var folk starkare förr?

Det är lätt att romantisera det förflutna...och det är inget fel i sig.

Dock känns det som att ni glömmer några saker i diskussionen: En är att majoriteten av befolkningen i t.ex. Sverige under 1700- och 1800-talen var felnärda och bra mycket mindre i växten än vad vi är idag. Om jag minns rätt var medellängden runt 170 cm för en vuxen man, bra långt in mot 1900-talets början. Idag tror jag att den är någonstans mellan 175-179 cm.

Kroppsarbete är absolut bra, men bara till en viss gräns, sedan blir det nedbrytande om inte näringsintaget specialiseras hårt och de kunskaperna om kosthållning lärde man sig inte förrän helt nyligen. Visserligen har näringsinnehållet minskat i bl.a. grönsaker, jämfört med t.ex. 1950-talet, men det räcker inte för att kompensera de usla livsvillkor som den svenska majoriteten levde under på 1700-1800-talen.

Allt är inte bättre idag, jämfört med forntiden, men människors hälsa är bättre idag än jämfört med 17-1800-talen och dit räknar jag även styrkan rent muskulärt. Däremot håller folkhälsan på att försämras hos stora grupper i samhället p.g.a. bl.a. fel kost, men till folkhälsomisären för tvåhundra år sedan är det som tur är en bra bit kvar att backa till!

Precis som Ichiburo säger var kosten allt annat än vad den är idag. En av mina föreläsare berättade att hon tagit del av något källmaterial angående soldater och kunde inte notera särskilt många som inte hade några fysiska skavanker. Givetvis säger inte det att folk deformerades i sina mödrars magar på grund av näringsbrist, men det säger ju att folk inte var friskare och inte nödvändigtvis starkare förr.

Undernäring och kroppsstyrka hänger nödvändigtvis inte samman. I det som traditionellt brukar benämnas U-länder är stora delar av befolkningen undernärda och/eller lider av diverse bristsjukdomar, men kroppsarbetare från dessa samhällen kan samtidigt vara fysiskt starka och härdade.

Fram till industrialismen krävde nästan alla sysslor och alla produktion ett visst mått av mänsklig muskelkraft. I det tidigmoderna svenska agrarsamhället hade man inte kunnat sköta ett genomsnittligt jordbrukshushåll om man ständigt hade levt på svältgränsen.
En ständig hungersnöd hade medfört en samhällelig kollaps (av det slag som tros ha bräckt Mayacivilisationen) då livsmedelsproduktionen hade satts ur spel. Kvinnor hade blivit sterila och befolkningstillväxten hade gått tillbaka. Perioder av svält och undernäring satte onekligen sina spår, men den allra värsta misären var sällan en realitet för de flesta.

Det har faktiskt gjorts studier på det här som jag hörde på Aschbergs program om hälsa för någon vecka sedan. Hittade den här artikeln:

/.../
Umeåforskarna hade i en tidigare studie funnit ett samband mellan överintag av föda under tidig uppväxt och senare generationers livslängd. De går nu vidare och ställer speciellt frågan om överintag av föda under den känsliga tillväxtperioden före puberteten kan vara korrelerat till risken för senare generationer att utveckla diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar. Man har följt hälsoutvecklingen hos totalt 320 individer, födda i Överkalix socken i Norrbotten åren 1890, 1905 och 1920, fram till deras död eller till 1995. Uppgifter i protokoll från sockenstämmor jämte allmänna historiska data om skördar och födoämnespriser ledde till att 17 år av fattigdom och missväxt under 1800-talet kunde identifieras och 20 år då skördarna varit rikliga. Personer vilkas farfar upplevt svältår före puberteten tenderade att vara skyddade från att få diabetes. Faderns, och möjligen farmoderns, brist på föda under de kritiska åren skyddade avkomlingarna mot risken att dö i hjärt-kärlsjukdomar. Det mest intressanta resultatet är, betonar forskarna, att miljöbetingade olikheter i näringsintag kan ha generationsöverskridande effekter, och att korrelationen följer en manlig linje. Ett slående resultat är att risken att dö i diabetes fyrfaldigas för personer, vilkas farfar haft tillgång till ett överflöd på föda före puberteten.
/.../

http://www.svd.se/kultur/understreck...ytan_97433.svd

...fast att äta lite, är något helt annat än att äta fel.

Det är en sak att ha ett lågt kaloriintag - det har i studier visat sig vara hälsosamt - det är något helt annat att få i sig för lite, eller fel näringsämnen och det är det sistnämnda som människor i Sverige under perioden, enligt min uppskattning, 1550-1850 i allmänhet led av och fysiologiskt påverkades av.

De människor som levde i Sverige tror jag hade många fysiologiska egenskaper som har klingat av i det moderna Sverige - t.ex. kanske de hade andra hormonhalter - och i matväg hade de säkerligen andra toleranser för skämd mat, hårt lagrad mat, dåligt lagad mat m.m. men det väger ändå inte upp att många var felnärda i den bemärkelsen att deras kroppar konsekvent inte fick i sig allt de behövde (ofta beroende på andra faktorer än kosttillgång och näringsinnehåll).

Jag tror att vi moderna människor inte skulle klara oss särskilt väl, om vi flyttades tillbaks i tiden, men att den forntida människans kroppsliga skillnader beroende på livsförhållandena, skulle vara markanta om de kom till oss i vår nutid (tänk tandvård, rökningen på t.ex. 1700-talet, det större alkoholintaget).

Nu skall tilläggas att kosten kanske inte var det som påverkade forna tiders människors livslängd och hälsa i första hand, utan parasiter, infektioner och sjukdomar.