Genus-grammatik i Sverige

Det är lite rester av den gamla genusböjningen, ja, men det mesta är borta.

Borta? Det är inte borta. Bara för att folk är illiterata förändras inte språket för att anpassas till dessa.

Ja nu anses väl både liberala och liberala politikern Karl Jagälskardekadens vara korrekt? Eller släpper man bara igenom det?

Jag vet inte ens varför jag svarar på något så dumt, men i alla fall: det mesta av genusböjningen är borta, eftersom den hänger ihop med kasusböjningen, som till största delen är borta i och med att substantiv och adjektiv bara finns i nominativ och en tveksam genitiv. Pronomen finns som subjekts- och objektsform. Man skiljer inte på ackusativ och dativ, och särskilda objektsformer saknas helt för substantiv och adjektiv.

Det ironiska är som vanligt att någon som inte vet detta talar om att andra är illiterata.

Skådespelare, skådespelerska. Här har vi genus.

Men undersköternska? Både manligt och kvinnligt?
Talman. Både manligt och kvinnligt?

Sköterska är man med en viss vårdutbildning, oberoende av kön.

Talman är också könsoberoende; man i talman är som i engelskans mankind.

Jag kan också googla men behöver inte. Det är möjligt att man i dina kretsar inte har tillräckliga akademiska meriter parat med ett rikt språk. Att förminska andra är annars ett bra knep när man vill framstå som über. Jag är glad att jag aldrig behöver det.

Påstår du att det finns levande genus mer än i form av de där ändelserna så har du ju fel. Det är bara så. Tyska och isländska är däremot germanska språk där genus ännu är levande på riktigt och inte bara i kongruensböjningen.

Jag vet inte vad du försöker säga, men självklart har svenskan genus: nämligen neutrum (t-genus) och utrum (n-genus). Däremot har svenskan inte semantiskt genus (sexus) på ett strikt systematiskt och levande sätt.

Sexus delas in i två klasser: animatum (femininum och maskulinum) samt inanimatum (icke-biologiska objekt).

Mja, men det är väl mer en formsak än en verklig indelning efter levande och dött och dessutom ganska godtyckligt indelat. Ett bord är "feminint" på latin men "maskulint" på tyska. Bomben var först maskulin i forngrekiska och latin men är feminin i moderna romanska språk och på tyska. Te och kaffe är vanligen maskulina i de flesta (indoeuropeiska) språk. Mercedes är ett feminint latinskt ord och romanskt kvinnonamn, men den tyska bilen kallas der Mercedes.

Jag ser inte något i det jag skrivt som har bäring på det du invänder mot.

När jag skriver »icke-biologiska objekt« så menar jag alltså sådana som inte klassificeras som maskulinum eller femininum. När jag skriver »levande« menar jag sådant som utgör regler i det formella standardspråket.

Grammatiskt genus sammanfaller ju bara med biologiskt när man talar om levande varelser, i synnerhet som ett ord kan byta genus från språk till språk eller inom samma språk vid olika tidpunkter. Enligt professor Sven-Gunnar Andersson, som först undervisade och forskade i tyska i Umeå och sedan i Göteborg och som jag studerade för i början av 90-talet är grammatiska kön inte animistiska på något sätt annat än rent formellt, men det kanske finns andra språkvetare som anser annat.