Kejneaffären, "Knivfällan"

Läs Dan Korns bok om Kejneaffären, han påvisar att hela debatten om röttsröta endast var konspirationer i stil med debatten om Sveriges sammanbrott som idag, det var människor vars syfte var att skrämma befolkningen som skapade olika myter och Kejne var starkt inne i hela den mytvärlden.

Det mesta är osant om det som idag sägs om det mesta, allt som idag står om Kejnes död är enbart mytbildning, han obducerades och begravdes och dog en naturlig död.

Däremot så var Kejne vad man kan kalla idag en samvetes aktivist, en man som menade väl och ville gott och drog sig inte för lögner att nå sina mål, och det är likadant idag med dagens PK:ister, deras goda arbete skadar i stället samhället och är en av orsakerna till att både antalet Nazister och framgångarna för SD ökar, de skapar polarisering utan att de fattar det, precis som Kejne och hans anhang gjorde.

Ang knivfällan.

Det var inte någon icensättning från polisen, det ingår i Kenjes mytbildning kring fallet. Det var klanterier från polisens sida där de undersökte Jimmy (Anders) anklagelser.
Det visade sig senare att en tidigare anställd vid Statsmissionen använt Kenjes namn för att ragga upp prostituerade unga män som hämnd att Kenje såg till att han fick sparken, Detta hade Kenje fog för för denne man, Valter hade i många år utnyttjat hjälpsökande unga män, och Valter hade raggat upp Jimmy och Jimmy trodde att det var hos Kenje han varit.

Så någon fälla var det aldrig utan Polisen ville verkligen undersöka om det fanns någon sanningshalt i Jimmys historia men de klantade till det ganska rejält och Kenjes överhettade fantasi fick detta bli ytterligare en pusselbit i hans konspiration.

För övrigt hela grunden i Röttsrötan är tre skilda historier som aldrig tidigare haft samband med varandra utan genom Kenje blev dessa ihopkopplade.

1 Haijbyaffären, Haijby hade med all sannolikhet en kort affär med V-Gurra, vårvintern 1934, Dan Korn lyckades lägga pussel och hittade bevis i Bernadotternas arkiv att Haiby hade fått audiens hos kungen i dec 1933 och att han senare på kvällen återkommer mer privat, Kungens mest närmsta kammarherre var homosexuell och hade känt Haiby sedan barnsben i och med att kungen handlade i den butik Haibys föräldrar hade, därav förklaringen till hur Haiby samt två vänner 1912 kunde sälja majblomman till kungen privat, det fanns anteckningar kring detta möte från böckerna för våren 1912 i Bernadottarnas arkiv. Men Dan Korn tror ej att kungen då gjorde någonting med haiby, men det är mer tydligt att Haiby talade sanning om förhållandet 1934 och därför betalades pengar ut till Haiby för att han skulle vara tyst om detta, under kriget blev detta en farlig hemlighet för Sverige och hade brutalt kunnat utjyttjas av Hitler i destruktiva syften för Sverige.
Därav varför det rådde en viss panik ang Haiby, de så kallade övergreppen mot Haiby var påhittade, det som skedde mot honom var konsekvenser av hans eget handlande.

2 Torsten Sjögrenaffären. Torsten Sjögren var fruktansvärt oregelig, i dagens ögon psykiskt sjuk, eller ett antal bokstavskombinationer, han klarade inte av vardagens måsten överhuvudtaget. På tidigt 30-tal uppsökte han Nils Quensel som var känd för att ge hjälpsökande stöd.
Han var en väldigt udda herre, han var en 1800-tals människa in i märgen, men samtidigt mycket modern i andra avseenden. Han kunde inte säga nej till någon som var i nöd, men blev oerhört arg om någon missbrukade hans godhet, vilket Torsten kom att göra.
Torsten utpressade Quensel i 20 år på pengar, han utnyttjade varenda uns av Quensels känsloliv för att få pengar.
Kenje lyckades förvrida detta till att Torsten sålde sig till Quensel, Tidningen Dagen vägrade skriva ner detaljer i vad som en gång ägde rum hemma hos Quensel när Torsten var där och viggade pengar, Kenje hade beskrivit detta och lagt till några fantasifulla detaljer men Dagen som extremistkristna de var då vägrade beskriva det som ägde rum och gav då upphov till vilda spekulationer där villt bögsex hade ägt rum mellan dessa två herrar.
Sanningen var att Torsten var förkyld och Quensel lät Torsten tvaga sig på överkroppen i enskilt rum och sedan när Torsten var klar och påklädd läxade Quensel upp Torsten med tre örfilar för att han bortslösat den senaste penningåvan, sedan fick Torsten pengar.

Kenjeaffären. Kenje hamnade i bråk med Gösta Malmberg när Kenje hjälpte en av hans hyresgäster då Malmberg blivit hotfull mot honom. Detta ledde till att Malmberg skickade några killar som han var övervakare till att trakassera Kenje, detta blev i Kenjes värld en våg av förföljelse som varade i två år.
Sanningen är att det var några få busringningar, väldigt få gånger då någon/några bankade på hans dörr. Kenje förstorade upp detta till enorma proportioner och vanligt nattspring i hans port förvandlades till terror från Malmberg.
Malmberg busringde till en inom socialbyrån och låtsades vara en finnlandssvensk, Jonsén och som berättade att hans 16 årige son blivit våldtagen av Kenje.
Men sedan la förmodligen Malmberg ner sitt bråk och Kenje ägnade två år att lyfta detta till något större än vad det var.
Malmberg var en mycket skum figur, troende nazist, lekmannapräst och övervakare åt unga kriminella samt hyrde ut rum till nyinflyttade landsortsbor. Han var rejält alkad och hade en bisexuell ådra som kom fram på fyllan, han hade gjort titthål till männens rum och lät andra hyresgäster titta när unga män hade kvinnligt besök.
Han var frispråkig och festade med sina hyresgäster och vid några få tillfällen tittade han på ihop med någon hyresgäst då par låg med varandra.
I Kenjes överhettade fantasi blev detta en homosexuell bordell som i princip Quensel styrde över och han skyddade alla höga herrar som var homosexuella och på detta sätt lyckades han föra ihop dessa historier som inte hade ett dugg med varandra att göra.

