Jag måste bara få citera skribenten Dräng-Erik som hade ett fint inlägg i en annan tråd (
https://www.flashback.org/t1165488p6):
Citat:
Som tillägg till vad jag nyss skrev så vill jag påpeka att det kroppsarbete som 1600-1700-talets bondesamhälle krävde hade varit omöjligt att klara av för en tanig och fysiskt svag individ. Har man inte själv provat på den tidens stenhårda fysiska sysslor så har man helt enkelt inte någon vidare koll på vad man egentligen snackar om.
Den som tvivlar kan väl besöka någon grupp eller förening som pysslar med återskapande av förmodernt vardagsliv och med hjälp av relativt primitiva verktyg prova på plöjning med årder, harvning, tröskning med slaga (just detta arbete sägs vara outhärdligt fysiskt påfrestande), skörd och slåtter med skära, dikesgrävning med träspade, trädfällning med handyxa, stockklyvning, timmring (ja, stockarna måste lyftas och fogas ihop manuellt), hantera bångstyriga oxar, hästar och andra tamdjur, kånka på tunga säckar, forsla bort odlingssten, smida spik, m.m.m.m. Till detta ska också räknas en oändlig mängd vardagliga småuppgifter som alla innehåll något form av lyftande, dragande, släpande - spänna för dragdjur, mocka, räfsa och rensa ogräs, röja markerna, reparera byggnader och verktyg, slakta boskap, slipa skärverktyg på handvevad slipsten osv. Betänk också att den aktiva arbetsdagen också varar från soluppgång till solnedgång.
Nu i somras har jag gjort ett par saker som kanske kommer i närheten av detta: jag har lagt ett nytt tak på gamla brygghuset, vilket innebar murning av krönet, ny takstol, spåntning, tjärpappsspikning. läktning och anläggning av nytt plåttak; jag har dessutom lagt ny kullersten på innergården, med grävning, bortforsling av jord i skottkärra, anläggning av stabiliseringssand, sättsand, samt kullersten och en jävla massa stampning med en gammal jungfru för att packa samman allting.
Allt detta gjordes av mig själv och utan hjälp av maskiner. Det var ett helvete och jag orkade knappast att jobba mer än c:a fyra-fem timmar per dag innan jag föll ihop av trötthet. Jag är sannerligen ingen sparrisman, men när jag pustade ut efter dagens slit med en whiskygrogg så reflekterade jag över hur mycket mer krut det måste ha varit i "de gamle" som gjorde dylika sysslor varje dag från solens uppgång till dess nedgång.
Någon nämnde här i tråden jutesäckar för spannmål. Jag har också sett dessa. Standarden var att de rymde 200 skålpund vete eller råg, vilket i våra dagars mått innebär c:a 90 kilo. Dessa säckar skulle fyllas, staplas och släpas av såväl pigor, som drängar och husbondfolk. Herreminje vad folk kunde slita förr...