Citat:
Ursprungligen postat av kloakdykare
Kära Oliver,
Du behöver "värkligen" jobba med stavningen, en musikproducent kommer antagligen att beskriva koncept, projekt och artister för investerare, bolag och andra intressenter dagligen, och att då inte kunna stava går fetbort, tro mig.
Vidare behöver du rannsaka dig själv om du "värkligen" har någon begåvning för någon del av musikskapandet: har du en genuin musikalitet, är du driven nog att stå ut i en tuff bransch, vet du vad "folk vill ha"? Man kan nämligen inte lära sig vissa saker, och en gymnasieutbildning skulle jag direkt påstå är en alldeles för osäker grund för en sådan karriär. Det blir, med 98% säkerhet, pannkaka.
Återstår andra alternativ: någon producent/afroinriktad utbildning på musikhögskola, kanske något på Dramatiska Institutet, musikvetenskap - något som har relevans för musikbranschen. Du kan ju komma in via affärssidan också, men då är det högre ekonomistudier som gäller. Eller så kan du vara en på dussinet och "jobba dig upp" i något produktionsbolag. Hård tillvara skulle jag tro, utan något att falla tillbaka på sedan om/när det skiter sig.
Vad som oroar mig mest är om du verkligen är musikalisk. Är du det?
Jag håller med dig i vissa bitar utom klagomålet på stavningen som är totalt orelevant ifall han kommer göra nästa Lady Gaga hit eller ej. Sen samma med att vissa saker inte går att lära sig, jag länkar bara för skoj skull dessa shaolinmunkar
http://www.youtube.com/watch?v=J6Z-ekyyK8o det jag vill säga är att om du tittar vid 0:40 så kan det vara svårt att se om där finns en stjärna i gruppen. Alla dessa lär sig kung fu genom hård dedikerad träning. Det är inte utan anledning massvis av asiater blir grymma på musik och att nästan alla asiater är hyfsat duktiga på teckning. Dom har en annan inställning än här, här ger vi upp, här tränar vi inte lika hårt heller.
Dom få svenskar som älskar det tillräckligt, tränar hårt och får fin uppmuntran av föräldrar att hitta bra lärare vid tidig ålder osv, ja dom kallar vi att dom har talang, men det hade dom kanske inte alls det. Det är många bitar som ska falla på plats och jag håller inte med dig i att vissa saker inte går att lära sig, men man måste släppa vissa saker för att ta in nya. Älskar han det han gör kommer han lyssna med andra öron än de flesta, älskar han det han gör kommer han orka mer än andra som inte gör det och kommer utveckla begåvning för det. Nyckeln är kärlek och det verkar han ha eftersom han drömmer om att bli musikproducent och vill hålla på med det hela livet. Det är en bra start så förvirra inte bort han från sitt mål utan uppmuntra det istället.
Sen är det sant som du säger, konkurransen är tuff men skulle alla dom som står vid startlinjen inför OS 200 meter häcklöpning tänka så "Ja det är inte lönt, det är bara 12 st löpare som kommer till OS av 6 miljarder människor jag skiter i det. Så kan man inte tänka, du måste tänka att du är lite bättre, tränar lite hårdare, har lite mer talang osv annars kan man bara rulla över och dö direkt. Sen varför vara rädd för vad som händer vid 40, varför ska man strunta i det man drömmer om vid 20 års ålder för att det är säkrare vid 40 om man gjort nåt annat före. Och varför så rädd för att det går snett, det är också en del av livet som alla borde råka ut för, om inte annat fördjupar det ditt medlidande och förståelse. Jag har väldigt svårt för personer som ska bygga upp ett perfekt liv vid 20 års ålder och sen ska dom surfa på den räkmackan till slutet, det känns så jävla fånigt när resten av universum bygger på Yin och Yang, ljus och mörker, ebb och flod, hat och kärlek, blir sårad och förlåta. Hela tiden prövas vi i våra förmågor och vill TS bli detta så ska han inte alls tänka på vad han vill sen, chansen är stor att han vill nåt annat vid 40, på samma sätt som det enda man ville när man var liten var att leka med bilar i sandlådan och man förstod inte hur vuxna kunde sluta göra det, man tyckte det var galet.
Men trots allt detta så är man där man är just nu och måste spela dom korten man har på handen för stunden utan att tänka på om det kommer gå perfekt eller inte. Det är bättre att ha försökt och misslyckats, insett att det kanske inte var sin väg än att sitta vid 40, ha läst samma jävla utbildningar som alla andra och insett att man pissa bort sin dröm och går och undrar resten av livet om det hade kunnat bli något av en inom musik. På samma sätt som man undrar om man hade fått den tjejen när man var 14 om man bara var lite modigare men nu ser henne med nån annan gift med barn och lycklig. Jag menar ta chansen, finns inget att förlora mer än lite stolthet och det är fan bara inbillning det med.
Kör hårt Ts, fixa grejor, läs på så mycket du kan, och öva, skaffa en pianolärare med som kan dra dig igenom lite grunder i harmonilära, komposition och noter och grundteknik.
Titta sen på utbildningar som du kanske kan betala för som du kan göra vid sidan om gymnasiet, du har ju 3 år på dig då om du nu precis börjat gymnasiet. Det är lång tid att göra musik på om du under tiden med går musikestetiskt program t.ex. Annars kan du ju alltid gå vanligt gymnasie, hindrar ju inte dig från att gå dom andra kurserna, tanka ner videos om hur Logic, Cubase eller Ableton Live funkar och studera själv. Om du väljer den vägen så välj kanske att studera gymnasie på halvtid, finns nu tydligen där man kan dra ner på tempot, vara ledig mycket i veckan och bara gå vissa klasser. Alltså gott om tid att självstudera musik vid sidan om.
Men kloakdykare har rätt i att det är bra att ha nånting att falla tillbaka på, en utbildning är ju aldrig fel, men det är så många år för att först gå gymnasie, sen teknisk högskola osv så innan man är färdig har 7 år gått och då kan man fan vara musikproducent, för många år bortkastade på det man inte egentligen ville för stunden enligt mig.