Citat:
Ursprungligen postat av
morkfromork
SEWOL hade 476 skolbarn ombord, var tio meter kortare och låg hälften så djupt.
Sewol-haveriet var ju lite intressant på så sätt att folket, de anhöriga plus sympatisörer från media och allmänheten, så snabbt lyckades mobilisera sig och Kräva handling - omedelbar handling.
Först tänkte ju myndigheterna inte göra något, de var väl fostrade i det traditionella "tänket" om sjunkna skepp (att allt är över så snart det sjunker) att de Förutsatte att alla räddningsförsök skulle vara meningslösa.
Men, som sagt, så blev de dränkta i klagomål och krav från folket genom media, så de avsatte pengar och ansträngningar (även om de ÄNDÅ gjorde verkligen allt för att förhala så långt det bara gick) till räddningsförsök..
Skillnaderna mellan Sewol och Estonia är emellertid avgrundsdjupa.
Både Bokstavligt talat, liksom bildligt.
Sewol förlista i närheten av land, i närheten av räddning och hjälp.
Estonia, å andra sidan, försvann ju från havets yta på kortare tid än någon ens kunde förstå.
Hon var sjunken långt före räddningsoperationerna satte igång.
Dessutom var det storstorm, och natt, och vinter.
En annan skillnad, som nog är viktig, är tidsskillnaden mellan nutid och dåtid.
Sewol sjönk när det fanns tillgång till modern teknologi, vilket Estonia inte hade tillgång till.
Men, möjligheten finns, tror jag, att reaktionerna hade kunnat bli helt andra om ett nytt faryg hade sjunkit ni i vår tid i Östersjön.
Folket hade säkert ställt omedelbara krav på räddning, och det hade säkert inte varit omöjligt att myndigheterna, regeringen, hade gått med på det.
Och iaf Försökt skicka ner tex dykräddnigsfartyg till havets botten osv.
Tänk bara vilken enorm propagandaseger det hade blivit, för Sveriges regering, om det hade lyckats.
Ja, det hade blivit en stor succé även om de bara hade kunnat rädda en handfull instängda passagerare.
Det hade blivit "The Talk of the Town/World" i så fall.
Och Allt vad vi trodde om sjöräddning och om sjunkna skepp hade förändrats - i en handvändning, på ett ögonblick.
Aldrig mer hade "folket" accepterat att ett sjunket skepp bara ska överges därnere på havet botten.
Efter något sådant hade mer eller mindre Alla börjat ställa krav på aktiva hjälpinsatser, oavsett hur utsiktslöst det än kunde tyckas vara.
Dvs det är aldrig över förrän "The Fat Lady Sings," och den tonen ljuder inte förrän dykfarkosterna varit nere vid vraket och aktivt sökt genom varje våningsplan, varje enskild hytt på fartyget efter luftfickor med överlevande kvar vid liv i - och hämtat Upp dem tillbaka till Livet.
Ingen hade längre accepterat att bara Överge folk, som hade kunnat räddats.
Och helt rätt så.