. Sedan var de mest välskrivna texterna nationellt sinnade. Snarare #5 som anses ha "spårat ur" på grund av Jonas De Geers intervju med David Irving. Tidigare var Salt en del av den offentliga debatten och fick medverka i en del radio och tv-intervjuer. Från och med #7 ser man tydligt att tidskriften fick svårt att hitta etablerade och respekterade namn som ville medverka. Att flera etablerade journalister som var vänligt inställda till #1 gjorde avbön långt innan femman visar på att Salt fyllde sitt uttalade syfte. Salts sansade kritik mot den förljugna etablissemangsmedian var helt enkelt för träffande för deras företrädare. Stor humor.

Marie Söderqvist hade efter #1 erbjudit sig att medverka i tidningen men tvingades göra avbön redan efter #2 bara för att Salt kritiserade att Aftonbladet, Expressen, DN och SvD gemensamt hängde ut nynazister och mc-kriminella. Något man naturligtvis inte hade gjort med kriminella invandrare eller extremvänstern.

Jag letade upp mina gamla Salt-tidningar för att läsa intervjun med David Irving ännu en gång, eftersom att jag inte kunde erinra mig själv om att denna skulle vara så uppseendeväckande. Den var visserligen medvetet okritisk eftersom Jonas ville att han skulle få "sin röst hörd", men det som jag irriterade mig på var artikelförfattarens insats. Den var skriven med en bedrövlig svenska, något som förvånade mig då Jonas i vanliga fall kan både uttrycka sig och skriva på elokvent vis.

Salt som tidning var redan från början dömd att misslyckas, enligt min mening. Det är svårt att profilera sig som kulturkonservativ utan att judenheten får en känga, och om man kritiserar judenheten blir man tyvärr förföljd av etablissemanget.

That's just my two cents.

Personligen så uppskattade jag SALT. Jag var för ung att ta del utav SALT när den kom ut och har alltså upptäckt SALT på senare tid och märker att den är lika relevant idag som den var för tio år sedan.

Samtligt nummer av SALT finns att köpa hos Arktos (http://www.arktos.com/) och jag rekommenderar verkligen tidingarna som utmärkt sommarläsning ochde kostar bara 40:-/st så de är köpvärda.

Var inte SALT mer åt ND hållet? Det finns en video där EXPO för enda och första gången deltog i en TV-debatt. SALTs Jonas de Geer var med i debatten och EXPO blev givetvis totalt sågade.

http://www.youtube.com/watch?v=AL596JG3IT4

Nån som har info om hur det gått för Per-Olof Bolander efter debaclet med Salt?

Så gav så slutligen etablissemanget sitt erkännande till SALT, som den kraft som förändrade hela invandringsdebatten i landet.
https://www.expressen.se/nyheter/gro...-tvarvandning/