Jag och Hasch (Lång Läsning)

Hasch och jag



Jag började röka brass ganska sent, vid 16 års ålder… och blev förälskad direkt.
Här hade jag hittat en drog som inte gav mig konsekvenserna som jag fick av att

sniffa och supa. Jag hamnade inte i slagsmål, blev inte medvetslös och gjorde inte

bort mig som jag brukade. Istället så kunde jag fungera rätt okej bland folk.
Och jag tyckte att livet lekte… vi satt i parkerna, rökte holk, skrattade och

flamsade, lyssna på reggae, kastade frisbee och bara flumma runt. Detta var livet…

inget ansvar bara skoj. Peace, love and understanding… ja jag var verkligen

förälskad i denna drog.




Att sitta här och tänka tillbaks framkallar ett sug i mig. Ett sug efter bara en

holk till… och jag får verkligen anstränga mig för att se verkligheten, vad brasset

gjorde med mig. Det är skrämmande att fortfarande kunna få detta sug… jag kan

riktigt känna lukten och smaken och känslan säger ”bara en gång till”. Jag vet idag

att detta är beroendet i mig som säger detta, beroendets vansinne. För vansinnet i

mitt beroende säger till mig att göra om samma sak gång på gång och förvänta mig ett

annat resultat. Att denna gång blir det annorlunda, denna gången blir det bra.

Därför är det viktigt för mig att hålla mig påmind om hur det egentligen var och vad

brasset gjorde med mig.




Det var inte på det sättet att jag slutade att supa för att jag började med hasch

och marijuana. Nä istället så var det på det sättet jag kom i kontakt med amfetamin…

min drogkarriär accelererade. Nu söp jag till det på helgerna och ibland så snorade

jag i mig en och annan ”line” amfetamin för att avslutningsvis ”sänka” mig med en

holk. På veckorna rökte jag bara lite marijuana… det räknade jag inte som en drog

utan tyckte att jag hade full kontroll över mitt ”helgfestande”. Jag skötte mitt

jobb under veckorna och var sällan sjuk, att jag hade problem med droger hade jag

ingen aning om, jag var annorlunda…




Så här rullade det på i många år, att jag hade problem hade jag ingen aning om…
Idag så ser jag allt på ett helt annorlunda sätt. Jag har använt mig av många droger

under åren, ”tunga droger” som det så fint heter. Hasch och marijuana klassas ju som

”lätta droger”, och det var länge min åsikt att det förhöll sig så. Ja det dröjde

ända tills jag efter c:a 23-24 år slutade att ”tända på”.
Nu är min uppfattning att hasch och marijuana var de tyngsta droger som jag gick på.

Brasset gjorde om mig till en människa som inte var jag… och jag märkte det inte.

Långsamt, långsamt förvandlades jag, till en helt annan människa




Vad var det då som hände? Jo jag var kroniskt påtänd hela tiden, brasset är

fettlösligt och det tar tid innan det går ur kroppen. Detta resulterade i att jag

blev mer och mer inåtvänd och kände mig utanför hela tiden. Självcentreringen växte

och jag tyckte ofta att människorna runt omkring mig tittade på och pratade om mig.

Min känslomässiga utveckling inte bara stannade upp, den gick bakåt. Jag hade ett

känsloliv som en 7:åring… jag överreagerade väldigt ofta.
Brasset gjorde mig morgontrött och allmänt seg, jag hade svårt för att koncentrera

mig och kände mig lite dum, för jag hängde inte med och tappade lätt tråden. Och jag

trodde att det var jag som var sådan… hade ingen aning om att brasset hade

förvandlat mig.