I det lilla Stockholm på 40-50 tal kände de flesta varandra och alla berörda parter i Kenjeaffären hade någon form av roll i alla affärerna utan att sammanblanda dessa.
Och en oerhörd många sammanträffanden, samt slumpen inträffade i Kenjes utredning av det som han trodde sig uppleva och han la ihop mönster av dessa sammanträffanden och skapade därav en konspirationsteori.

Detta utnyttjade Torsten Krueger i Aftonbladet som då fungerade som dagens Avpixlat, Samtiden och väldigt mycket av den retorik kring Röttsrötemyten återkommer idag 2018 när SD och andra högerextremister pratar om det fallfärdiga Sverige.
Väldigt mycket av det SD påstår i sin film om S är propaganda som Nazister påtade ihop om S redan på 1940-talet, mycket av det Gustav Ericsson skrev i sina böcker känns igen härifrån, det enda som fattas är myten om att Per-Albin Hansson och samlingsregeringen skyddade bögar i regeringen och detta var embryot till det som Kenje skulle spinna vidare på 10 år senare.

Sedan känns medias hantering igen, mycket påminner om Metoo hanteringen och det finns något mycket typiskt svenskt här som gör att olika drev blir helt hysteriska i Sverige, Kenjeaffären var lika hysterisk som Metoo kampanjen.

Har beställt Korns bok från biblioteket, bland annat för att få klarhet kring den så kallade apelsinmannen som ska ha förgiftat Kejne först med en smörgås och sedan med en apelsin, men också för att se vad som skulle ligga bakom kopplingen mellan Quensel och Malmberg förutom rena spekulationer. Kopplingen till antisemitismen är intressant, då Quensels politiska åskådning beskrivs ganska utförligt i Klas Åmarks "Att bo granne med ondskan"

Per Michaelsson hette "Apelsinmannen", en vid det laget herre i övre medelåldern som levde ett bohemiskt liv i Gamla stan. Konstnärligt lagd, homosexuell och levde tillsammans med nån poet. Kejne hade väl arbetat på stadsmissionen och Michaelsson syntes ofta i gatubilden, Sthlm var mycket mer familjärt på den tiden. Michaelsson var gammal apotekare och drev också en tid ett antikvariat.

Kejne hade antagligen fått i sig kvicksilvret genom en hudsalva han använde mot en könssjukdom. Han hade lite olika damer, Kejne, men det sprack alltid pga att han mer eller mindre var arbetsnarkoman och jobbade konstiga tider i och med att han var vid Stadsmissionen (sena nätter osv.).

Hela grejen haussades dels omedelbart genom Kejnes chef "Jive" och dels genom Birgitta Stenbergs roman "Apelsinmannen" som utmålade Michaelsson till en seriemördare. Det gick väl heller inte att erkänna det där med salvan eftersom Kejne var präst och formellt gift tror jag.

Tack. Hade inte hört det om hudsalvan, väldigt intressant och (tyvärr mindre spännande) har fått hem boken nu och ska börja läsa i helgen. Är ovanstående taget från Korns bok, eller kommer det från någon annan källa?

En mycket intressant herre.

Antikvariatet han var med och drev låg i Gamla Stan. Finns kvar än idag men har flyttat till en annan del av staden. Mikaelsson deltog också i stölderna på Bogesunds slott 1937. Gamla Stans "Grand Ole Man". Det kom att diskuteras mycket om den här apelsinen och hudsalvan som påstods ha varit förgiftade.

Kejne var pastor i Stadsmissionen och hade varit gift med en betydligt yngre kvinna men var frånskild då denna härva utspelade sig.

Det är ur minnet, men jag har läst Korns bok samt lite annat i ämnet. Men Dan Korns bok är grundlig, den återger det mesta och hudsalvan tror jag redogörs för där. Det finns också konstaterat något eksem hos Kejne som inte var typiskt för kvicksilverförgiftning utan snarare för någon könssjukdom.


Just ja, det diskuteras också i Korns bok vilken roll Michaelsson haft i den där konsthärvan på Bogesund. Jag vill också minnas att Korn nämner lite att Kejne nog hade en del dambesök trots att han var frånskild. Det finns väl enbart antydningar om detta i källmaterialet då utomäktenskapliga förbindelser var skamliga osv.

Tack!! Jag har börjat läst nu och redan de inledande kapitlen smular sönder den myt som jag har fått ta del av tidigare, så ser fram emot att ta del av resten.

Ja det är väl researchad bok vad det verkar. Antagligen det definitiva verket i ämnet.

Kejne anklgades också för homosexualitet. Sen kan man ju också undra hur man kan "brinna" för unga män och dessutom ge dem pengar om man inte behöver? Som ju Quensel gjorde.

Hovet lyckade bevisa att majblomme-storyn var ljug. Haiby var aldrig där den dagen.

att Kejne skulle varit homo finns det inga som helst belägg för. Quensel berörs i boken.


Nej, men han kunde beskriva kungens sovrum med mera vilket tyder på att han befunnit sig där men det var vid högre ålder.