En annan sak som höll på att göra mig galen var att brasset inte fungerade som jag

ville de senaste tio åren jag rökte. Jag blev ”nojad” ( d.v.s. rädd och blyg ) varje

gång jag tände på. Detta störde mig jävligt mycket, och jag funderade en hel del på

varför det var så. Det var alltifrån tankar om att någon manipulerade rökat och hade

blandat något skit i det till andra mer eller mindre fantastiska tankar. Att felet

låg hos mig var omöjligt för mig att förstå.
Och varje gång jag tände en holk så trodde jag att det skulle bli annorlunda, att

denna gången så skulle jag må bra. Ni behöver inte tända på för att kunna förstå

detta. Jag har ett litet tips om ni skulle vilja förstå vad det är jag menar. Gör så

här, gå in i erat kök och sätt på den stora plattan på full värme, vänta tills den

blir varm, och lägg handen på den. Troligtvis så bränner du dig och det gör ont.

Nästa dag så sätter du på plattan igen och mens du väntar på att den ska bli varm så

säger du till dig själv, ”denna gången kommer jag inte att bränna mig”. Du behöver

nog inte göra detta i tio år innan du förstår att det inte är spisen det är fel på…
Så funkade det… samma sak, gång på gång och varje gång trodde jag att det skulle bli

annorlunda, att det var spisen det var fel på.







Avslut (Kan hoppas över)

Nåväl, min drogkarriär började efter lång tid närma sig sitt slut. Här hade jag en

otrolig tur… en god vän hade lyckats bryta sig ur sitt missbruk och ville nu hjälpa

mig. Först fattade jag inte riktigt varför, jag var ju annorlunda och hade inga

drogproblem. Min förnekelse var i det närmaste total. Men… i denna vevan hade jag

dragit på mig några tunga konsekvenser och hade väl någonstans någon form av insikt,

även om jag lyckades dölja den ganska bra för mig själv. I alla fall så lyckades han

dra med mig på möten med andra drogfria alkolister och narkomaner. Å jag lyckades

faktiskt lägga av med amfetaminet och spriten under ett halvår. Brasset räknade jag

inte som en drog så jag fortsatte att röka på. Efter det halvåret intalade jag mig

att jag inte var alkolist och tog mig ett återfall. Det varade bara i fyra dagar, så

ännu en gång hade jag tur. Efter detta relativt korta race satt min vän mitt emot

mig och ställde frågan som ändrade mitt liv. ”Är det inte på tiden att du erkänner

för dig själv att du inte fixar att droga dig.” Och det gjorde jag… för första

gången i mitt liv erkände jag för mig själv att jag var alkolist och narkoman,

äntligen visste jag var det var för fel på mig. Det var en oerhörd lättnad att kunna

acceptera detta.


Nu fick jag en möjlighet att välja, fortsätta att droga mig eller börja att lära

mig leva drogfritt.
Jag har valt livet ända sen den dagen, en dag i taget, och jag tar inte min

drogfrihet för givet. Jag går på mina möte och tar en dag i taget, hela tiden håller

jag mig drogfri en dag i taget.
Med brasset var det så att det tog över ett år innan jag märkte vad det hade gjort

med mig. Efter ett år började jag fungera på ett annat sätt. Jag som mig själv kom

tillbaka. Borta är idag den där morrontrötta, sega, dumma, okoncentrerade och

splittrade personen som brasset förvandlade mig till. Mitt känsloliv är långsamt på

väg tillbaka, i dag är jag nog 15-16 år i mina känslor. Ibland kan det kännas lite

jobbigt att ha en kropp som är 42 år och ett känsloliv som en tonåring, men det blir

hela tiden bättre. Och jag tycker inte längre att hasch och marijuana är en ”lätt”

drog.
För det var brasset som tog bort min personlighet… och det är ett högt (*ler*) pris,

alldeles för högt för att kunna kallas ”lätta” droger. Haschet är konstigt nog ändå

den drogen som jag får sug efter ibland, helt otroligt. Men jag har tagit ett beslut

idag, att idag ska jag inte röka en holk, imorgon är en annan dag, så då får jag ta

ett nytt beslut.


Nä, skit i rökat… om ni tvunget vill ta reda på vad det handlar om på egen hand så

lägg hellre handen på plattan… gång på gång, tills ni förstår att man bränner sig

och att det bästa sättet att slippa bränna sig är faktiskt att låta bli.


Tack för att ni läste detta.

(((kram)))

Om ni tyckte detta var interesant och kanske lärt er något så finns det en till tråd

som jag skrev först om mitt liv i missbruket: https://www.flashback.org/t1265396

Ska försöka att få upp mer text snart.

Hur är detta en tripprapport? Halvbra skrivet, mellanrummen mellan raderna var dock jobbigt.

Bra skrivet. Är du fortfarande helt nykter ? Är det något du tar idag? alkohol? Måste va jobbigt och fortfarande känna suget

Ja, jag är helt nykter och drogfri idag. Det har gott sån lång tid så jag känner inget direkt sug, och skulle jag göra så är det inte svårt att gämföra hur jag har det utan droger och som jag har haft det med droger.

roligt att du delar med dig av dina erfarenheter jag tror det finns en hel del människor i liknande situationer som kan få ut mycket av berättelser så som denna. jag tror dock det är viktigt att poängtera att detta just är dina erfarenheter av narkotika och stämmer därmed inte nödvändigtvis in på precis alla andra människors erfarenheter berörande samma ämne. därmed tror jag det i viss mån kan vara kontraproduktivt att tala om drogers farlighet när det helt uppenbart är vissa individers relation till dem som är den stora faran.

Historian du berättar berör, hoppas att den kommer kommas ihåg av dem som behöver en insikt hur det kan sluta.

For mej aer det bara saa svaart att forstaa.

Jag var brajrokare, dagligen. mer eller mindre varje dag i 2 aar, och sen Varje dag, exakt varje dag (med undantag for enbart tva smegge/skrap dagar) i ytterligare 2 aar.

Jag var laangt medveten om mitt beroende vid det 2:a aaret av konstant rokande. Men vi skrattade bort det, vi skrattade bort allt.
Daer vi bodde var roka dyrt, ca 900 SEK / 5g, saa vi var tvugna att dela upp var 5:a i 0,2-0,3r, sen fick vi ta en till tvaa saadanna om dagen. Obland haende det att vi hitta fet for ca 600 SEk. Daa kunde vi fira med 0,5 / dag var ett tag.

Livet var underbart. Saa laenge jag hade Hasch var jag nojd.
Nojd med allt. Vi var saa smarta. Vi forstod allt.
Ett naivt intresse for storhet, rymden, kvantfysik, straengteorin, andra teorier, svarta haal, metafysik, sjaelen, och hur allt var ett. Vi var Gud och vi var lyckliga.
Samtidigt viste vi att vi var missbrukare, och skrattade aat ironin i det hela.

Tiden gick och jag hade inga planer paa att sluta.
Men saa en dag tog jag en overdos Meph. Ca 0,9 till ett G ogonmattat fran en 10g paase.
Blandade det med Tonic och svepte det fort.
Hade tagit meph forut, och matt bra. Men nu haende naagot. Naagot andra kanske gillar, men jag blev livraedd.

Allt gick fortare, literaert sagt, Allt var saa upp-speedat. Speed(amf) vet inte ens vad speedad innebaer jaemfort med hur fort allt gick nu.
De Javuer, Allt gick saa fort.
obeskrivligt.
Jag aat upp alla min vaens valium 10or (hk), kanske 4 st. Sen naagra undergroundpressade Alprazolam av naagot slag. kanske 3.
Jag tittade paa traeden och stormen utanfor och det var det storslagnaste jag naagonsin saett. Allt gick saa fort i mej, att verkligheyen laggade. Synen skakade naagot enormt, men naer jag fokuserade paa traeden var upplevelsen naermast psykedelisk. Dom dansade.
Och jag saag hur vind och traed haenger ihop med allt annat. Men nog om metafysiskt hippieflum..
Jag satt och vaentade paa benzonm trodde jag kanske skulle do, Det gick ju saa fort. Hjaertat slog oregelbundet.
Plotsligt mins jag inget mer. Absolut ingenting.
Benzon fungerade.. Mina vaener sa att jag verkade lycklig o glad. Sjaelv mins jag ingenting paa maanga timmar daer.


Efter detta blev jag raedd for mej sjaelv. Jag trodde jag hade kontroll.
Hur kunde jag gora naagot saa idiotiskt som att slaenga i mig en saa pass stor dos av en vaeldigt (daa) ny, obeprovad sybstans?? Det var fraagor som plaagade mej in i en fas av sporadisk panik aangest.
Jag kunde inte roka mer, jag ville saa gaerna. men jag var allt for skor, tog en joggingtur istaellet.

Det fysiska beroendet av fet var ingetning. Kallsvaettningar 1-2 naetter. En bakfylla aer vaerre....
Det psykiska beroendet aer helt sjukt.
Jag vaagade inte roka, men jag ville saa gaerna..

Idag har det gaatt tvaa aar till.
Jag vaagar fortfarande inte roka.
Men jag saknar "mej sjaelv". Jag saknar den jag var paa fet.
jag aer inte mkt annorlunda idag. Men jag maerker paa mig sjaelv att jag aer oroligare, raeddare, och framforallt att den naiva spiritualitet som jag var saa foraelskad i inte laengre har sama djypa mening for mig....

Idag aer jag inte nykter.
Jag aeter kratom paa helgerna, utom under skordetid daa jag roker Opium eller dricker Poppy-tea istaellet. Detta som sagt paa fredagskvaell och lordagskvaell eftermiddag, skrikt....
Jag vaegrar benzo, har fatt utskrivet, men dricker Kava istaellet paa vardagarm efter jobbet.
Paa jobbet aer jag nykter.

Anser jag mej som missbrukare?
Nej
Aer jag missbrukare?
I majoritetens ogon sannolikt.
Jag soker mej ju till substanser, aeven om jag inte behover dom.

Kan tillaegga att jag avrit ledig nu och haft 100% tillgaang till Tramadol, men efter 3 dagar slutade jag aeta dem pga tafattheten dagen efter.

Vad vill jag ha sagt?
Att jag aelskar Cannabism jag aelskar opiater,
Den ena kan jag bara aelska paa haall idag, den andra sporadiskt.

MEN Viktigast av allt, jag Aelskar att vara nykter ocksaa, att kae3nna mej saarbar.

Buddhismen snackar mycket om den gyllende mellan-vaegen.
Allt aer bra o allt aer daaligt.
Mittimellan is the shit.
Jag tror att jag var ok naer jag rokte for att jag holl det till kvaellar och saa in i minsta detalj doserat.
Jag var aldrig morgontrott och jobbade baettre daa aen idag.

Det aer vaeldigt sant att Cannabis aer foraediskt.
Man lurar sig sjaelv.
Men personligen vill jag inte anse det som naagot storre problem.
Men sen aer Cannabis ocksaa en drog som Aer personlig, och olika for var och aen.
Ville bara ge min verision ocksaa.
Nu aer det godnatt for mej.

orkade inte läsa... hemsk layout.

''Gillade'' både dina rapporter du skrivit. Både var hemska som bara den. Lite tragiskt att du fick på dig 300.000 på nacken för en sak som bara kunde ha blivit fixat på runt 500 kronor ( Takpapp och asfaltsklister ).

Hur är andre/tredje våningen? Är den nära klar?

Eller hann du inte ens påbörja?

Hur i helvete styckindelar du?

Well bu fucking HU på dig då TS! Det verkar som om det är något fel på dig snarare än drogerna iaf haschet känns det som.
Måste bara fråga... var det du som träffade skogsturken?

Sluta tyck synd om dig shit alltså...

Gå och lägg dig, herregud.